Påtvingad konsumtion och tråkiga kostnader
Det finns en viss typ av utgifter som är mer smärtsamma än andra. Till dessa hör köp av däck till bilen. Där själva bilköpet många gånger är roligt, är det inte lika kul att ersätta komponenter som slits eller går sönder. Jag har i alla fall sällan träffat någon som inte tycker att köp av nya sommar- eller vinterdäck är en "tråkig utgift".
Det där är litet fascinerande, tycker jag. Och man kan ge sig ut i en litet längre fundering kring frågan om vilka typer av utgifter som är att betrakta som "roliga" och vilka som är att betrakta som "tråkiga". Det kan inte enbart handla om upplevd nytta, för vem som helst borde nog inse att nyttan av nya sommardäck kan vara nog så hög, då risken för vattenplaning och andra otrevligheter på det viset kan hållas i schack.
Hur som helst, närmare 5 000 kr spenderades i alla fall på köp av nya däck för någon vecka sedan.
Men idag har jag ytterligare en utgift för bilen. För en vecka efter däckbytet krackelerade bakrutan och föll i form av glassplitter ner på hatthyllan där bak. Tydligen hade någon form av spänningar i glaset uppstått, så när förardörren dängdes igen med sedvanlig bestämdhet och kraft tålde rutan inte det. Nu behöver man ju tack och lov inte betala hela kostnaden för bytet, men självrisken landade i alla fall på 1 700 kr och den slanten ska jag ut med idag.
Och den utgiften kan jag tycka är än tråkigare än den för sommardäcken.
Bil behöver jag. Bil kostar. Till och med om man bara låter den stå. Värdeminskningen (beräknad) för min sedan jag köpte den för fyra år sedan ligger någonstans kring 60 000 kr. Det gör att den kostar mig 1 250 kr per månad, även om den inte används. Det är iofs inte en utgift som syns i det månadsvisa livet, men ändå.
Det är en tråkig kostnad.
Köp av dammsugarpåsar är också en tråkig utgift.
Fler finns. Främst sådana som känns påtvingade.
Det där är litet fascinerande, tycker jag. Och man kan ge sig ut i en litet längre fundering kring frågan om vilka typer av utgifter som är att betrakta som "roliga" och vilka som är att betrakta som "tråkiga". Det kan inte enbart handla om upplevd nytta, för vem som helst borde nog inse att nyttan av nya sommardäck kan vara nog så hög, då risken för vattenplaning och andra otrevligheter på det viset kan hållas i schack.
Hur som helst, närmare 5 000 kr spenderades i alla fall på köp av nya däck för någon vecka sedan.
Men idag har jag ytterligare en utgift för bilen. För en vecka efter däckbytet krackelerade bakrutan och föll i form av glassplitter ner på hatthyllan där bak. Tydligen hade någon form av spänningar i glaset uppstått, så när förardörren dängdes igen med sedvanlig bestämdhet och kraft tålde rutan inte det. Nu behöver man ju tack och lov inte betala hela kostnaden för bytet, men självrisken landade i alla fall på 1 700 kr och den slanten ska jag ut med idag.
Och den utgiften kan jag tycka är än tråkigare än den för sommardäcken.
Bil behöver jag. Bil kostar. Till och med om man bara låter den stå. Värdeminskningen (beräknad) för min sedan jag köpte den för fyra år sedan ligger någonstans kring 60 000 kr. Det gör att den kostar mig 1 250 kr per månad, även om den inte används. Det är iofs inte en utgift som syns i det månadsvisa livet, men ändå.
Det är en tråkig kostnad.
Köp av dammsugarpåsar är också en tråkig utgift.
Fler finns. Främst sådana som känns påtvingade.
Kommentarer
Skicka en kommentar