Ett litet längre perspektiv
Det är nu några år sedan jag bestämde mig för att verkligen få ordning på ekonomin igen, som i december 2008 befann sig i ett tämligen bedrövligt skick. De följande tre åren gick åt till att sopa upp resterna efter den kraschen, kan man väl säga. Och det gick bra. Målen under dessa år gick ut på att spara upp en liten buffert och på att betala bort de skulder jag dragit på mig. Särskilt systematisk i övrigt var jag dock inte. Levde väl ungefär som vanligt och ägnade inte särskilt mycket tanke åt ekonomin på längre sikt.
Men i december 2011 blev jag skuldfri. Vilket var en sällsynt underbar känsla. Den levde jag på fram till slutet av mars 2012, som kan sägas utgöra den egentliga starten på ett mer systematiskt förhållningssätt. Där någonstans bestämde jag mig för att växla det buffertsparande jag då hade mot långsiktigt fondsparande. För att känna att jag hade tillräcklig buffert in-case-of tog jag också en kredit om 30000, vilket kanske inte var det klokaste, men som jag ändå har haft nytta av.
När jag nu kikar på siffrorna från år 2012 ser det litet trevande ut, och det var också precis så det var. Men från början av 2013 stabiliserar sig planerna och de principer jag satte då lever jag fortfarande efter. En händelse av betydelse då var att jag köpte bil, som jag lånade till. Och de principer för ekonomin som sattes var:
- bygg upp ett långsiktigt fondsparande i syfte att ha stabil grund inför framtiden
- betala bort lånet på bilen på ca 3 år
- håll de fasta kostnaderna så låga som möjligt, vilket bland annat betyder att bostaden bör vara liten, billig och ganska central (gång- och cykelavstånd)
- banta mängden onödiga prylar i livet, köp bara sånt som används, rensa bort sånt som inte används
I grunden vill jag alltså leva ett enkelt, lätt och rörligt liv, utan att göra avkall på en rimlig nivå av bekvämlighet. Och principerna är i samklang med det. Dessutom syftar de till att jag ska ha reserver nog för att kunna sjösätta en alternativplan, om nu behov av det skulle uppstå. (Att så kan göra, det vet jag av erfarenhet. Saker och ting kan ändra sig. Och det kan gå så fort att det är svårt att anpassa sig till förändringarna.)
Utfallet av den planen, nu när tre år har gått? - Jo, det svåraste har varit den sista punkten. I övrigt är jag nöjd. Men det är svårt att banta mängden prylar. Jag försökte ett tag följa principen en sak in, två saker ut. Och det funkade ett tag. Men när jag fått bort det värsta och försökt leva efter principen en sak in, en sak ut mer stabilt, har det ändå visat sig att fler prylar inhandlats än jag gjort mig av med. Dessutom har jag fortfarande prylar jag inte använder, som jag har litet svårt att göra mig av med.
Men i stort har det alltså funkat. I diagrammet nedan kan man följa utvecklingen, uppdelat på värdet av det jag äger själv och mina skulder. Av diagrammet framgår även planen kommande tre år. Fokus ligger på utvecklingen av mina finansiella tillgångar. Ambitionen är fortsatt att försöka vara restriktiv med prylar.
Hur som helst känns läget nu stabilt och utvecklingen framåt ser hyfsad ut.
Men i december 2011 blev jag skuldfri. Vilket var en sällsynt underbar känsla. Den levde jag på fram till slutet av mars 2012, som kan sägas utgöra den egentliga starten på ett mer systematiskt förhållningssätt. Där någonstans bestämde jag mig för att växla det buffertsparande jag då hade mot långsiktigt fondsparande. För att känna att jag hade tillräcklig buffert in-case-of tog jag också en kredit om 30000, vilket kanske inte var det klokaste, men som jag ändå har haft nytta av.
När jag nu kikar på siffrorna från år 2012 ser det litet trevande ut, och det var också precis så det var. Men från början av 2013 stabiliserar sig planerna och de principer jag satte då lever jag fortfarande efter. En händelse av betydelse då var att jag köpte bil, som jag lånade till. Och de principer för ekonomin som sattes var:
- bygg upp ett långsiktigt fondsparande i syfte att ha stabil grund inför framtiden
- betala bort lånet på bilen på ca 3 år
- håll de fasta kostnaderna så låga som möjligt, vilket bland annat betyder att bostaden bör vara liten, billig och ganska central (gång- och cykelavstånd)
- banta mängden onödiga prylar i livet, köp bara sånt som används, rensa bort sånt som inte används
I grunden vill jag alltså leva ett enkelt, lätt och rörligt liv, utan att göra avkall på en rimlig nivå av bekvämlighet. Och principerna är i samklang med det. Dessutom syftar de till att jag ska ha reserver nog för att kunna sjösätta en alternativplan, om nu behov av det skulle uppstå. (Att så kan göra, det vet jag av erfarenhet. Saker och ting kan ändra sig. Och det kan gå så fort att det är svårt att anpassa sig till förändringarna.)
Utfallet av den planen, nu när tre år har gått? - Jo, det svåraste har varit den sista punkten. I övrigt är jag nöjd. Men det är svårt att banta mängden prylar. Jag försökte ett tag följa principen en sak in, två saker ut. Och det funkade ett tag. Men när jag fått bort det värsta och försökt leva efter principen en sak in, en sak ut mer stabilt, har det ändå visat sig att fler prylar inhandlats än jag gjort mig av med. Dessutom har jag fortfarande prylar jag inte använder, som jag har litet svårt att göra mig av med.
Men i stort har det alltså funkat. I diagrammet nedan kan man följa utvecklingen, uppdelat på värdet av det jag äger själv och mina skulder. Av diagrammet framgår även planen kommande tre år. Fokus ligger på utvecklingen av mina finansiella tillgångar. Ambitionen är fortsatt att försöka vara restriktiv med prylar.
Hur som helst känns läget nu stabilt och utvecklingen framåt ser hyfsad ut.
Kommentarer
Skicka en kommentar