Inlägg

Visar inlägg från maj, 2017

Hotellfrukost

Vid Mälarens strand, inte långt från slott ägt av ytlig bekant från förr. Under dagen väntar juridik och väderspaningar. För framtida anpassningsarbete. Småningom ska man sammanfatta månadens privatekonomiska skov. Inför dagen ser det bra ut och månaden ser just nu ut att sluta plus. Men man vet aldrig.  Började igår läsa boken Skambankerna  och stärks därmed i åsikten att man inte kan lita på någon annat än sig själv. Det är en tråkig åsikt att hysa, men en som är svår att göra sig av med.

Själv är bäste dräng

Noterar i förbigående att Europas ledare har börjat förstå att Trump är en pajas och såna kan man inte lita på. Och då blir slutsatsen ganska självklar. Man kan inte vänta sig att en pajas ska stå för lösningarna. Dem måste man fixa till på egen hand. Och lär man sig det, är det inte bara negativt.

Neutralitet

Läser nyhetsflödet och försöker ta ställning i den mycket viktiga frågan om könsneutrala toaletter, men misslyckas. Blir inte klok på om tanken är att det ska finnas en sorts toaletter, som används av alla, eller tre olika sorters toaletter, som bara får användas av separata kategorier. Sen finns ju de där RWC, med eller utan skötbord, men de kanske inte räknas längre. Enklast vore väl om man höll sig till en sorts toaletter, som alla kan nyttja, men jag misstänker att en sån lösning innehåller någon form av identitetspolitisk fallgrop som omöjliggör det hela. Tillägg : När jag nu läser litet mer noggrant, framgår det med all önskvärd tydlighet att debattörerna anser att man ska avskaffa könsindelningen, inte bara för toaletter, utan även för omklädningsrum, t.ex. på badhus och kommunala idrottsanläggningar. Intressant. Själv minns jag vilket oherrans liv det blev i en stad i landet, när en gentleman råkade gå fel och en aning otänkt trampade in bland de nakna kvinnorna i de

Insikt

Dribblade litet med mitt nykonstruerade stresstestverktyg. Och testade effekten av att sälja alla räntefonder och placera pengarna aktieexponerat istället. Och även då täcker kommande halvårs nysparande 63 procent av en 20-%-ig nedgång på världens aktiemarknader. Övningsresultat : Jag är lugn. Jag har inte bara hängslen och livrem, utan flytväst, hjälm och knäskydd också. Andra halvåret blir mer offensivt än det första. Definitivt. Jag har blivit för försiktig. Konsekvens:  Från och med juni stoppas allt nysparande i räntefonder. Säljer dock inte, utan låter det jag har stå kvar. Viktmodellen justeras i det avseendet, för andelen räntefonder, i takt med hur saker och ting utvecklas framöver.

Stresskänslighet och nyord

Föregående inlägg triggade en del ytterligare funderingar. Det gjorda stresstestet är så pass finurligt konstruerat, att det ligger direktkopplat mot min aktuella balansräkning, vilket möjliggör en del smärre simuleringsövningar. Jag kan alltså småtesta olika justeringar och kolla vad som händer med stressnivån då. Kopplade kalkylblad är praktiska saker. Hur som helst började jag grunna över vad som för mig är en idag acceptabel stressnivå. Och då stannade jag för följande målformulering: Det kommande halvårets planerade nysparande ska täcka 50 % av en 20 %-ig nedgång på det innehav som utgör aktuell exponering mot världens aktiemarknader, dvs. det offensiva innehavet. Och det gör då att jag framöver kan lätta litet på hängslena och minska defensiviteten i Min Egen Fond, eftersom det planerade nysparandet idag täcker 88 % av en sådan nedgång. Jag gillar att sätta upp den här typen av regler, då det gör att jag sedan slipper fundera så mycket. Och därtill har en automatisk uträkning av

Stresstest Maj 2017

Läste någonstans på nätet om att någon miljardär väntar sig kaos. Efter konstant stigande marknader med extremt låg volatilitet kan bara stormar väntas, verkar tesen vara. Och just den typen har då gjort något jag inte kan göra, ty han hade tagit in fem miljarder USD(?) i kapital i beredskap för investeringar att göra under det kommande kaos han väntar sig. Själv har jag dock också tagit höjd för strul, då den nuvarande sammansättningen av mitt sparande är tämligen defensiv. Av ett totalt sparkapital, exkl. livförsäkringen, om 336 tkr ligger 132 tkr i räntefonder eller på konton. Helt fria medel, dvs. sånt på konton uppgår till 39 tkr. Kommande halvårs nysparande uppgår till 36 tkr. De två senare posterna räknar jag som den samlade aktiva reserv jag har om det blir marknadskaos kommande halvår. Med marknadskaos menar jag värdefall på aktiemarknaderna. Sånt kan ske på olika nivåer och de jag räknat på är nedgångar om 10, 20 respektive 30 procent. Stresstestet visar då att den aktiva r

Veckoslut

Och även om nu inte allt man hade tänkt göra idag blev gjort, knäcktes ett litet problem på ett sådant sätt att det jag hade tänkt göra idag inte behöver göras. Lärdom : Det är inte hur hårt eller mycket man arbetar som spelar roll, utan hur smart man gör det. Genom dagens idé kan uppgiften lösas, och därtill lösas bättre, än om jag gjort som jag initialt tänkte. Dessutom kan uppskjutande av saker och ting till sista minuten bidra till den typen av idéskapande, eftersom man ändå måste lösa uppgiften i tid. Och nästa gång man då har en liknande uppgift har man en mycket effektivare teknik till hands än den förra gången. Välorganiserade och flitiga människor bidrar sällan till förnyelse. Lata och smått struliga figurer tvingas hitta kreativa lösningar för att överleva. Och på den vägen är det.

Den tid det tar

Bild
Av och till, litet oregelbundet så där, brukar jag besöka mina diagram över den långa sikten. Dessa fyller den funktionen, att de håller mig på spåret. De visar hur det har varit och hur det kommer att bli, under vissa förutsättningar. Det diagram som visas här nedan gäller utvecklingen av mina samlade tillgångar, blått, och mina skulder, rött. Diagrammet börjar när jag bestämde mig för att systematiskt börja spara igen och det slutar i december 2019, som är gränsen för innevarande planperiod. Jag planerar mitt sparande, i princip, tre år framåt i tiden. Det låter kanske litet knasigt omständligt, men är det inte, eftersom det bara handlar om att jag skriver fram föregående månad med tillägg av en fast sparsumma och de avkastningskonstanter jag använder, typ 0,7 % i värdeökning för fonderna per månad. Så när man väl satt modellen tar det just ingen tid, annat än månadens uppdatering av det aktuella utfallet. Från och med 1 januari 2018 består sparandet per månad av 6000 kr in i fon

Månadens sparslant - fördelning

Så har man då bestämt hur månadens sparslant ska fördelas ut. Fördelningen styrs av vald viktmodell. Köp syftar till att hålla innehavet på plats. Morgondagens köp fördelas så här: - 30 % in i räntefonderna - 27 % in i USA-fonden - 15 % in i Asienfonden - 12 % in i Europafonden - 8 % in i Japanfonden - 5 % in i Latinamerikafonden - 3 % blir kvar på sparkontot Mekaniken i handlingssättet gör att jag köper relativt sett mer i det som gått sämre. Som jag bestämt mig för att se det har sånt blivit "billigare" eller "inte så mycket dyrare" även om jag är bekant med alla men och om och inte så man kan rikta mot den tanken.

Ett annat sätt att dryfta sparande

För var krona jag i år har sparat har jag hittills i avkastning på det jag totalt sett har i sparkapital fått åttio öre. Ju längre man håller på, desto större blir den avkastningsandelen, vilket visar sig i att jag för var krona jag i år satt in i livförsäkringen har erhållit tre kronor i avkastning på det jag samlat har i den. Sparandet i den försäkringen är det jag har hållit på längst med. Sparande kan te sig långsamt i början, men det bär sig mer och mer med tiden. Den som har lång tid kvar har en ovärderlig tillgång i det.

Spekulationsaffär

De har ju inte varit så där väldigt lyckade, de affärer jag hittills gjort i spekulationer med kort perspektiv. Är för klåfingrig och otålig och okunnig. Så därför har jag låtit den procent av Min Egen Fond som är avsatt för ändamålet vila någon vecka. Men det gillar jag inte heller. Spekulationsslanten ska vara aktiv och inte ligga på konto och samla damm. Så därför prövas nu ny variant. Sålunda letade jag reda på den aktiefond som på mitt fondtorg gått absolut sämst de senaste tre åren. Och in i den slängdes spekulationsslanten. Planen är att låta slanten ligga i fonden åtminstone över sommaren. Beroende på hur läget då ser ut och om attraktiva alternativ då kan skönjas kan det då bli försäljning. Så får det bli. Så håller vi en tumme för Afrika.

Flyttar en procentenhet

Nu påbörjas så sakteliga omjusteringarna av den gällande viktmodellen. Det är en tjuvstart, men en som kan tolereras. Minskar den vikt ädelmetaller (guld) ska ha i Min Egen Fond från 4 till 3 procent. Och ökar den vikt huvudregionerna ska ha från 35 till 36 procent. Justeringen innebär även en i förväg påbörjad minskning av den kontantpott jag har i beredskap för köp i händelse av dipp. Men då jag tycker att den är för hög är planen hur som helst att minska den nästa månad. Innevarande månad blir konsekvensen bara att hela nysparandeslanten går till fondköp och ingenting stannar på sparkontot. Så får det bli.

Rensningar

Ytterligare en rensning är värd att notera. En bok såldes via internettjänst för sånt. Så den är då packad och ivägskickad.  Det går inte fort, rensningsprojektet, men ett steg i taget kan föra en långt.

Åldrarna dansar i kaos och kramp

Och från den rubriken kan den "bildade" sluta sig till att skribenten är till åren kommen. Så pass i alla fall att skribenten anser det passande och lämpligt att citera Ulf Lundell i en inläggsrubrik. Rubriken föranleds av att det faktum att en SVT-anställd säger upp sig i protest mot att arbetsgivaren inte "värderar äldres erfarenheter". Människan ifråga går sedan till News55, som är en slags nyhetssajt för seniorer och en företeelse jag känner mig tämligen skeptiskt inställd till. Affärsidén är uppenbarligen "nyheter av och för äldre" och det verkar som att jag anses höra till målgruppen. Mot min vilja, måste jag säga. För om man nu har den minsta lilla nyfikenhet kvar vill man ju inte packa in sig själv i en bubbla av det slaget, utan istället förhålla sig öppen till influenser av litet olika slag. Emanerande från folk med litet olika bakgrunder. Och av olika åldrar. Det svenska kategoriserandet må kanske ha sin bakgrund i det gamla, statliga Tab

Min riskbild

Bild
Föregående inlägg, som handlade om Sharpekvoten som riskbedömningsverktyg, fick mig att börja fundera litet över vilken faktiskt nytta man har av det måttet. Så jag gjorde ett snabbt besök på Avanza och plockade per konto där ut informationen om Sharpekvot, standardavvikelse och genomsnittlig effektiv årsavkastning. Sammanställde det i tabellen nedan, tillsammans med informationen totalt, för alla konton. (Där data saknas beror det på att kontona är yngre än ett år.) Den information som finns i tabellen kan man stanna till inför och begrunda, särskilt när det gäller vad som egentligen ligger under den totala Sharpekvoten om 3,22, som är ganska hög. Bakom den kvoten ligger stadigt stigande marknad för huvuddelen av innehavet, en hel del tur när det gäller avkastningen på aktieinnehavet samt ett hyggligt väl diversifierat innehav, totalt sett. Vad säger nu det där om den risk jag löper framåt i tiden? Sannolikt är att den totala Sharpekvoten kommer att minska. Jag kommer inte att

Sharpekvot - vad det är och vad man har den till

Ibland spårar jag runt litet bland andra bloggar och kollar. Och idag ser jag en blogg som kommenterar den s.k. Sharpekvoten, som då brukar anges vara ett mått på s.k. riskjusterad avkastning. Måttet tillskrivs en nobelpristagare i ekonomi, men snarlika kvoter har tidigare konstruerats av andra. En hyfsad introduktion till måttet får man på den engelskspråkiga sidan på Wikipedia, där jag själv tycker att distinktionen mellan ex-ante (förväntad avkastning och risk) och ex-post (historisk avkastning och risk) är värd att ta till sig. För i min värld är det så att risk egentligen är något som syftar framåt i tiden, något man i framtiden kan råka ut för, men som måttet oftast redovisas, t.ex. på Avanza, handlar det om historia, om hur portföljen presterat bakåt i tiden. I princip, förenklat, innebär måttet att man dividerar avkastningen under en period med avkastningens variation runt normalavkastningen under samma tidsperiod. Den 12-månaders Sharpekvot som Avanza redovisar för min port

Parkeringsbanditer

För en tid sedan, närmare bestämt den 5 mars, kl. 14:23, parkerade jag min bil på parkeringsplats i annan stad. Mitt ärende var att besöka en bekant där boende. Jag blev insläppt, så klart, och vi drack kaffe och språkade en stund innan jag skulle fortsätta färden mot mer ociviliserade trakter. Parkeringen avslutades 1 timme och 21 minuter efter det att den påbörjats. Via sms, för det var den typen av parkering, fick jag besked att kostnaden skulle bli 6 kr och att jag skulle få räkning vid månadens slut. Vid månadens slut fick jag besked från parkeringsföretaget, om att de skulle skjuta på min räkning en månad, då mina sammanlagda parkeringsavgifter hos dem understeg ett visst belopp, 25 kr tror jag att det var. Jag antog att de hoppades på att jag fram till dess skulle parkera på deras ytor igen, men det har jag inte gjort. Sålunda har jag väntat på en räkning om beloppet 6 kr från sagt parkeringsbolag. Nu har den kommit. Den talar om för mig att parkeringskostnaden blev 4,80

Om en robot

Läser Hembergs blogg på Avanza och fångas av ett inlägg om SigmaStocks, som då är en tjänst av något slag som ger förslag på trimmade aktieportföljer genom någon slags kvantitativt mumbojumbo. Det kallas för att "en robot" väljer och vrakar bland det tillgängliga utbudet aktier och lämnar förslag ("analyser") som hugade sedan får handla på sig via sina vanliga köpkanaler. Tydligen kände sig branschen "hotad" vid lanseringen av tjänsten, enligt den länkade artikeln i SvD, som jag faktiskt minns att jag läste när den publicerades för ett år sedan eller så. Eftersom jag då var och nu är skarpt skeptisk till allt vad storbanker heter - när artikeln publicerades var jag mitt inne i min bankbytarprocess - läste jag den där SVD-artikeln på jakt efter information. Kanske kunde tjänsten vara något för mig? Men det föll ganska snabbt efter ett besök på SigmaStocks sida och en provregistrering för att ta reda på vad det egentligen var som de erbjöd. I SvD-arti

Stundande förändringar

Maj närmar sig sitt slut och därmed gör det första halvåret det också. Och den nuvarande sparregimen behöver revideras. Utgångspunkten för mina funderingar är som vanligt "resultatekvationen", som ser ut som så här: Inkomst = Konsumtion + Planerat sparande + Tillfälligt sparande + Överskott För närvarande ser det där ut så här, om man räknar i procent: 100 = 67 + 23 + 7 + 4 Beräkningen gäller per normalmånad, vilket gör att en del avvikelser förekommer. Men i stort sett kommer jag att ha hållit mönstret under det första halvåret. En total sparkvot om 23 + 7 + 4 = 34 %, det tycker jag emellertid är litet väl högt. Jag har ingen lust att samla slantar på konton som inte ger någon ränta alls och det är där slantarna från det tillfälliga sparandet hamnar tillsammans med överskottet. Målet för det tillfälliga sparandet är därtill snart nått. Det handlar om mitt sluta-röka-sparande, som rent praktiskt har gått till så att jag var dag har "köpt" ett paket cigaret

Rensningar

Ett stycke pikétröja bort. Det tar sig.

Privatekonomins hemligheter: Lån och skulder

Igår, istället för hockey, såg jag "Inside Job" om finanskrisen. Mot bakgrund av den filmen och en del annat kan man göra det lätt för sig och hävda att en nyckel till god privatekonomi är inga lån och inga skulder, Så enkelt är det nu inte, även om jag själv numera i stort lever efter principen. Men det är bara något år sedan jag lånade till bilköp. Jag har i livet haft bostäder jag lånat till. Och jag har en kredit om 40 tkr där jag nyttjat 3,4. Riktigt stora köp, som hus, bostadsrätt, bil, stuga, båt, etc, kan motivera lån. Och det genererar en extra kostnad genom räntan. Som tillsammans med amorteringarna ska klaras av inom nuvarande inkomst. Tillsammans med allt annat. Så det blir första begränsningen. Med sedan bör man ju ha fallhöjd också, dvs. en marginal mot tillgångens värde. Enklast att se är väl vid bilköp. Om värdet på bilen är mindre än lånet kan man komma att sitta på pottan om man måste sälja den, eftersom man då inte kan lösa lånet med de pengar man får för d

Privatekonomins hemligheter: Tillgångar

Utifrån mina funderingar är hemligheten bakom en god privatekonomi en livsföring som per lämplig tidsperiod innebär lägre utgifter än inkomster. Överskottet är definitionsmässigt detsamma som sparande. Och sparandet, överskottet, är vad som bygger tillgångar. Och tillgångar är bra att ha, av litet olika skäl. När det sedan gäller vilka tillgångar som är bra att ha finns litet olika typer. En gruppering som kan göras är i finansiella respektive reala tillgångar. En annan indelning är i tillgångar vars värde med tiden ökar och tillgångar vars värde med tiden minskar. Och därmed kan man konstruera fyra högar. För min del är fördelningen mellan finansiella och reala tillgångar idagsläget 77/23. Merparten av de finansiella tillgångarna ger avkastning i form av ränta, värdeökningar eller utdelningar. En mindre del hålls som kontantreserv vars värde minskar med inflationen. Men i huvudsak har jag finansiella tillgångar jag räknar med kan komma att öka i värde, dvs. stärka inkomsterna. Med min

Kön som jävsgrund

Bland skriverierna kring Kevinfallet har två formuleringar fångat min uppmärksamhet. En av dessa är rubriken Män dömer barn ( ledare i Dagen Nyheter). En annan är orden män friar män (minnesprofessorns och det f.d. justitierådet i en debattartikel i samma publikation). I inget av fallen har just de orden någon bärande plats i argumentationen, utan används närmast som insinuationer om att könstillhörigheten bestämmer utfallet av de bedömningar och beslut människor gör inom ramen för förment professionell yrkes- eller myndighetsutövning, t.ex. som journalist, åklagare, domare, etc. Om det är så, och om det som står i den här artikeln äger sin riktighet, uppstår den frågeställning som inläggsrubriken syftar på. Kan, säg, en man som domare döma en kvinna för någon slags brott? Kan en kvinna som åklagare inte förutsättas driva ett mål mot en kvinna med mindre ambition än hon borde? Eller en åklagare som är man gentemot en tilltalad som är man? Kort sagt: Ska i vårt framtida samhäll

Vid sidan av det normala

Egentligen hade jag tänkt låt bloggen återgå till normalläget och till frågor om utrensning av strumpor som det har gått hål på, sparande i fonder och annat sådant, men så slänger minnesprofessorn och justitierådet tillsammans ur sig den här drapan på DN Debatt. Och då kan jag nog inte låta bli att kommentera litet grann i alla fall. För det är en intressant drapa när man "närläser" den, som det heter i somliga kretsar. Mina ambitioner nu är dock inte högre än att det jag skriver är ett blogginlägg, med litet spridda reflektioner. 1. Paret hävdar till att börja med att granskningen av Kevinfallet (och andra fall) har hamnat snett, att syftet är att fälla minnesprofessorn, trots (underförstått) att de råd minnesprofessorn har gett i de olika fallen "vilar fast på internationellt vedertagen forskning". Men det är ju just det sistnämnda som kraftigt ifrågasätts och det i flera led. Minnesprofessorns val av resultat och teoretiska satser att stödja sig på ur denna

Den bok jag nu läser

Den heter Flash boys och är skriven av Michael Lewis, samme en som skruvade ihop historien i The Big Short . Och Flash boys är en alldeles fantastisk berättelse, som stämmer till både bävan och eftertanke. Möjligen har jag upptäckt boken en aning sent. Den landade i svensk översättning en tid tillbaka, men det spelar egentligen ingen roll. Har man det minsta lilla intresse av hur aktiemarknaderna egentligen fungerar bör den läsas. Boken dryftas här . Artikelrubriken är en aning vilseledande, för det handlar alls inte bara om robothandel, utan därtill om fiberlinor, servrar, överföringstider, ogenomskinligheter och avsiktliga bedrägerier.  Och där en vanlig småsparare med längre tidshorisont i sitt handlande helt befinner sig inte bara på läktaren, utan helt utanför och därtill på tämligen stort avstånd från arenan. Internet och knapptryckningslättheterna till trots. Beskrivningarna av vad som egentligen händer när man trycker på köp- eller säljknappar var för undertecknad amatö

Känsligheter på nedsidan

Åter till det normala och till bloggens egentliga tema, det ur snävt egenintresse definierade pekuniära tillståndet. Slantarnas mängd och (framtida) värde, alltså. Det lyser rött på min skärm. Och här och var i börsdiskursen luftas möjligheten att det här kanske bara är början. Och frågan blir om jag ska drabbas av panik. Läget : Ungefär 61 % av slantarna i Min Egen Fond är idag placerade i vad jag kallar offensiva tillgångar, dvs. i aktiefonder av litet olika slag och i direktägda aktier. Fördelningen där är ungefär 80:20 i fonder och aktier, om man avrundar litet granna. Resten, alltså 39 %, ligger i vad jag kallar defensiva tillgångar, i räntefonder, privatlån, sparkonto, som likvida medel på spekulationskontot och i en guldfond som går direkt 1:1 mot guldpriset. Den förväntade avkastningen där ligger enligt mina överslag på ca 4 % per år och jag räknar med att den kommer att vara tämligen stabil och i stort oberoende av svängningarna på världens aktiemarknader. När det n

Samtidigt någon annanstans

Samtidigt som minnesprofessorn åter granskas i offentlighetens ljus sitter Göran Lambertz hemma och granskar granskningen. Och lägger ut sina synpunkter på sin blogg. Där har han också lagt ut en del underliga bevisvärderingsteser som uppenbarligen utgör resultatet av hans försök att förstå och tillämpa Bayes' sats. Märklig läsning.

Livet som lånehaj - notering

Vid årets början satte jag in en slant på Lendify och påbörjade därmed mitt liv som lånehaj. Lendify är ett sånt där P2P-ställe som kopplar ihop privata långivare med låntagare på ett sätt så att bägge parter sägs tjäna på det jämfört med andra alternativ. Nyfiken som man är håller man då koll på de 34 lån den egna slanten fördelats ut på, för att få en uppfattning om förseningar och sånt. Hittills har samtliga följt sina återbetalningsplaner någorlunda, även om det naturligtvis förekommer att en eller annan är litet sen. En låntagare av de 34 är dock konsekvent sen med sina betalningar. Förra månaden landade inbetalningen 18 dagar för sent. Den här månaden ser förseningen ut att minst hamna i den trakten också. Man annars ser det OK ut och jag ångrar hittills inte att jag slängt in en slant där.

Det är mycket nu - några synpunkter

Gör om morgonen en snabbspaning över nyhetsflödet. Som ter sig mer hysteriskt än på länge. Trump utmärker sig som vanligt för omdömeslöshet med försök att stoppa FBI-utredningar och glappkäftigt förmedlande av information han inte borde förmedla. Bland alla exempel på uselt ledarskap som man känner till är Trump stark kandidat till guldmedaljen. På den lokala arenan har Qviberg gjort bort sig, vilket han följer upp med bravur i den här intervjun . Karln ter sig även han en aning omdömesbefriad. Och de uttalanden har gör gagnar nog inte hans egna syften. Om man tillåter sig att gissa litet. Det är nog troligt att Sundströms omdömen om Qviberg har visst fog för sig. Som stående vid sidlinjen åser man spektaklet med viss förvåning. Ordet "sandlåda" kommer för en, även om det som står på spel när de här pojkarna börjar bråka är mer än risken att få en plasthink i huvudet. Till sist noterar man att Rickard L Sjöberg försöker rikta uppmärksamheten mot de "systemfel"

Några frågor kring psykologins roll i Kevinfallet

Den granskning  som Dan Josefsson och SVT nu gör av det s.k. Kevinfallet visar i mitt tycke upp en alldeles förskräcklig historia. Polisens agerande ter sig minst sagt märkligt, men det som upptar mina egna funderingar handlar om psykologins roll i det hela. I historien figurerar den professor och minnesexpert som tidigare utmärkt sig med metoder och agerande som med tiden kraftigt har kommit att ifrågasättas. Själva granskningen som sådan tänker jag inte kommentera. Den innehåller så många spretiga detaljer att det inte låter sig göras i ett enkelt blogginlägg. I stället undrar jag litet mer allmänt över den roll psykologiämnet spelat och spelar. Det har ju burits in i historien via minnesprofessorn och hans metoder. Och det som slår mig här är den kompakta tystnad som råder från ämnets företrädare. Det är inte många ledande personer som kliver fram i någon form av kritisk granskning av minnesprofessorns prestationer. Tvärtom. Företrädare för institutionen i Stockholm, där minnesp

Spridda skurar ur nyhetsflödet

Ganska ofta, kanske för det mesta, har jag en restriktiv hållning när det gäller att följa nyhetsflödet. Det mesta som skrivs i tidningarna, sägs i radio eller visas upp i televisionen betraktar jag som brus av begränsat värde. Kommenterande journalistik, som gör anspråk på att inte bara beskriva händelser och skeenden, utan också förklara dem, anser jag ofta bedräglig och meningslös. Min hållning är avvaktande och skeptisk och jag införlivar sällan teser från bruset bland mina egna uppfattningar utan att pröva och testa mot multipla källor. Och längre tidsperspektiv. Tror jag i alla fall. För exponerar man sig för bruset genom att överhuvudtaget ta del av det är det trots allt svårt att låta bli att påverkas av det. Just idag har jag fångats av några inslag i flödet. Via Omni landade jag för det första i den här artikeln om den aktuella börsutvecklingen, som jag läste med stigande förvåning och tilltagande upprördhet. Det man kan fråga sig är vilka ärenden börsjournalister egen

Privatekonomins hemligheter: Sparandet

De här inläggen skriver jag litet granna i en mild frustration över de privatekonomiska råd man får sig till livs i media och hos somliga myndigheter. Råden som sådana kanske det inte är så mycket fel på, men jag drabbas av känslan av att de missar fundamenta. Som i och för sig är ganska enkla och kanske självklara, men som om man inte håller dem i sikte gör att man krånglar till det alldeles för mycket. Nyckeln till en god privatekonomi är, som jag ser det, att man ser till att inte göra av med mer än man får in. Utgifterna ska per lämplig tidsperiod hållas lägre än inkomsterna. Överskottet är detsamma som sparande. Och sparandet är om man konstruerar det vettigt i sin tur en nyckel till förmerade inkomster. Själva poängen, om man så säger. Sparråden i media siktar som jag ser det mer in sig på att avstå för att bygga reserver för oväntade utgifter och visst finns sådan funktion. Men ett mer aktivt förhållningssätt till det egna livet borde i högre grad peka ut inkomsteffekten som

Spekulationspaus

Egentligen hade jag tänkt genomföra ännu en spekulationsaffär idag, men efter en snabbkoll på kandidaterna (guld, olja och nån till) drabbas jag av tvivel och tvekan. Och när det är de dominerande känslorna, är det nog bäst att låta bli. Så slanten som är avsatt för spekulationer får under dagen vara kvar vid sidlinjen.

Kevinfallet

Har inte tänkt säga särskilt mycket om det. Den nu TV-sända granskningen får stå för sig själv. I huvudsak. En förskräcklig historia är det. Störande och stötande är dock psykologiämnets företrädares ovilja och oförmåga till ställningstagande. Tystnaden är kompakt från ämnets ledande företrädare, med ett undantag . Attityden vid våra universitetsinstitutioner tycks i fallet vara att de inte är berörda.  Det är de.  Både berörda och medskyldiga.  Tystnaden därifrån är skamlig. Liksom den legitimitet de skänkt en av förskräckligheternas huvudpersoner. Bedrövligt är det.

Privatekonomins hemligheter: Budget

Tidigare inlägg om privatekonomins "hemligheter" har handlat om inkomster och utgifter och om den egentligen ganska självklara principen att de senare bör hållas lägre än de förra. Mer pengar ska komma in i den egna ekonomin än vad som åker ut. Det där går hyfsat att hålla, om man väl bestämmer sig för det och låter kravet gälla lämplig tidsperiod, som för mig är månad. Regeln blir att jag alla månader under året ska gå plus. Men det brukar inte fullt ut fungera. Somliga månader är mer utgiftstunga än andra. Månaderna när bilförsäkring eller bilskatt ska betalas brukar vara sådana. Och har man otur sammanfaller utgiften för nya sommardäck till bilen med någon annan större utgift för något som gått sönder. Och då är det lätt att tycka att man misslyckats och att ge tappt. Lösningen på det problemet heter för mig normalmånad. Och budget. Det är nog ganska säkert så att det vanligaste privatekonomiska rådet är att göra en budget och hålla sig till den. Men jag gillar inte den ty

Privatekonomins hemligheter: Utgifter

Söndag morgon, kaffe och snus. Kalla fötter, blekt ljus och fortsatta funderingar kring hur jag ska göra för att bli rik. Grunderna är desamma som i går: lägre utgifter än inkomster och större tillgångar än skulder. Även här gör läsande av råd i media och från myndigheter att jag tycker att det fattas något. De riktas i stort in, på ett slags underförstått sätt, på frågan om hur underskott ska undvikas, vilket lätt gör att texterna får en von oben-ton av välmenande moralistiskt slag. Bättre vore att tydligt hävda att målet är att säkerställa överskott att nyttjas för kapitalackumulation. För framtida trygghet och frihet och eget, privat handlingsutrymme.  Kanske är det där problemet ligger. Kulturellt är det fult att förhäva sig, genom överdriven och vräkig konsumtion över sina tillgångar, likväl som genom osolidariskt samlande av tillgångar utom kontroll för det allmänna. En av makarna Myrdal föreslog en gång exempelvis att ett tak skulle sättas för medborgarnas sparade medel. Maximal

Påminnelse om sämre tider

Den sista december 2008 är ett datum jag av och till i tankarna återvänder till. Den dagen vände det nämligen, efter ca fyra års utförslöpa. Jag hade en slant på kontot, men inga reserver utöver den livförsäkring jag nätt och jämt klarade mig ifrån att börja behöva nalla på. Mina ägodelar bestod av böcker och lump och en bil i sämre skick som därtill börjat rosta. Mina skulder låg i nivå med mina samlade finansiella tillgångar. Mitt nettovärde låg i lumpen, böckerna och bilen. Nu ser det annorlunda ut. Men av och till återvänder jag som sagt var till den där dagen. För att påminna mig.  Det är värt mycket att leva på en litet lägre nivå än man skulle kunna. För utförslöpor kan komma att inträffa igen. Och den här gången står jag till skillnad från då rustad. Och därmed är man då motiverad att hålla i på låg nivå två veckor till.

Privatekonomins hemligheter: Inkomster

Dricker kaffe, försöker vakna och funderar som vanligt på hur jag ska kunna bli rik. Eller åtminstone kunna organisera mig så att min privatekonomi stadigt blir bättre. Funderingarna tar sig bland annat formen av googlande på sökord som just privatekonomi eller privatekonomiska råd och annat liknande. Man hamnar då bland annat div. tidningsartiklar med rubriker som Så får du en bättre privatekonomi. Standardupplägget i den typen av artiklar är sig tämligen likt överallt. Råden är i grunden två: minska utgifterna och spara. Utgifterna minskar man genom matlådor, undvikande av småutgifter som godis och fika på stan, översyn av abbonemang och försäkringar. Sparandet sker för buffert, om tvättmaskinen går sönder eller bilen behöver nya däck. Varningar reses för lån till konsumtion. I grunden är råden välmenande och sunda, men stereotypa och passiva. Och de missar ofta de grundläggande principerna, som kanske tas för att vara för självklara att nämna. Grejen är ju att en god privatekonomi b

I väntan på installationen

Datorskrället står och tuggar. Installation pågår. Ibland säger den Hej! Under tiden har jag passat på att gå ur den senaste spekulationsaffären, med en nätt och liten vinst om 3,98 %. Ytterligare några såna, så kan man känna sig litet nöjdare. Annars väntar man på nästa skopaket, som nu rullar mot utlämningsställen. Rimligen bör jag kunna hämta ut det senare idag eller senast imorgon. Av och till kontempleras privatekonomin grundbegrepp: inkomster, utgifter, sparande, tillgångar och skulder. Vad man drar in, gör av med, lägger undan, har och är skyldig. Och anpassningarna däremellan. Ett regelverk.  Till det må man återkomma. För nu blev skärmen helt svart.

Hopknycklade skodon

De var inte i så gott skick, de skor som idag landade. Hopknycklade. Böjda. Skrynkliga. Raskt iordningställdes improviserade utspänningsanordningar. Så ska de få stå ett tag. Sedan ska de putsas upp ordentligt, till nära nog speglingsgrad. Och då ska det nog gå att nyttja dem. Stiligt.

Att sko sig

Det är ju som språkligt uttryck betraktat av viss privatekonomisk betydelse, men i det aktuella fallet handlar det om fotbeklädnader på riktigt. Två par skor är på väg att komplettera existerande innehav. Ett av dem ligger och väntar på utlämningsstället. Ett par är på väg, förmodligen med långtradare. I det ena fallet levererar DHL, i det andra Schenker. När jag var barn hämtade man paket på posten. Efter hämtning kommer beståndet lågskor att bestå av: - ett par svarta Vagabond, som nu börjar ha nått en slitningsgrad att de är på väg att rensas ut - ett par bruna Eccoskor, vars slitningsgrad nu nått det stadie att jag kan ha dem utan att få skavsår - två par "lågsko, svart, slät" som försvaret benämnde permissionsskorna m/60, som i mitt tycke är bland det bästa man kan ha på fötterna. Det ena paret inköptes för 40 kr på en andrahandsbutik för någon vecka sedan och är i ett fantastiskt skick. Den andra paret köptes över nätet från en överskottsbutik för 190 kr, inkl.

Höga värderingar

Är ju omdömet i mitt favoritmarknadsbrev. Och det senaste årets samlade uppgångar börjar närma sig 30 %, trots mina förlustspekulationer. Det börjar kännas litet ansträngt. Särskilt USA börjar antydas vara övervärderat. Och i marknadsbrevet rekommenderas nedviktning, men jag håller nog kvar vid min i riskavseende något defensiva modell ett tag till. Annars har det skuttat till nu på slutet. De bäst utvecklade innehaven följer. Latinamerikafonden: + 5,02 Teknologifonden: + 3,75 Europafonden: + 3,51 Asienfonden: + 3,01 Småbolag Europa (fond): 2,33 Negativ utveckling har spekulationskonto, guldet, råvarorna och Afrika. USA-fonden har också gått upp men saggar jämfört med nämnda. Totalt är för närvarande 38 % av innehavet i Min Egen Fond att räkna som defensiva poster. Så får det fortsätta till och med juni. Sedan får vi se. Men blir det en större nedgång snart har jag en kassa i beredskap. Som alltid: Plan A. Och Plan B.

Mina spekulationsaffärer 2017

Spekulationsaffärerna har varit av två typer, dels i aktier i ett antal bolag på smålistorna (pilkastningsäventyret), dels i några hävstångsinstrument, främst mini-futures och warranter, men även en ETF har testats. Spekulationsaffärerna har så långt skett i ett slags träningssyfte, för att pröva. Lärpengar är ett ord som brukar användas om sånt jag pysslat med i det här avseendet. Framgångarna har så långt lyst med sin frånvaro, men efterhand så lär man sig väl. Totalt har spekulationsaffärerna omsatt ca 40000 kr under året. Aktieaffärerna har så långt resulterat i en förlust om 5,5 %, medan affärerna i andra slags instrument har resulterat i en förlust om 1,1 %. Den samlade förlusten på spekulationerna ligger så långt på 2,9 %. Men skam den som ger sig och så teknistar man på bara. Ny affär är igång. Med litet tur går den bättre än snittet så långt.

Aktuell frikopplingsnivå

Bloggens undertitel nämner ju dem, mina försök att frikoppla mig. Innebörden handlar om relativt oberoende i förhållande till det löneslaveri man lever i. Och av. Oberoendet kan mätas på olika sätt. Ett sätt är att räkna ut hur länge man klarar sig utan lön eller annan inkomst, om man lever på besparingarna. Ett annat är att kika på hur mycket avkastningen tillför utöver lön (eller istället för, om man är så lagd). Läget : Hittills i år har avkastningen på besparingarna tillfört mig 1,1 månadslön. Av året har det gått 5,5 månader. Och det ger grovt sett en oberoendegrad om 20 %. Om man dividerar.  Och det gör man.

Förlustförverkligande

Mitt spekulationsäventyr av mindre genomtänkt sort avvecklas nu. Kvarvarande innehav säljs under dagen. Som det ser ut nu kommer den samlade förlusten att ligga på knappt 5 %, vilket svider litet grann, men ändå är en uthärdlig smärta jämfört med att följa värdeutvecklingen längre ner i träsket. Kvarvarande slant kommer dock att få stanna på spekulationskontot och användas för nya äventyr. Den slant som ligger på det kontot är främst till för lek och spel.

Flygplatser

Sitter på Arlanda. I väntan. En halvt urdrucken öl. Efter en helg av firande och högtidlighållande. Av steg på vägen. Konsumtionsintensivt. Resor. Mat. Mycket mat. Vin. Mer mat. Av varierande sort och kvalitet. Nu återstår resa. Och arbetsdagar. Ur sparandesynvinkel en usel helg. Ur perspektivet livet, en fantastisk helg. I morgon återgår man till gnetandet.

Marknaden

Ibland undrar man över benämningen. I bestämd form. Man lär i alla fall vara en del av den, som producent, konsument eller något annat. Just nu som snar konsument av en flygresa. Huvudstaden väntar. I morgon väntar festlighet.

Rensningsläget - t-shirts och strumpor

Nu om morgonen rensades den sista t-shirten i den grå bunten ut. Jag hade fem urtvättade och noppiga grå. Nu har jag noll. Kvarvarande bestånd består av: - en grå Tiger - två blå Spreadshirt med tryck - en svart Harvest med tryck - en svart Heavy Cotton med tryck - en röd FCB - en blå FCB - fem svarta Dressman - fyra vita Dressman v-ringade De kursiverade ovan ska användas och slitas ner under sommaren. De överstrukna ska användas en sista gång för att sedan dumpas i soporna. De köptes 2006 i Barcelona och har sedan länge gjort sitt. De fem svarta från Dressman står på tur för utrensning, men det får ske under hösten. En snabb inventering av strumpbeståndet har också genomförts. Det består av: - tio svarta litet tjockare strumpor - fyra svarta litet tunnare strumpor - två trekkingstrumpor - ett par rejäla vita ullstrumpor (för vinterbruk) - ett par blå fibersockar (för vinterbruk) Det kursiverade beståndet rensas efterhand ut, baserat på slitningsgrad. Inga strumpk

Påtvingad konsumtion och tråkiga kostnader

Det finns en viss typ av utgifter som är mer smärtsamma än andra. Till dessa hör köp av däck till bilen. Där själva bilköpet många gånger är roligt, är det inte lika kul att ersätta komponenter som slits eller går sönder. Jag har i alla fall sällan träffat någon som inte tycker att köp av nya sommar- eller vinterdäck är en "tråkig utgift". Det där är litet fascinerande, tycker jag. Och man kan ge sig ut i en litet längre fundering kring frågan om vilka typer av utgifter som är att betrakta som "roliga" och vilka som är att betrakta som "tråkiga". Det kan inte enbart handla om upplevd nytta, för vem som helst borde nog inse att nyttan av nya sommardäck kan vara nog så hög, då risken för vattenplaning och andra otrevligheter på det viset kan hållas i schack. Hur som helst, närmare 5 000 kr spenderades i alla fall på köp av nya däck för någon vecka sedan. Men idag har jag ytterligare en utgift för bilen. För en vecka efter däckbytet krackelerade bakruta

Några konsumtionsnoteringar

För något år sedan började jag föra bok över mina ägodelar. Bakgrunden var några flyttar under halvt oordnade former, vilket resulterade i en viss osäkerhet över vad som egentligen fanns i flyttkartongerna och över var en eller annan mer värderad pinal kunde ha tagit vägen. När jag rotade igenom saker och ting fick jag då för mig att jag skulle skriva upp grejerna och lägga in dem i en databas, vilket gjordes. Och sedan dess har jag skrivit in alla nyköp och raderat allt som rensats bort. Riktigt hundraprocentiga är inte noteringarna, men de täcker nog en 95-98 % av vad jag äger och har. Ambitionen har alltsedan noteringsstarten varit att rensa bort och förenkla. Databasen omfattade när den startades ca 690 poster, som sedan har vuxit så att den nu omfattar 874 poster. Så antalet ägda föremål har alltså på 3-4 år ökat med 26 %, tvärtemot mina intentioner. Mycket av ökningen består av böcker, något jag har svårt att låta bli att köpa. En del nya kläder har det också blivit liksom en

Konsumtionsreservationer

Merparten av det jag skriver här på bloggen har handlat om sparandet och hur jag tänker kring det. Någon gång har jag lagt ut texten litet kring hur jag tänker kring prylar och konsumtion i största allmänhet. De styrande principerna är ett lätt, rörligt och bekvämt liv samt anskaffning av de prylar man för det behöver, men inga prylar som man inte använder. Sånt ska rensas ut. Men det där med att rensa bort har jag svårt för. Att kasta en t-shirt som är hel och fungerande är inte lätt, hur urtvättad och sladdrig den än är. Mina kläder och skor slits tills dess de är nära att falla sönder i atomer. Köp görs bara när jag måste, men tyvärr oftare än saker hinner slitas och rensas ut. Jag avskyr att shoppa. Och när det någon gång inte går att undvika tänks behovet igenom innan besök på vald butik, så att den totala tiden från passage in till passage ut kan minimeras. Mitt senaste klädköp (två tröjor) genomfördes under fem minuter: in, till relevant reaställ, koll, bedömning, val, till

Sparande - prestationsmått

Håller på att omsätta plan till handling för de omflyttningar som ska göras i Min Egen Fond under kommande vecka. Omflyttningarna syftar till att anpassa innehav till viktmodell och består av att köp görs i huvudregioner, sidoregioner och räntefonder, medan försäljning av delar av innehavet i två branschfonder görs. Det senare täcker 40 % av de köp som görs, så resten finansieras genom uttag från sparkontot. Totalt snurrar ca 5 % av MEF under veckan och justeringen ska vara helt genomförd på fredag. Sedan är jag klar. Och sparandet under resten av året kommer att ske så att köp för nysparandeslantarna görs så att viktmodellen hålls. Modellen ska omprövas vid halvårsskiftet med avseende på fördelningen mellan räntefonder och likvida medel å den ena sidan och aktier och aktiefonder å den andra. För närvarande har helheten en defensiv profil. Och som det ser ut nu kommer den att få fortsätta att ha det. För nysparandet under resten av året innebär det att ca 35 % placeras i räntor och