Mental accounting

Sitter och gluttar på min budget och funderar över hur jag hanterar slantarna. Och märker att jag byggt in ett antal såna där kategoriseringsprinciper i mitt system, som om jag inte vaktar på mig kan leda till dumbeslut.

Ett exempel på såna dumbeslut är hur jag använde kreditkortet förr. Jag hade då pengar på ett sparkonto, med låg ränta, så klart. Summan jag hade där då var en 15000 kr. Samtidigt hade jag då använt kreditkortet för inköp om ca 10000 kr, till en årsränta då om ca 10 %. Så istället för att använda sparslantarna och köpa grejer för 10000 kr använde jag alltså kreditkortet och köpte samma grejer för 11000 kr.

Korkat. (Siffrorna i exemplet är förenklade för att få fram poängen.)

Men det var en följd av att jag tänkte olika om de kronor jag hade på sparkontot och de kronor som ingår i krediten. Sparslantarna var en reserv om något oväntat skulle hända och kreditkortet var en sätt att dela upp betalningar för större inköp över tid. Och jag missade helt att en krona är en krona oavsett varifrån den kommer.

Det där var naturligtvis en följd av att jag inte tänkte till ordentligt, utan förlitade mig på enkla scheman i skallen. Och det finns ju forskning om saken, typ här, som i den internationella litteraturen då går under beteckningen mental accounting.

Kunskap av det där slaget är märkligt okänd i Sverige, trots att den borde vara oerhört värdefull att ha tillgång till vid t.ex. konsumentrådgivning. Sedan jag själv läste på har jag upptäckt otaliga exempel på hur marknadsförare nyttjar tekniker som bygger på konsumenternas otänkthet och okunnighet. Mitt eget fall av kreditkortsanvändande ovan är ett sånt exempel.

Jag nyttjar fortfarande olika principer för olika mentala konton, men nu till min fördel. Visserligen är en krona fortfarande en krona oavsett varifrån den kommer, men det kan finnas rent praktiska skäl att hålla isär slantar på olika konton. Så har jag t.ex. lagt mitt klädkonto som ett överskott på kreditkortet, i syfte att balansera ett fåtal större inköp under året genom månadsvisa avsättningar till kortet. Det finns en del små pekuniära fördelar med att göra så, men vinsten är att jag behöver fundera mindre på hur jag använder mitt vanliga kort. Så jag sparar alltså tankekraft. Och förlorar inga pengar på att göra så. Tvärtom. Räntan på tillgodo på kortet är högre än den jag får på sparkontot.

Risken är dock att jag åter faller i fällan och beter mig fånigt som i det första exemplet.

Jag tycker att det är synd att det finns så litet information om fenomenet skrivet på svenska. Exempelvis finns inte Wikipediaartikeln om begreppet i svensk version. Jag förstår inte riktigt varför det är så, men tänker själv återkomma till fler exempel här på bloggen.

För jag tycker att den här kunskapen är värd att spridas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det ekonomiska kretsloppet - värt att ha i åtanke

Plan och verklighet

Omviktning