Privatekonomins hemligheter: Budget

Tidigare inlägg om privatekonomins "hemligheter" har handlat om inkomster och utgifter och om den egentligen ganska självklara principen att de senare bör hållas lägre än de förra. Mer pengar ska komma in i den egna ekonomin än vad som åker ut.

Det där går hyfsat att hålla, om man väl bestämmer sig för det och låter kravet gälla lämplig tidsperiod, som för mig är månad. Regeln blir att jag alla månader under året ska gå plus.

Men det brukar inte fullt ut fungera. Somliga månader är mer utgiftstunga än andra. Månaderna när bilförsäkring eller bilskatt ska betalas brukar vara sådana. Och har man otur sammanfaller utgiften för nya sommardäck till bilen med någon annan större utgift för något som gått sönder. Och då är det lätt att tycka att man misslyckats och att ge tappt.

Lösningen på det problemet heter för mig normalmånad. Och budget. Det är nog ganska säkert så att det vanligaste privatekonomiska rådet är att göra en budget och hålla sig till den. Men jag gillar inte den typ av detaljbudgetar som då brukar bli följden, med poster ner till minsta chipspåse. Livet har en tendens att bli inramat på gränsen till fastlåst på det viset.

Så vill jag inte leva, därför använder jag ett slags mellanting. Det jag har gjort är att jag månadsbudgeterat kända räkningar och större utgifter som går att förutse, som det årliga verkstadsbesöket för bilservice. Sedan har jag räknat fram min normalmånads räkningsbelastning och även identifierat vilka månader som mest avviker från denna. Och innan jag gör något annat drar jag undan det planerade sparandet.

Min budget innehåller alltså egentligen bara följande poster

Inkomst

- planerat sparande

- räkningar

= fritt konsumtionsutrymme

Konsumtionsutrymmet förhåller jag mig sedan ganska fritt till. Ibland är det snävare, ibland bredare. Jag vet att jag ska köpa mat, jag käkar mina luncher på restaurang, jag må tanka bilen och jag köper snus. Det gör jag varje månad. Dessutom sluta röka-sparar jag en bestämd summa varje dag, dvs lever som om jag fortfarande rökte ett paket om dagen.

Räknar jag bort normalkonsumtionen enligt ovan från konsumtionsutrymmet har jag per månad ca 7 tkr kvar att spela med. Det är tillräcklig marginal. Ambitionen är här att alla dessa slantar inte ska gå åt. Överskottet ska stanna på kontot, i beredskap för de månader där utrymmet är trängre.

Men jag räknar alltså inte ut hur många pilsner jag kan köpa på krogen. Jag budgeterar inte för förbrukningsvaror eller mat. Jag köper det jag vill ha och håller sedan efterhand koll på hur mycket pengar som finns kvar på kontot. Ibland dividerar jag den summan med kvarvarande dagar till lön. Som nu: Jag har 4000 kr kvar på lönekontot. De ska räcka till nästa lön. Summan är ovanligt liten, eftersom utgifterna denna månad varit ovanligt omfattande. Det är tretton dagar kvar. Så jag kan i snitt spendera 307 kr per dag fram till lön. Men inte mer.

Det är bra att veta. Och det kommer att fungera. Utan detaljbudget.

Det blir nog ett litet överskott den här månaden också.