Sharpekvot - vad det är och vad man har den till
Ibland spårar jag runt litet bland andra bloggar och kollar. Och idag ser jag en blogg som kommenterar den s.k. Sharpekvoten, som då brukar anges vara ett mått på s.k. riskjusterad avkastning. Måttet tillskrivs en nobelpristagare i ekonomi, men snarlika kvoter har tidigare konstruerats av andra. En hyfsad introduktion till måttet får man på den engelskspråkiga sidan på Wikipedia, där jag själv tycker att distinktionen mellan ex-ante (förväntad avkastning och risk) och ex-post (historisk avkastning och risk) är värd att ta till sig. För i min värld är det så att risk egentligen är något som syftar framåt i tiden, något man i framtiden kan råka ut för, men som måttet oftast redovisas, t.ex. på Avanza, handlar det om historia, om hur portföljen presterat bakåt i tiden.
I princip, förenklat, innebär måttet att man dividerar avkastningen under en period med avkastningens variation runt normalavkastningen under samma tidsperiod. Den 12-månaders Sharpekvot som Avanza redovisar för min portfölj ligger f.n. på 3,22, vilket innebär att portföljens uppgång (avkastning) har varit litet drygt tre gånger så stor som de genomsnittliga svängningarna runt medelvärdet. Under de senaste 12 månaderna. Innebörden av begreppet risk är alltså de där svängningarna.
Det är värt att uppmärksamma att man kan få en hög Sharpekvot på två sätt: genom hög avkastning och genom små svängningar, eftersom det är en kvot det handlar om.
På vilket sätt säger nu Sharpekvoten någonting om den risk som ligger inbyggd i min portfölj under den kommande 12-månadersperioden? Svaret på den frågan är inte helt självklart, men man kan säga ungefär som så att under förutsättning att marknadsvariationerna inte förändras jämfört med tidigare, är risken i min portfölj hyfsat låg, väldiversifierad som den är över marknader och tillgångsslag. Men det där förutsätter alltså normalvariationer på marknaderna, vanligtvis fångade i antagandet att marknadens avkastningshopp hit och dit följer den s.k. normalfördelningen, vilket då innebär att stora avvikelser från "det vanliga" är tämligen osannolika och därtill möjliga att skatta utifrån en känd sannolikhetsfördelning.
N. N. Taleb förhåller sig starkt skeptisk till värdet av mått som Sharpekvoten. Han menar att måttet helt saknar betydelse i en värld utanför det han kallar för Mediokristan, den värld i vilken avvikelserna antas vara just normalfördelat förutsägbara. I Extremistan, den värld där normalfördelningsantagandet inte gäller, vår värld enligt Taleb, säger Sharpekvoten mindre än ingenting om den aktuella risken i min portfölj framåt i tiden. I Extremistan finns diverse okända faktorer som helt kan komma att kullkasta den falska trygghet som användning av mått som Sharpekvoten som underlag för riskbedömningar medför. Och det ligger nog en hel del i det.
Med andra ord: Man kan roa sig med att glutta på Sharpekvoten beräknad historiskt och antingen bekymra sig över att den har varit låg eller dunka sig själv på axeln för att man lyckats nå ett högt värde. Men det är då värt att komma ihåg att den egentligen inte säger någonting alls om riskerna man löper framåt i tiden, om man nu inte har starkt fog för att tro att världen i framtiden kommer att bete sig ungefär som den har gjort förr. I genomsnitt. Frågan blir om man verkligen har fog att tro det.
Själv tycker jag att man ska akta sig en aning för en mekanisk tro på den information finansindustrin ger en om sådana här saker. Finansindustrin är inte alltid helt pålitlig. Kan man väl säga, utan att överdriva.
I princip, förenklat, innebär måttet att man dividerar avkastningen under en period med avkastningens variation runt normalavkastningen under samma tidsperiod. Den 12-månaders Sharpekvot som Avanza redovisar för min portfölj ligger f.n. på 3,22, vilket innebär att portföljens uppgång (avkastning) har varit litet drygt tre gånger så stor som de genomsnittliga svängningarna runt medelvärdet. Under de senaste 12 månaderna. Innebörden av begreppet risk är alltså de där svängningarna.
Det är värt att uppmärksamma att man kan få en hög Sharpekvot på två sätt: genom hög avkastning och genom små svängningar, eftersom det är en kvot det handlar om.
På vilket sätt säger nu Sharpekvoten någonting om den risk som ligger inbyggd i min portfölj under den kommande 12-månadersperioden? Svaret på den frågan är inte helt självklart, men man kan säga ungefär som så att under förutsättning att marknadsvariationerna inte förändras jämfört med tidigare, är risken i min portfölj hyfsat låg, väldiversifierad som den är över marknader och tillgångsslag. Men det där förutsätter alltså normalvariationer på marknaderna, vanligtvis fångade i antagandet att marknadens avkastningshopp hit och dit följer den s.k. normalfördelningen, vilket då innebär att stora avvikelser från "det vanliga" är tämligen osannolika och därtill möjliga att skatta utifrån en känd sannolikhetsfördelning.
N. N. Taleb förhåller sig starkt skeptisk till värdet av mått som Sharpekvoten. Han menar att måttet helt saknar betydelse i en värld utanför det han kallar för Mediokristan, den värld i vilken avvikelserna antas vara just normalfördelat förutsägbara. I Extremistan, den värld där normalfördelningsantagandet inte gäller, vår värld enligt Taleb, säger Sharpekvoten mindre än ingenting om den aktuella risken i min portfölj framåt i tiden. I Extremistan finns diverse okända faktorer som helt kan komma att kullkasta den falska trygghet som användning av mått som Sharpekvoten som underlag för riskbedömningar medför. Och det ligger nog en hel del i det.
Med andra ord: Man kan roa sig med att glutta på Sharpekvoten beräknad historiskt och antingen bekymra sig över att den har varit låg eller dunka sig själv på axeln för att man lyckats nå ett högt värde. Men det är då värt att komma ihåg att den egentligen inte säger någonting alls om riskerna man löper framåt i tiden, om man nu inte har starkt fog för att tro att världen i framtiden kommer att bete sig ungefär som den har gjort förr. I genomsnitt. Frågan blir om man verkligen har fog att tro det.
Själv tycker jag att man ska akta sig en aning för en mekanisk tro på den information finansindustrin ger en om sådana här saker. Finansindustrin är inte alltid helt pålitlig. Kan man väl säga, utan att överdriva.
Kommentarer
Skicka en kommentar