Gamla mynt och sedlar

Det ligger visst 15 miljarder sådana och skräpar ute i stugorna. Och uppmaningen nu är att skynda sig att växla till nytt, annars förlorar man det man har. 

För egen del är problemet minimalt. Jag har två gamla enkronor. Som jag känner till. Kanske ligger det någon växelsedel i någon ficka någonstans, men jag tror inte det. Och även om alla kronor räknas, ids jag inte anstränga mig för att bli av med de sista två.

Man undrar här litet över exakt var de där pengarna finns. Utslaget på befolkningen rör det sig om 1500 kr per person. Och det mesta ligger visst i sedlar. Barnens sparbössor är en kandidat. Eller vuxnas. Själv tömde jag för ett år sedan den kaffeburk jag tidigare slängde växelpengarna i. Där låg ca 1200 kr, som så räddades från ödet att bli värdelösa hos mig.

Men annars? Vem har kontanter i större summor? För det är nog så att fördelningen runt medelvärdet i det här fallet är skev. Många har inga eller små summor i sparbössorna. Större summor, säg mer än 10000 kr i kontanter, är det nog färre som har. En eller annan småföretagare kanske har något liggande i ett kassaskåp. Någon kanske trotsat bankfacksreglerna och lagt sedelbuntarna där. En eller annan kriminell kanske har något nedgrävt i skogen i väntan på frisläppande.

Möjligen kan det finnas någon eller några bland de äldre som har en bunt sedlar i byrålådan eller i något köksskåp, men den bilden av de äldre börjar nog bli en del omodern numera, tror jag. Många darriga händer är det idag som inte har några större bekymmer att hantera kort, internetbanker eller Swishande.

Själv struntar jag nog, som sagt, i att försöka bli av med mina två gamla enkronor. Och då är i alla fall en del av det svinnet förklarat.