Privatekonomins hemligheter: Lån och skulder

Igår, istället för hockey, såg jag "Inside Job" om finanskrisen. Mot bakgrund av den filmen och en del annat kan man göra det lätt för sig och hävda att en nyckel till god privatekonomi är inga lån och inga skulder,

Så enkelt är det nu inte, även om jag själv numera i stort lever efter principen. Men det är bara något år sedan jag lånade till bilköp. Jag har i livet haft bostäder jag lånat till. Och jag har en kredit om 40 tkr där jag nyttjat 3,4.

Riktigt stora köp, som hus, bostadsrätt, bil, stuga, båt, etc, kan motivera lån. Och det genererar en extra kostnad genom räntan. Som tillsammans med amorteringarna ska klaras av inom nuvarande inkomst. Tillsammans med allt annat. Så det blir första begränsningen.

Med sedan bör man ju ha fallhöjd också, dvs. en marginal mot tillgångens värde. Enklast att se är väl vid bilköp. Om värdet på bilen är mindre än lånet kan man komma att sitta på pottan om man måste sälja den, eftersom man då inte kan lösa lånet med de pengar man får för den utan måste skjuta till mer. Inga problem om man kan det, men problem om man inte kan.

Samma gäller bostäder. Inga problem om man klarar räntor och amorteringar och om bostaden är värd mer vid försäljning än lånets storlek. Men har man köpt lägenhet för en miljon, har lånat 95 %, värdet sjunker till 800 tkr och arbetslösheten slår till, då kan det fort bli stora problem. Särskilt om räntorna skjuter i höjden.

Lån man tar bör, tycker jag, byggas under med tillräckliga säkerheter och marginaler. Vilket gör att lån till ren konsumtion, som till resor, är stenkorkat. Om man nu inte ligger väl inom marginalerna. De 3,4 tkr jag själv nyttjat av krediten är ett sånt fall. Det är att betrakta som lån, använt till bilreparation. Men (än) drar lånet ingen ränta och pengar från sparkonto kommer att föras över till kortet nu i slutet av månaden. Jag använder alltså kortet som kontantbuffert. Och det kräver disciplin på det viset att jag nollar kortskulden varje månad, för att inte hamna i en "riktig" skuld.

Det går naturligtvis att använda lån för att skaffa sig hävstång i livet. För egen del och i mitt läge har jag kommit fram till att det inte är värt det. Förutom kreditkortet har jag inga lån och tänker inte ta några heller, vilket brukar förvåna de lånenasare som ringer.

Jag avstår alltså från hävstänger och från att genom lån blåsa upp balansräkningen genom att t.ex. "äga" min bostad. Allt mitt är mitt. Helt. Och hållet.

Och det är rätt skönt och befriande att ha det så.