Känsligheter på nedsidan
Åter till det normala och till bloggens egentliga tema, det ur snävt egenintresse definierade pekuniära tillståndet. Slantarnas mängd och (framtida) värde, alltså.
Det lyser rött på min skärm. Och här och var i börsdiskursen luftas möjligheten att det här kanske bara är början. Och frågan blir om jag ska drabbas av panik.
Läget:
Ungefär 61 % av slantarna i Min Egen Fond är idag placerade i vad jag kallar offensiva tillgångar, dvs. i aktiefonder av litet olika slag och i direktägda aktier. Fördelningen där är ungefär 80:20 i fonder och aktier, om man avrundar litet granna.
Resten, alltså 39 %, ligger i vad jag kallar defensiva tillgångar, i räntefonder, privatlån, sparkonto, som likvida medel på spekulationskontot och i en guldfond som går direkt 1:1 mot guldpriset. Den förväntade avkastningen där ligger enligt mina överslag på ca 4 % per år och jag räknar med att den kommer att vara tämligen stabil och i stort oberoende av svängningarna på världens aktiemarknader.
När det nu skakar är det lätt att bli litet orolig. Därför har jag räknat ut portföljeffekten av om aktiemarknaderna under resten av året går ner med 1, 5, 10 respektive 20 procent. Det visar sig då att motsvarande värden för min portfölj med 61/39-blandningen av offensiva respektive defensiva tillgångar blir +0,17%, -2,28%, -5,34% respektive -11,45%.
I reda pengar blir resultatet för mig ca 26 000 kr bättre med den blandade sammansättningen, om aktiemarknaderna sjunker med 20 % under resten av året, än den annars skulle ha blivit, dvs. om jag hade valt en helt offensiv strategi. Långsiktigt bör jag kunna vinna på det genom att efter en sådan eventuell nedgång sedan vikta om och flytta pengar från den så bevarade defensiva delen av portföljen till den mer offensiva.
Visst, jag vet att jag för tillfället tappar värdeutveckling i uppgång genom att ha en rätt stor andel av tillgångarna defensivt. Och jag vet att tajming är svårt, på gränsen till omöjligt, om man siktar på att träffa exakt rätt. Men det är inte riktigt vad jag talar om. Genom att sprida ut omviktningsförfaranden över tid har man möjlighet till successiva anpassningar, som jag gissar kan vara av värde för den riskjusterade avkastningen. Och det är den jag personligen är intresserad av.
Valt resonemang passar mig idag, med tanke på ålder, sparhorisont och riskvilja. Sånt varierar ju såväl inter- som intraindividuellt och över tid. Så teserna ovan är ej avsedda att tolkas som allmängiltigheter. Bara som en beskrivning av mitt läge just nu, där risken på nedsidan för tillfället är i fokus.
Men panik känns obefogad. Än följs Plan A.
Det lyser rött på min skärm. Och här och var i börsdiskursen luftas möjligheten att det här kanske bara är början. Och frågan blir om jag ska drabbas av panik.
Läget:
Ungefär 61 % av slantarna i Min Egen Fond är idag placerade i vad jag kallar offensiva tillgångar, dvs. i aktiefonder av litet olika slag och i direktägda aktier. Fördelningen där är ungefär 80:20 i fonder och aktier, om man avrundar litet granna.
Resten, alltså 39 %, ligger i vad jag kallar defensiva tillgångar, i räntefonder, privatlån, sparkonto, som likvida medel på spekulationskontot och i en guldfond som går direkt 1:1 mot guldpriset. Den förväntade avkastningen där ligger enligt mina överslag på ca 4 % per år och jag räknar med att den kommer att vara tämligen stabil och i stort oberoende av svängningarna på världens aktiemarknader.
När det nu skakar är det lätt att bli litet orolig. Därför har jag räknat ut portföljeffekten av om aktiemarknaderna under resten av året går ner med 1, 5, 10 respektive 20 procent. Det visar sig då att motsvarande värden för min portfölj med 61/39-blandningen av offensiva respektive defensiva tillgångar blir +0,17%, -2,28%, -5,34% respektive -11,45%.
I reda pengar blir resultatet för mig ca 26 000 kr bättre med den blandade sammansättningen, om aktiemarknaderna sjunker med 20 % under resten av året, än den annars skulle ha blivit, dvs. om jag hade valt en helt offensiv strategi. Långsiktigt bör jag kunna vinna på det genom att efter en sådan eventuell nedgång sedan vikta om och flytta pengar från den så bevarade defensiva delen av portföljen till den mer offensiva.
Visst, jag vet att jag för tillfället tappar värdeutveckling i uppgång genom att ha en rätt stor andel av tillgångarna defensivt. Och jag vet att tajming är svårt, på gränsen till omöjligt, om man siktar på att träffa exakt rätt. Men det är inte riktigt vad jag talar om. Genom att sprida ut omviktningsförfaranden över tid har man möjlighet till successiva anpassningar, som jag gissar kan vara av värde för den riskjusterade avkastningen. Och det är den jag personligen är intresserad av.
Valt resonemang passar mig idag, med tanke på ålder, sparhorisont och riskvilja. Sånt varierar ju såväl inter- som intraindividuellt och över tid. Så teserna ovan är ej avsedda att tolkas som allmängiltigheter. Bara som en beskrivning av mitt läge just nu, där risken på nedsidan för tillfället är i fokus.
Men panik känns obefogad. Än följs Plan A.
Kommentarer
Skicka en kommentar