Privatekonomins hemligheter: Inkomster

Dricker kaffe, försöker vakna och funderar som vanligt på hur jag ska kunna bli rik. Eller åtminstone kunna organisera mig så att min privatekonomi stadigt blir bättre.

Funderingarna tar sig bland annat formen av googlande på sökord som just privatekonomi eller privatekonomiska råd och annat liknande. Man hamnar då bland annat div. tidningsartiklar med rubriker som Så får du en bättre privatekonomi.

Standardupplägget i den typen av artiklar är sig tämligen likt överallt. Råden är i grunden två: minska utgifterna och spara. Utgifterna minskar man genom matlådor, undvikande av småutgifter som godis och fika på stan, översyn av abbonemang och försäkringar. Sparandet sker för buffert, om tvättmaskinen går sönder eller bilen behöver nya däck. Varningar reses för lån till konsumtion.

I grunden är råden välmenande och sunda, men stereotypa och passiva. Och de missar ofta de grundläggande principerna, som kanske tas för att vara för självklara att nämna. Grejen är ju att en god privatekonomi består av uthålligt högre inkomster än utgifter och större tillgångar än skulder. Och på tillgångssidan är det bra att ha sånt som genererar inkomster eller ökar i värde och inte bara slits och förlorar värde. Så sparandet bör inte bara betraktas som syftande till att ha kvar. Det bör också ses som sätt att öka inkomsterna.

Att råden ser ut som de gör är kanske inte så konstigt. Inkomster är för de flesta löneslavar tröga. Regelbundna, men inte så varierande. Och svåra att påverka. Lönen kommer 12 gånger per år i en mängd man själv inte styr, bestämd som den för många är av kollektivavtal och arbetsköparnas (chefernas) godtycke. Förändring kräver ofta jobbyte, vilket många gånger är en seg och tidskrävande process.

Så ser det ut för landets löneslavar i normala inkomstlägen, utan tillgång till finansindustrins bonusprogram (läser just nu en bok om Carnegiekraschen) och liknande. Företagar man på egen hand kan det se annat ut. Osäkerheterna, oregelbundenheterna och variationerna större. Liksom de egna möjligheterna att påverka. För konstnärer och andra kulturarbetare kanske än mer så.

Men svårigheterna att påverka sina inkomster bör ändå inte skymma sikten för att de är grundläggande för privatekonomin och därmed bör listorna råd inkludera sätt att öka dem. De kommer också i olika former, som inkomst av tjänst, hobbyverksamhet, näringsverksamhet och kapital. Man kan kanske odla eller tillverka något i liten skala och sälja. Skriva en bok. Investera klokt. Köpa billiga saker, putsa dem och sälja dem vidare. Vidareutbilda sig och byta jobb. Ändra beteendet på jobbet för att maximera utfallet vid jämförelserna mot lönekriterierna. Och så vidare.

Det viktigaste är attityden. Att ta kontroll över det man kan ta kontroll över (= det man gör själv) och att i övrigt lägga upp en plan för att bearbeta marknaden (= chefer om man är löneslav eller kunderna om man nu företagar på egen hand). Särskilt märkvärdigt behöver det inte vara. Men råd om bättre privatekonomi bör inte betrakta inkomsterna som en konstant som är oföränderliga. Utan peka på de möjligheter som trots allt finns för påverkan.

Tycker jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det ekonomiska kretsloppet - värt att ha i åtanke

Plan och verklighet

Aktieläget