Min inställning till prylar och ägande

Tar man sig en titt på min balansräkning kommer man att upptäcka några saker, som kanske inte är så där alldeles vanliga i dagens samhälle. Det är 

- att knappt två tredjedelar av det jag har består av finansiella tillgångar och bara en tredjedel består av värdet på de saker jag har (fastigheter, bilar, båtar, övriga grejer)

- att jag har rätt låg skuldsättningsgrad, knappt 10 % av värdet av mina tillgångar, och skuldkvoten ligger på måttliga 16 % av min disponibla årsinkomst

Jag äger alltså inte särskilt mycket. Inga fastigheter. En bil. En cykel. Kläder och skor. En del fritidsutrustning. Och böcker. Några möbler. En del vanligt hushållsjox och verktyg. Några elektroniska grunkor. Det är allt.

Och mer vill jag inte ha. Snarare mindre. Försöker faktiskt aktivt hålla nere antalet prylar jag har. Rensa.

För prylar har en del nackdelar:

1. De tar plats.

2. De väger.

Därtill bör de användas om man nu ska ha någon egentlig glädje av dem. Och det tar tid.

Den slutsats jag har dragit av det är att man inte bör ha mer prylar än man använder. Har man en massa jox man inte använder har man ingen glädje av dem, alls. Och dessutom tar de alltså plats och väger och man måste ha någonstans att förvara dem, vilket då allså innebär kostnader för något man inte har någon glädje av.

Jag försöker alltså numera bara hålla mig med prylar jag använder, d.v.s. såna jag har bruk för. Har jag inte längre bruk för dem, ska de säljas eller avyttras på annat sätt.

Livet har sedan prylbantningen inleddes blivit både lättare, rörligare, roligare och rikare.

Bättre, helt enkelt.