Funderingar om privatekonomi

Det närmar sig. Och den här gången är även ett kvartal till ända. Utvecklingen den senaste månaden är väl inte så där väldigt kul och jag har börjat fundera på hur min exponering för risk egentligen ser ut. Men tidigare justeringar i risksänkande syfte ser ändå ut att vara någorlunda väl tilltagna, så jag fortsätter nu på den inslagna väg jag har valt. Ytterligare risksänkande åtgärder avstås alltså från för närvarande. För året hittills ser det inte så förbålt illa ut. Sparkapitalet har hittills ökat i värde med 22 tkr. Till det läggs då det faktiska sparandet, som totalt uppgår till 77 tkr. Av den sist nämnda nuffran består drygt 57 tkr av det jag kallar egentligt sparande medan 20 tkr utgörs av reservuppbyggnad på sparkonton. Totalsumman som ligger på dessa börjar nu närma sig en smärtgräns, varför 2019 kan medföra en ökning av det egentliga sparandet, från nuvarande 6,3 tkr till 7,3 tkr. Om jag gör så kommer den sista tusenlappen att styras in på det räntegivande sparkonto som

Under september har Min Egen Fond gått ner med 1,91 %. Precis allt i fonden har gått ner, utom aktierna och räntefonderna. Och det mesta tycks ha med världens gång att göra. Nu vidtar jag några justeringar. 1. Utökade fondköp . - Normalt sett för jag över 6 tkr per månad till MEF och köper fonder för det mesta. Denna månad köper jag dock för mer än den insatta slanten, och köper totalt för 9,4 tkr. Merparten av detta skyfflades in i indexfonderna. Köpen följer satt viktmodell. (Möjligen är detta korkat, då det Trumpska handelskriget fortsätter att hota, men här tror man på en (någorlunda snar) tid efter Trump och att världen då nyktrar till en aning.) 2. Fortlöpande kontantsparande . - Var månad sparar jag 6,3 tkr i det jag kallar planerat sparande. Utöver det sparas 1 tkr plus månadens överskott. Dessa pengar landar på reservkonton eller som slatt på lönekontot. Behållningen för dessa reserver närmar sig två nettomånadslöner nu. 3. Justerad viktmodell . - På grund av att konta

Tog mig för att spana igenom Vänsterpartiets partiprogram från 2016. Hittar bland annat följande citat: "I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete upphävs ägandet av produktionsmedlen överhuvudtaget, såväl det samhälleliga som det privata. Det ersätts av en gemensam förvaltning och utveckling av gemensamma resurser av de arbetandes fria sammanslutning." Undrar om de själva begriper vad de menar. Intrycket även från andra delar av programmet är att det är en samling testuggande stollar som ligger bakom det partiets syn på världen. Och såna utesluter inte s från deltagande i landets styre. Bedrövligt.

Funderar litet kring det politiska läget i landet och spanar litet på Omni kring hur valserna går kring det. För egen del är följande mandatsiffror av betydelse: Alliansen (m, kd, c och l): 143 Regeringen (s, mp): 116 Till dessa huvudblock kommer sedan: Kommunisterna: 28 Kulturkrigarna: 62 Båda de sistnämnda är i mina ögon tämligen vidriga (= antiliberala och antidemokratiska) partier, som övriga partier har en moralisk skyldighet att hålla undan från inflytande över hur landet ska styras. Det som komplicerar saker och ting är naturligtvis dels matematiken, dels sakpolitiken. Själv har jag inte särskilt mycket till övers för mupparna i miljöpartiet, som jag ständigt har svårt att ta på allvar. Inte heller ser jag fram mot ytterligare fyra år av sosse-soppa. Hur lösa upp det hela? - Tja, jag har räknat litet på olika alternativ, men någon särskilt lyckad lösning lyckas jag inte komma på. Den samlade statsvetarkåren verkar dock vara lika förvirrad som jag och de variante

Förra månaden steg Min Egen Fond (MEF) med drygt 2 % och man var tämligen nöjd med hur saker och ting utvecklade sig, i alla fall på ytan. För efter närmare tittar såg man att uppgången var aningen uppblåst till följd av krontappet. Nu håller saker och ting på att justeras. På litet olika sätt. Den samlade nedgången för MEF är hittills under september 2,4 %. Och allt man har i MEF har dalat. Förklaringarna till detta är sannolikt sammansatta, men nog ser man spåren av idioten i Vita huset i hur sakerna skuttar omkring alltid. Och på tal om den idioten kan man inte låta bli att kommentera de inhemska varianterna, som återfinns i våra tre populistpartier (SD, V och FI). Samtliga dessa delar under ytan en gemensam syn på relationen samhälle-individ, där individen betraktas som starkt underordnad respektive kollektivs strukturella egenskaper. Föreställningen är att nationens, klassens eller genustillhörighetens intressen alltid går före individens och de som varierar oväntat betraktas

Det finns ett gammalt citat jag gillar och det lyder: "Ingen plan, hur genomtänkt den än är, överlever den första kontakten med fienden." Som synes handlar det om krigiska ting, men med lätt modifiering kan sentensen justeras till att gälla allt. Och för sparandet och dess utveckling är det tämligen träffsäkert. I diagrammet nedan visas månadsvis procentuell utveckling av mina finansiella tillgångar under 2018, uppdelat då på egna insättningar (blått) respektive värdeökningar/avkastning (grönt). Perioden januari-augusti är över och historia. Där har planen mött verkligheten och inte visat sig hålla. September är igång och där ser det inte heller ut att bli som jag trodde. Oktober-december-staplarna visar plan och det enda man kan säga om det är att det inte kommer att se ut så när dessa månader har passerat. Så? Vad är då värdet av att ha en Plan? Möjligen kan man se det på september-stapeln, eftersom den blå delen där är högre än vanligt. Det innebär att ambitionen f