Funderingar om privatekonomi

Det är en aning fascinerande det här med att försöka förutsäga framtiden. I det här fallet när det gäller utfallet av åtta matcher på dagens Topptips. Åtta matcher ggr 90 minuter där 22 tjommar springer och jagar en sfär för att sparka den i nät. Övervakade av en domare, två linjemän, en fjärdedomare och ett okänt antal VAR-tjänstgörande. I föregående inlägg lade jag ut dagens rad. Den bygger på strikt oddsspel utifrån kravet att raden ska innehålla två spikar och sex halvgarderingar. Men nu fick jag för mig att göra en annan grej.  För var match har jag tagit fram mått på lagens relativa styrka för fem variabler: tabellplacering (x1), form (x2), gjorda mål (x3), insläppta mål (x4) samt inbördes möten (x5). (Redovisar inte måttens konstruktion eller beräkningarna, men de är ganska rakt på sak.) När jag nyttjar dessa mått skiljer sig de resulterande raderna åt jämfört med det oddsbaserade spelet för två matcher. Två tecken av fjorton behöver ändras. Lägger ett spel till, med följande

Där raden ser ut så här: 1 12 1x 1x 1 1x 1x x2 Som vanligt är alla favoriter med. Spikade är Manchester U och Bournemouth, som jag räknar med ska vinna sina matcher. I övrigt håller man tummarna för att favoriterna inte vinner. Önskeraden: 11xx 1xxx. Oddset för den ligger på 5372, slår den in blir det en slant. Oddset för systemet i sin helhet är 11,80. Insatsen är 64 kr.  Omgången tar sin början kl. 20.00. Resultatet läggs in här när det är klart: 7 rätt, Stoke-Derby sket sig.

Egentligen håller jag på med jobb. Jobb som handlar om att beskriva hur utvecklingen har sett ut när det gäller bland annat bostadsbyggande, demokrati och näringslivsutveckling, inom viss geografisk yta. Fast det är mot slutet av året, pandemin har tagit fart, jag arbetar hemma, och jag är, ärligt talat, ganska less. Därför börjar jag fundera på apor. Många apor. Ärligt talat, en jävla massa apor. Och journalister. Det sägs att man kan räkna med att om man sätter väldigt många apor vid väldigt många skrivmaskiner, så kommer någon av dem att vid något tillfälle ha plitat ner, säg, Shakespeares samlade verk. Och så är det nog, om man sätter ett oändligt antal apor vid varsin skrivmaskin, så lär det nog hända, så småningom. Med en sannolikhet = 1, dvs. helt säkert. Men det kräver alltså ett oändligt antal apor och jävligt många skrivmaskiner. Men om man nu bara har tillgång till en apa? Och en skrivmaskin? Hur blir det då? Hur troligt är det, att en apa skulle kunna hacka ner texten nedan

Skrev nyss ett litet längre inlägg om mitt spelande och dobblande under 2021. Och jag tänkte nog att inlägg om spelande och dobblande kan fylla sin plats på en blogg om privatekonomi. Vitsen med spel är ju ändå en förhoppning om vinst, även om verkligheten i allmänhet är så beskaffad att spel medför förlust. Hursomhelst, idag har jag två spel igång: 1. Oddset .  Fokus ligger på hockeyallsvenskan. Insatsen för spelet är 40 kr. I den serien spelar mitt lag, ett lag som jag håller på sedan eviga tider, även om jag nu inte bor kvar i den stad där laget har sin hemmaarena. Matcher: MoDo-Västervik: 1, till odds 1,76 Björklöven- Karlskoga: 1, till odds 2,01 Troja Ljungby-HV71: 2, till odds 1,71 Almtuna-Mora: 2, till odds 2,21 Det spel jag lagt är ett systemspel, 3/4, vilket innebär att jag vinner om minst tre av matcherna går in. När jag lade spelet angavs vinstspannet till 60 kr - 281 kr, det högsta värdet om alla fyra går in. Som synes, det handlar inte om några storvinster här. 2. Europati

Jag gillar fotboll. Och hockey, litet grann. Men mest fotboll. Därför tillbringade jag i somras en del tid framför TV:n, när det var fotbolls-EM. Jag följde också damlandslagets äventyr i OS. Har sett herrlandslagets VM-kvalmatcher. Dessutom har jag skaffat TV-kanaler, så att jag nu äntligen kan se Premier League igen. Kopplat till det där har jag börjat tippa igen. Jag tycker att det är kul och ståtar faktiskt med en sån där tröja man kan köpa efter att ha haft tretton rätt på stryktipset, som jag hade en gång för länge sedan. Utöver stryktipset har det i år också blivit spel på Europatips, Topptips, Oddset, Matchen och Bomben, med varierande resultat. Spel påminner en del om investeringar i sin grundlogik. Man lägger en insats, förväntar sig med viss sannolikhet en värdeökning av viss storlek. Skillnaden är dock att en insats i aktier eller fonder med hyfsat stor sannolikhet leder till en värdeökning över tid, om än inte så stor i förhållande till insatsen (ca 10 % per år), medan en

För nu ganska länge sedan satte jag upp ett antal mål för mitt sparande. Målen cirklade kring den där magiska miljonen. Jag skulle successivt nå en mkr för följande poster: 1. Totala tillgångar 2. Nettoförmögenhet (totala tillgångar - skulder) 3. Finansiella bruttotillgångar 4. Finansiella nettotillgångar (finansiella bruttotillgångar - skulder) 5. Tillgängliga finansiella tillgångar (finansiella nettotillgångar - värdet av livförsäkringen) 6. Värdet av Min Egen Fond (det jag har på Avanza) 7. Värdet av mina värdepapper (det jag har på Avanza - det jag har på sparkontot där) För var post följer nu aktuell måluppfyllelse samt tidpunkt för uppnåendet av målet, dvs. när respektive gräns passerades: 1. + 60 %; juli 2019 2. + 56 %; okt 2019 3. + 43 %; aug 2020 4. + 39 %; jan 2021 5. + 12 %; maj 2021 6. + 0,4 %; dec 2021 7. - 1,7 %; febr 2022 (prognos) Det har alltså rullat på, så sakteliga. Osäkerhet finns när det gäller 6 och 7. Jag har alldeles nyss spräckt gränsen för en mkr i Min Egen F

I föregående inlägg finns en tabell. Tabellen visar hur mycket olika åldersgrupper i genomsnitt har i sparkapital hos Avanza, som nu också råkar vara min "sparbank". Åldersaspekten kommenterades i föregående inlägg, men tabellen innehåller även en uppdelning av genomsnittligt sparkapital per åldersgrupp uppdelat efter kön. Och där kan man se: Kvinnor har mindre än män, i alla åldersgrupper, utom den yngsta. Ska man nu följa någon slags svensk medielogik och (till delar) politisk logik, kan man skrika. Bli upprörd. Kalla det för orättvist. Det har jag personligen svårt att tycka att det är. Trots det, kan jag ändå tycka att det är bekymmersamt, för kvinnorna. Det finns en obalans och den obalansen är nog inte bra. (Bortser här från hur äktenskapsmarknaden fungerar. Tar man hänsyn till den, blir försanthållna teser i det offentliga s.k. samtalet litet mer problematiska.) Men, men. Om man nu tycker att det är ett bekymmer att kvinnor har mindre än män, vad bör man då göra? Polit

Så här mot slutet av året brukar jag fundera en del, över både det ena och det andra. Det brukar också omfatta en del googlande, en del läsande och en del räknande. Som del av dessa aktiviteter ramlade jag över en lista över Sveriges rikaste personer, med deras namn, företagskoppling, ålder, förmögenhet och branschtillhörighet. Listan ter sig någorlunda tillförlitlig, även om en rik tant fått byta efternamn, från ett rikt till ett jätterikt. Men efter en eller annan korrigering av det slaget, tar jag den för sanning. Listan omfattar hundra personer, flest män, men jag har inte brytt mig om att räkna efter den exakta könsfördelningen. Medelåldern ligger på 59 år, med en standardavvikelse om 14. Totalt har dessa 100 personer en förmögenhet om 1340 mdr, eller i snitt per person 13,4 mdr. Standardavvikelsen är här hela 21 mdr, vilket betyder att fördelningen av rikedomar bland dessa människor inte är helt jämn, om man så säger. I själva verket är det så att den rikaste tiondelen av dessa h

Ekvation: t = s + a; där s = årets sparande, a = året avkastning och t = årets förändring av finansiella tillgångar. Räknat i tkr. Prognos 2021 Vid årets början: 176,4 = 99,6 + 76,8 Aktuell prognos: 275,5 = 109,6 + 165,9 Prognos 2022 Aktuell prognos: 187,5 = 99,6 + 87,9 Not : Inget blir som man tror.

Min sparbank förser en med information. Banken har ca 1,5 miljoner kunder. Var och en av dessa har ett sparkapital hos banken.  Låt x = uppnått sparkapital och y = andel (%) kunder som uppnått x. Då ser det ut så här (x, y): 10 000, 71 25 000, 60 50 000, 49 100 000, 38 250 000, 23 500 000, 14 750 000, 9,6 1 000 000, 7,2 1 500 000, 4,5 2 000 000, 3,2 Prickar man in det där i ett diagram får man en intressant funktion. Den kan nog förväntas se ungefär likadan ut oavsett vilken banks kunder man kikar på. Levererat som material för jämförelse.

Bloggen, alltså. Såväl när det gäller inläggs-, som besöksfrekvens. Den ligger nu i träda. Huruvida skrivandet här någon gång kommer att återupptas är en öppen fråga. För tillfället är det dock inte aktuellt.

Så har BRÅ gjort det igen, en undersökning där man jämför sannolikheten för att olika grupper ska komma att misstänkas för brott (av olika slag).  Reaktionerna på rapporten är lika trista, som förutsägbara: vänstermänniskor skyller på klasskillnader och samhällsklyftor, populistnationalisterna på invandringen och forskarna - den sedvanliga skaran - klagar över att BRÅ inte varit mer tydliga i att förklara att gruppskillnaderna kan bero på en massa saker. DN verkar tycka att det är synd att undersökningen överhuvudtaget har gjorts. BRÅ säger fakta, av kartläggningskaraktär. Mest uppmärksamhet i debatten ges skillnaderna mellan fyra grupper:  - inrikesfödda med inrikesfödda föräldrar (A) - inrikesfödda med en utrikesfödd förälder (B) - inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar (C) - utrikesfödda (D) Sannolikheten att en person ska misstänkas för brott är i dessa grupper ordnade från högst till lägst på så vis att C > D > B > A. Det är 3,2 gånger så vanligt att misstänkas för b

Bloggen har under en tid fått tyna, mest för att jag inte haft något särskilt att säga. Här på slutet har jag dock med stigande häpnad följt de spekulationer och synpunkter som i media levererats med anledning av Hr Statsministerns besked om sin stundande avgång. I min värld ter sig många teser som förts fram förvirrade, vilsna och verklighetsfrånvända. S är nämligen ett parti som i den långa trenden befinner sig, om inte i fritt fall, så i alla fall i en besvärande utförsbacke. Förklaringarna till det det finns att söka i den traditionella väljarbasens eroderande antal i populationen. Utgår man från SCB:s partisympatiundersökning framträder följande mönster: - stödet bland män har havererat och befinner sig enligt senaste mätningen på ca 26 %. Det kanske låter OK, men man har sedan 2006 tappat mer än en tredjedel av stödet i gruppen - stödet bland de som enbart har gymnasial utbildning har också havererat och uppgår nu till knappt 30 %. Minskningen från 2006 är ett tapp om drygt en tr

Sitter och försöker samla mig till arbete efter årets semester, som blev litet konstig eftersom återhämtningen efter Coronasmällen i våras inte verkar helt avslutad. Formen är sänkt jämfört med tidigare normalläge. Innehållsligt blev semestern dock bra, med uppfylld ambition att få se sidor och delar av landet man tidigare inte har sett. En eller annan utsikt av rang har det också blivit. Månaden juli blev dock dyr, med en sparkvot om minus 26 %. Totalt sett under året landar den dock hittills på plus 26 %, vilket är något litet mer än planerat. Genom det och årets avkastning växer tillgångarna.  Aktuell prognos ger vid handen att de till årets slut kommer att ha ökat med drygt 22 %, där det egna sparandet under året kommer att stå för fyra tiondelar av ökningen. Allt under förutsättning att utvecklingen framåt uppfyller mina antaganden om "normal avkastning". Bloggandet om privatekonomin ter sig dock inte lika angeläget nu som tidigare. Förr fyllde det en funktion som motiva

Diagrammen nedan visar prognoserna mina för årets sparande respektive avkastning (värdeökningar). Så långt ser det bra ut. Nöjd.

Grunnar litet kring resten av året, med ledning av diagrammet nedan. Det visar andelen defensiva innehav inom Min Egen Fond.  Uppskuttet i februari beror på att jag då förde över hela den slant som under året avsätts för köp av aktier och fonder. En baktanke med överföringen är att dessa slantar ändå kan få begåvas med litet ränta, som jag får på sparkontot inom MEF. De konton pengarna hämtades ifrån ger ingen ränta. Gradvis närmar jag mig nu målvärdet om 15 % och frågan är om jag ska låta det fortsätta under detta under andra halvåret. I januari 2022 förs sedan nästa års köpslant över. Nysparandet nu går helt och hållet in på de räntelösa konton jag har i min vardagsbank.

 Rubriken braskar i sin dramatik. Den som skriver heter Kalle Sundin och representerar det fackliga "idéinstitutet" Katalys. Han publicerar sina teser i SvD, här . Artikeln är full med hänvisningar till oklart definierade kategorier: småsparare, de rika, de redan kapitalstarka, vanligt folk, etc. Det handlar så klart om ISK. Och de konkreta jämförelserna handlar om att den tiondel som har mest har 73 % av alla tillgångar i ISK och den procent som har mest har 35 % av alla tillgångar i ISK. Frågan om hur de "redan kapitalstarka" tagit sig dit dryftas som vanligt inte. Så frågan om de kanske någon gång varit småsparare försvinner i fluff och dimridåer. Kalle envisas med distinktionen mellan "småsparare" som kan tillerkännas "nuvarande förmåner" och "den redan kapitalstarke" som tar med sig "redan stora tillgångar" in i systemet. Inte någonstans lyfts frågan om att idag stora tillgångar kanske har byggts upp av småsparare över (l

För någon vecka sedan skummade jag igenom Vänsterpartiets partiprogram, en skrift som mest är fylld av floskler och dimridåer. Skrapar man på ytan litet skymtar emellertid den betongsocialistiska (kommunistiska) drömmen fram och som liberal blir man bekymrad över att partiet har den andel det har i opinionen. Nya generationer verkar ha glömt det elände ideologin fört med sig överallt där den har tillämpats. En annan skrift som nyligen lästs är den socialdemokratiska arbetsgruppens förslag till fördelningspolitiskt ramverk. Det är i den arbetsgruppen attacken mot ISK tagits fram. Rapporten i fråga når nästan fram till floskelnivån i vänsterpartiets partiprogram, men (s) är nu ändå ett mer pragmatiskt parti så det värsta flummet är väck i skriften. Men stora delar av det partiet längtar ändå fortfarande till ett samhälle präglat av s.k. demokratisk socialism. Något sådant samhälle har dock aldrig funnits, dvs. det har aldrig någonsin funnits ett samhälle av någon komplexitet som samtidig

Det där med påståenden i media (och bland kreti och pleti) om hushållens ekonomi, inkomstklyftorna, fattigdomen, skatterna, övervinsterna (om nu någon minns den debatten) och annat, har jag sedan länge sett med stor skepsis på. Tack och lov finns folk som granskar vad som sägs och som försöker balansera med att plocka fram fakta av mer stabilt slag. Sen kan jag irritera mig litet på påståenden av det slag som fälldes i debatten om utdelningar i bolag som tagit emot statligt stöd eller i debatten om vinster i välfärden, att pengarna inte ska hamna "i de rikas fickor". Idag är det väldigt få pengar som hamnar i fickor överhuvudtaget. (Kritik mot båda nämnda företeelserna av mer seriös sort finns naturligtvis, men jag reagerar surt på slarviga formuleringar som används i överförenklat demagogsyfte.) Såna gånger minns jag faktiskt min skoltid och att vi vid något tillfälle fick möjlighet att grotta ner oss i det (samhälls-)ekonomiska kretsloppet . Kan tycka att det perspektivet m

Klas Eklund har ju skrivit en mastig rapport med förslag om en genomgripande reformering av det svenska skattesystemet. Han sammanfattar huvudpunkterna i en artikel i blaskan Ekonomisk debatt. Två citat ur artikeln kan antyda inriktningen på förslagen, som strävar efter helhetssyn och avvägningar mellan olika s.k. skattebaser (arbete, kapitalinkomster, tillgångar, konsumtion, etc.). 1. "Utgångspunkten är att skattesystemet bör kännetecknas av några grundläggande principer. Skatt ska tas ut efter bärkraft. Företagens och medborgarnas beslut om produktion, investeringar och konsumtion ska inte styras av skattehänsyn. Breda och stabila skattebaser ger robust finansiering av den offentliga sektorn med få snedvridande effekter." 2. "En skattereform bör mot denna bakgrund låta medborgarna behålla mer av sina inkomster och själva bestämma mer, utan att styras av skatten, var de vill bo och vad de vill konsumera. Det talar för lägre skatt på arbete, samt en mer enhetlig beska

Under åtta år har jag sparat 24 % av min nettoinkomst. Det innebär i ekvationstermer att min konsumtion sett ut så här: Konsumtion = Inkomst - Sparande, eller i siffror 76 = 100 - 24. Under perioden har jag inte tagit några lån, utan utöver sparandet även amorterat bort det jag hade kvar på billånet. Jag är numera helt skuldfri, förutom en onyttjad kredit på kort. Vad det där innebär är alltså att jag har avstått från konsumtion på kort sikt för att istället lägga pengar på fonder och aktier. Genom det handlingssättet, som inneburit en del uppoffringar, har jag fått avkastning på det sparkapital som efterhand har byggts upp. Den avkastningen uppgår nu totalt sett till 17 % räknat mot nettoinkomsten under perioden. För varje krona jag under dessa år sparat har jag alltså fått knappt 70 öre i avkastning. Mina finansiella tillgångar har på det viset vuxit till ca 1,4 mkr, eftersom jag inte började på noll. Vid starten uppgick mina finansiella tillgångar till 0,3 mkr. Nu. Jag hade kunnat g

Det här med att spara och investera sticker tydligen i ögonen på somliga, men själv drog jag när det ordnade sig efter ekonomisk krasch för ett antal år sedan slutsatsen att det är värt att leva litet mer spartanskt och avsätta en del av inkomsten för att bygga upp ett sparkapital som ger avkastning. Motivet från början var trygghet och relativt ekonomiskt oberoende. Med tiden har andra motiv kommit att spela in också, inte minst har det blivit en slags hobby, som både är allmänbildande och kul. Totalt sett har det gått ganska bra. Från början hade jag inte riktigt någon uttalad investeringsfilosofi, men sådan har växt fram med tiden. Inspiration har bland annat kommit från Nassim Nicholas Taleb, som förespråkar en  s.k. "barbell strategy", där 90 % av investeringarna läggs i extremt konservativa värdebevarande innehav och 10 % avdelas till extremt riskfyllda "spel" på marknaden, i hans eget fall ofta i form av optionsaffärer med låg sannolikhet från dag till dag at

Med anledning av den där ISK-diskussionen, blev jag litet nyfiken kring frågan om vilka det egentligen är som har inkomst av kapital i landet. Den frågan kan skiktas upp på litet olika sätt, men en sak som gör mig smått irriterad är att hur kapitalinkomsterna fördelas över ålder sällan tas upp i debatten. Information om det hela finns dock, lätt tillgängligt, hos SCB.  Tabellen nedan visar inkomststrukturen för olika åldersgrupper beräknat per konsumtionsenhet, vilket innebär att man justerar för sammanboendeskap, ungar m.m. Det rör sig vidare om medelvärden för respektive åldersgrupp. Av tabellen framgår att kapitalinkomsterna räknat i kr ökar med ålder (utom i den allra äldsta gruppen), vilket är rimligt, med tanke på att det tar tid att bygga kapital. I kapitalinkomsterna ingår  ränta, utdelning, kapitalvinst och kapitalförlust. Kapitalvinst/kapitalförlust utgörs av den vinst/förlust som uppkommer vid försäljning (realisering) av tillgångar, t.ex. aktier, fonder eller fastigheter. R

Ålderseffekten för direktägda aktier framgår av tabellen nedan. Av densamma framgår också att fördelningen är skev i alla åldersgrupper i och med den markanta skillnaden mellan medelvärde och median. (Data från SCB.) Icke desto mindre: Det socialdemokratiska förslaget slår främst mot (de välbärgade) pensionärerna. 

Socialdemokraternas ambitioner att försvåra eget sparande och sno in pengar för det allmännas bästa riskerar att slå litet snett. En sak som man talar tyst om är att det tar tid att bli välbärgad, dvs. att sparkapitalet byggs upp i volym. Attackargumenten kläds istället i ord om "de rikaste" och man lyfter gärna fram arv som startskott för välbärgenheten. Den variabel man inte gärna talar om är ålder. Tar det tid att spara ihop ett sparkapital, blir följden att det främst är äldre som besitter sådant sparkapital. Bilden i inlägget är snodd från Avanzas årsredovisning och visar just på att det faktiskt tar tid (den gröna ytan). Det är främst bland de pensionerade som större summor återfinns. (Ålder torde också påverka arv, eftersom folk nu lever längre, mycket längre. Och det får till följd att arv mest torde hamna bland "barn", som när arvet slutligen landar är i någorlunda mogen ålder, ofta nära eller i pensionsåldern själva.) Så: I klartext. Socialdemokraterna sik

Den socialdemokratiska arbetsgrupp som gett sig till att ha synpunkter på den ekonomiska politiken verkar kännetecknas av attityden att ingenting får gå bra för någon på egen hand. S.k. välfärd i ett samhälle tycks för gruppen bestå i ett system där medborgarna ska nöja sig med utdelade allmosor under andras (det allmännas) kontroll. Synnerligen moraliskt tveksamt, kan jag tycka. Mindre egna möjligheter att påverka sitt liv, mer stå med mössan i hand och be om skärvor. Fokus ligger på hur kakan ska hackas upp. Hur ingredienserna kommer till och hur kakan bakas är borta ur bilden. Vänstern ter sig nära nog maniskt intresserad av att bita den hand som föder. (Det finns mycket i rapporten som är synnerligen tveksamt. Man lär få anledning att återvända till den.) ISK-frågan är dock tekniskt litet knepig ur skattesynvinkel och jag lämnar här två citat ur en rapport från riksrevisionen som kan vara värda att begrunda. Det handlar dock inte om idiotförslaget att sätta tak för sparande i form

Socialdemokraterna har ju trumpetat ut att de vill ha en miljonärsskatt, av två skäl som det verkar. Mer pengar behöver plockas in för att finansiera samhällets gemensamma funktioner och den rikaste procenten ska tydligen klämmas åt. Argument 1 är troligen giltigt, men beroende av vilka av samhällets funktioner man menar vara just gemensamma. Här finns ideologiska skillnader mellan partierna, men dessa skillnader är i grunden mycket mindre än man kan tro. En vansklighet med ambitionerna är dock att det inte är helt säkert att förslaget kommer att medföra ökade intäkter för det offentliga. Folk har en tendens att anpassa sig, vilket bland annat kan leda till fusk och en del andra negativa sidoeffekter. Argument 2 är bludderpopulism. Sannolikt framfört enbart som valfläsk i ett försöka att locka tillbaka LO-grupperna till moderskeppet. Diskussionen runt förslaget är mest tramsig, kan jag tycka. Inte minst bidrar den till en fragmentisering av behövda diskussioner kring skattesystemets ut

Maj månad har varit en period av återhämtning. I början av april drabbades jag av Covid-19, vilket blev en både besvärlig och otäck resa. Visserligen behövde jag inte läggas in på sjukhus, men det var på gnällen. Totalt blev det 12 sjuka dagar och det har tagit tid att komma tillbaka. Än är jag inte helt återställd. Har inte mycket till fysisk ork och sover betydligt mer än vanligt, men så småningom ska väl det där komma att rätta till sig. Ur privatekonomiskt perspektiv har följden blivit något lägre inkomst och något lägre utgifter. In kom 32,9 tkr och ut 23,8 tkr, vilket innebär att 9,1 tkr stannade i boet. Sparkvoten blev 28 %, vilket är något högre än planerat. Till det läggs värdeändringarna för besparingarna, vilket ger 14,4 tkr i ökning av de finansiella tillgångarna under månaden. Och det är hyfsat ändå med tanke på utförsbacken under första delen av månaden. Prognosen för hela året ger nu vid handen ett sparande om 8,9 tkr/månad och 10,6 tkr/mån i avkastning, vilket ger en ök

Min Egen Fond har utvecklats så där hittills under året. Utvecklingssiffran stannar totalt sett vid ganska exakt 7 %, vilket är ca 3,5 procentenheter sämre än det sparande en närstående ägnar sig åt på min rekommendation.  Uppdelat på tillgångstyper har utvecklingen sett ut så här: Fonder: + 8,87 % Aktier: + 4,93 % Räntefonder: +2,25 % Sparkonto: + 0,23 % Aktuell fördelning inom MEF, exkl. sparkontot, är f.n. Fonder: 78 %, varav räntefonder 15,31 % Aktier: 18 % Certifikat: 3 % Pengar: 1 % (inför köp i närtid) De tre största innehaven utgörs av indexfonder inriktade på Asien, USA och Europa. Dessa står för 40 % av totalvärdet, exkl. sparkontot. De tre största aktieinnehaven utgörs av investmentbolag: Investor, VEF och Svolder. Dessa tre står för 29 % av värdet på mina aktiekonton, där även certifikaten ligger. Aktierna har f.ö. ägnats särskild uppmärksamhet de senaste dagarna. Det har skett genom att jag kollat igenom Aktiespararnas nya analysapp och kikat på riktkurser för mina innehav

Fokus dessa dagar ligger praktiskt taget helt på hälsa och återhämtningen efter Covid-19. För egen del var sjukdomsresan obehaglig och besvärlig, men inte svår och sjukhusvistelse kunde undvikas. Med nöd och näppe, visserligen, men ändå. Och det är tur det. Andra jag känner har inte haft samma tur, utan landat i sjukhusvård och i ett fall även på IVA. Och ju svårare och längre sjukdomsresa, desto längre väg tillbaka till någon slags normalläge. På grund av detta (och viss allmänbildning får man väl säga) har jag noll tålamod med den där idioten som påstår sig vara uppkopplad mot högre makter och som arrangerar protestdemonstrationer i huvudstaden. Sällan har man skådat motstycke till komplett idiot. Om man då en stund växlar fokus till privatekonomin blir effekten av ovanstående även i maj rejält sänkta konsumtionsutgifter jämfört med en vanlig månad. Man gör inte så mycket när man inte orkar göra så mycket. Så enkelt är det. Kassan fylls alltså på, så sakteliga.

Första halvan gick bort, däckad av Covid-19. Det blev besvärligt och bitvis otäckt. Frisk nu, men inte återhämtad, något som lär ta en del tid. Dock: Man gör inte så mycket när man är sjuk, så det har inte gått åt mycket pengar. Sparandet landade därmed på 16,8 tkr, med en sparkvot om 52 % för månaden. Till det läggs värdeutvecklingen om 19,2 tkr, så de finansiella tillgångarna ökade med 36 tkr under månaden. I procent räknat blev ökningen 2,89 %. Maj medför extrakostnader. En framfjäder på bilen har gått tvärt av. Och den behöver sedvanlig service. Sura kostnader, men jag behöver bilen i körbart skick. Hälsan är dock viktigast och fokus kommer att ligga på återhämtning. Det där jävla viruset är en riktigt vidrig företeelse.

Sitter och funderar över resten av år 2021, hur det kommer att bli och hur jag ska agera. Känner mig som vanligt litet osäker på det, men planen just nu är mekaniskt månadssparande i framförallt fonderna. Begränsad aktivitet, alltså, och stillsam sådan. Inga större omfördelningar och så. Annat var det under 2020, vilket visas i diagrammet nedan. På x-axeln anges avkastning och på y-axeln nettoköp i aktiefonder samt av aktier. Nettoköp har negativa värden, nettoförsäljningar har positiva värden. Det slog en hel del under året. Det började dock bra, i januari, med ett skutt uppåt och köp enligt min generalplan. I februari kajkade det dock ihop, som bekant, med ras nedåt från den 19 februari till den 23 mars. När jag nu spanar på diagrammet kan jag litet förvånad se att negativ avkastning hade jag bara i februari, mars och oktober. De största nettoköpen gjordes i (slutet av) februari, i mars samt i april. De skiljer sig litet åt. I februari och mars köptes indexfonder och aktier av icke-s

Framtiden vet man ju inte så mycket om och de prognoser man gör för vad som komma skall är ett ständigt föremål för justeringar och revideringar. Så pass att man kan fundera över hur meningsfullt det egentligen är att försöka sig på att göra prognoser. Men man gör dem. För min del är det så att jag för mina aktier respektive fonder räknar med en genomsnittlig värdeutveckling om 0,7 % per månad. För mina räntefonder räknar jag med en genomsnittlig värdeutveckling om 0,25 % per månad. Räknar man om det där till årstakt blir det 8,7 % respektive 3,0 % (litet högt, men ändå). Så ser kalkylantagandena ut som jag lägger till grund för mina prognoser. För Min Egen Fond. Nu har jag inte allt mitt i MEF. En del har jag i en livförsäkring, som för tillfället ger 5 % i årsränta. Sen har jag mitt lönekonto och mina reservkonton, som ger exakt 0 % i årsränta. Totalt sett innebär det där att jag räknar med att mina finansiella tillgångar har en värdeökning om ungefär 0,5 % per månad eller 6,2 % per

Min Egen Fond gick som följer under mars. Fonder: +5,44 % Aktier: +7,78 % Spekulationer: - 1,55 % Ädelmetaller: + 5,07 % Räntefonder: +0,48 % Totalt: 4,23 % Min Egen Fond består av de innehav jag har på Avanza, som har lanserat ny informationstjänst nu i år. Man får där information om hur det har gått för genomsnittsavanzianen och för denne gick det under mars + 4,68. Jag halkar alltså efter litet grann den här månaden. Totalt sett skuttade det för mig dock till uppåt. Bäst gick det för grundportföljen av aktier, följt av mina huvudregioner, där innehavet främst består av indexfonder. Sämst gick det för mina spekulationsaktier, som i mångt och mycket består av miljöorienterade förhoppningsbolag med negativa p/e-tal. Köpen under månaden följer min mekaniska plan. Totalt köptes för 4,8 tkr, vilket innebär att 2,2 tkr av den avsatta sparslanten stannade kvar på sparkontot. Köpens fördelning: 1. Huvudregioner: 3,1 tkr 2. Sidoregioner: 0,1 tkr 4. Branschfonder: 0,6 tkr 5. Ädelmetaller: 1,0

Kort sammanfattat mars/Q1: In: 32,7/98,1 Ut: 18,9/55,9 Sparat: 13,8/42,1 Avkastning: 37,9/62,4 Beloppen i tkr. Konsekvens: Bygger kassa nu.

Under ett antal år har mitt förhållande till min privatekonomi framför allt inriktats på mitt sparande, uppbyggandet av ett sparkapital samt avkastningen på detta. Principen jag har följt fångas i en enkel ekvation: Konsumtion = Inkomst - Sparande Det jag har gjort, förenklat, är att jag när lönen kommer in på kontot omedelbart fört över sparandeslanten från min vardagsbank till min sparbank. I årets siffror (tkr): 24,8 = 33,5 - 8,7 I sparandet ingår då överföring till Avanza, överföring till livförsäkring, överföring till reservkonton samt ett barnsparande. Resten betraktar jag alltså som konsumtion och det utrymmet uppgår alltså till knappt 25 tkr för min del. Konsumtionen delar jag sedan in i två poster, räkningar (gemensamma kostnader) samt personliga utgifter. Även här använder jag en enkel ekvation: Personliga utgifter = Konsumtion - Räkningar Innebörden är alltså att jag först betalar fasta kostnader som består av utgifterna för bostad, bil (skatt, försäkring, service, däckbyte)

Ett sista. Den här gången över mina branschfonder. Här visar x-axeln förväntad vinstutveckling och y-axeln p/e. Och den fråga som då egentligen sysselsätter mig är om jag bör förenkla saker och ting och koncentrera fondportföljen. Alternativt fortsätta som jag gör med min ganska långt drivna riskspridningsstrategi. Jag lutar åt det senare.