Privatekonomins hemligheter: Sparandet
De här inläggen skriver jag litet granna i en mild frustration över de privatekonomiska råd man får sig till livs i media och hos somliga myndigheter. Råden som sådana kanske det inte är så mycket fel på, men jag drabbas av känslan av att de missar fundamenta. Som i och för sig är ganska enkla och kanske självklara, men som om man inte håller dem i sikte gör att man krånglar till det alldeles för mycket.
Nyckeln till en god privatekonomi är, som jag ser det, att man ser till att inte göra av med mer än man får in. Utgifterna ska per lämplig tidsperiod hållas lägre än inkomsterna. Överskottet är detsamma som sparande. Och sparandet är om man konstruerar det vettigt i sin tur en nyckel till förmerade inkomster. Själva poängen, om man så säger.
Sparråden i media siktar som jag ser det mer in sig på att avstå för att bygga reserver för oväntade utgifter och visst finns sådan funktion. Men ett mer aktivt förhållningssätt till det egna livet borde i högre grad peka ut inkomsteffekten som det stora värdet av att sätta undan en del och inte förbruka allt omedelbart.
Ibland anar jag en räddhågsenhet bakom råden från myndigheter och i media. Det är nästan som om man där inte vill utmana den idag utbredda konsumtionsattityd som präglar samhället. Mer prylar, fler upplevelser, större boende, följa trender, nya saker, etc. Det gäller att hålla hjulen igång och för att göra det måste konsumtionen hålla uppe. Spara är bra, men inte för mycket.
Logiken i det ovanstående har jag alltid tyckt vara upp och ner.
Men i alla fall. Sparande må kanske vara en tråkig nödvändighet för somliga. Men för mig är det en biljett och ett verktyg för trygghet och frihet. Många bloggare verkar hålla med mig, men media och myndigheter framför det som att det handlar om att vara klok och präktig och att det kräver tagelskjortan på.
Det behöver det inte göra. Det är kul och det är lönande. Som jag ser det.
Nyckeln till en god privatekonomi är, som jag ser det, att man ser till att inte göra av med mer än man får in. Utgifterna ska per lämplig tidsperiod hållas lägre än inkomsterna. Överskottet är detsamma som sparande. Och sparandet är om man konstruerar det vettigt i sin tur en nyckel till förmerade inkomster. Själva poängen, om man så säger.
Sparråden i media siktar som jag ser det mer in sig på att avstå för att bygga reserver för oväntade utgifter och visst finns sådan funktion. Men ett mer aktivt förhållningssätt till det egna livet borde i högre grad peka ut inkomsteffekten som det stora värdet av att sätta undan en del och inte förbruka allt omedelbart.
Ibland anar jag en räddhågsenhet bakom råden från myndigheter och i media. Det är nästan som om man där inte vill utmana den idag utbredda konsumtionsattityd som präglar samhället. Mer prylar, fler upplevelser, större boende, följa trender, nya saker, etc. Det gäller att hålla hjulen igång och för att göra det måste konsumtionen hålla uppe. Spara är bra, men inte för mycket.
Logiken i det ovanstående har jag alltid tyckt vara upp och ner.
Men i alla fall. Sparande må kanske vara en tråkig nödvändighet för somliga. Men för mig är det en biljett och ett verktyg för trygghet och frihet. Många bloggare verkar hålla med mig, men media och myndigheter framför det som att det handlar om att vara klok och präktig och att det kräver tagelskjortan på.
Det behöver det inte göra. Det är kul och det är lönande. Som jag ser det.
Kommentarer
Skicka en kommentar