Funderingar om privatekonomi

Vet inte om jag har lust att kommentera så mycket. Bilden nedan säger nog det mesta. Året har inte börjat bra. Staplarna från och med februari visar antagen normal utveckling. Erfarenheterna från tidigare år är entydiga. Så kommer det inte att bli. Nuvarande nedsläpp lär dock inte fortgå för evigt, men det är omöjligt att med precision säga när vändningen kommer. Jag är frestad nu att gå in med köp, men tror nog att jag avvaktar och håller mig till regelbundet månadssparande. Januariköpen tidigarelades. Det var med facit i hand dumt.

Egentligen håller jag på med jobb. Jobb som handlar om att beskriva hur utvecklingen har sett ut när det gäller bland annat bostadsbyggande, demokrati och näringslivsutveckling, inom viss geografisk yta. Fast det är mot slutet av året, pandemin har tagit fart, jag arbetar hemma, och jag är, ärligt talat, ganska less. Därför börjar jag fundera på apor. Många apor. Ärligt talat, en jävla massa apor. Och journalister. Det sägs att man kan räkna med att om man sätter väldigt många apor vid väldigt många skrivmaskiner, så kommer någon av dem att vid något tillfälle ha plitat ner, säg, Shakespeares samlade verk. Och så är det nog, om man sätter ett oändligt antal apor vid varsin skrivmaskin, så lär det nog hända, så småningom. Med en sannolikhet = 1, dvs. helt säkert. Men det kräver alltså ett oändligt antal apor och jävligt många skrivmaskiner. Men om man nu bara har tillgång till en apa? Och en skrivmaskin? Hur blir det då? Hur troligt är det, att en apa skulle kunna hacka ner texten nedan...

Så här mot slutet av året brukar jag fundera en del, över både det ena och det andra. Det brukar också omfatta en del googlande, en del läsande och en del räknande. Som del av dessa aktiviteter ramlade jag över en lista över Sveriges rikaste personer, med deras namn, företagskoppling, ålder, förmögenhet och branschtillhörighet. Listan ter sig någorlunda tillförlitlig, även om en rik tant fått byta efternamn, från ett rikt till ett jätterikt. Men efter en eller annan korrigering av det slaget, tar jag den för sanning. Listan omfattar hundra personer, flest män, men jag har inte brytt mig om att räkna efter den exakta könsfördelningen. Medelåldern ligger på 59 år, med en standardavvikelse om 14. Totalt har dessa 100 personer en förmögenhet om 1340 mdr, eller i snitt per person 13,4 mdr. Standardavvikelsen är här hela 21 mdr, vilket betyder att fördelningen av rikedomar bland dessa människor inte är helt jämn, om man så säger. I själva verket är det så att den rikaste tiondelen av dessa h...

Och så långt får man väl vara nöjd med hur Min Egen Fond utvecklats. Som det ser ut: MEF, totalt: +24,5 % Indexfondkontot: +26,5 % Kontot för aktiva fonder: +28,0 % Traditionella fondkontot: +33,9 % Aktiekontot: +39,8 % Räntefondkontot: +3,18 % Spekulationskontot lämnas utanför sammanställningen på grund av att siffrorna är befängda i Avanzagrafen, troligen på grund av att det fanns några ynkans ören på kontot vid årsskiftet. Innehavet där har dock inte gått så där väldans bra. För helheten spelar det dock mindre roll, då spekulationernas andel av totalen är liten. Nästa år torde se betydligt annorlunda ut. Knappast tvåsiffriga avkastningstal i alla fall. Sannolikt under värdet för den genomsnittligt effektiva årsavkastning jag haft sedan starten på Avanza också. Den uppgår totalt sett till 12,7 %. Den normalavkastning jag i mina kalkyler räknar med per år uppgår till 8,7 %. Man kan jämföra den siffran med min genomsnittliga avkastning på mina premiepensionsfonder sedan...

Grunnar över nästa års sparplan, med utgångspunkt från insikten att sparande är uppskjuten konsumtion. Planen säger 27 % i sparkvot, vilket då innebär minskat utrymme för konsumtion i samma utsträckning. Det finns alltså utrymme för inköp om sparandet nollas. Och förlustelser i form av resor eller annat. Balansräkningen är hyfsat stark och skulderna noll. Ett nollsparande under året skulle inte vara någon katastrof. Planen är dock att fortsätta att spara. Det har blivit litet av en hobby och nuvarande samling ägodelar är jag i stort tillfreds med. Bilen börjar visserligen bli litet till åren, mobilen är litet slö och en del kläder litet slitna. Men det är egentligen inte mycket jag behöver utöver det jag redan har, så jag har egentligen ingen anledning att öka konsumtionen nu. Kommande löneökning tar jag dock helt ut i konsumtionsutrymme. Sparandet kommer jag inte att öka räknat i kronor, så andelen kommer nu att krympa efterhand. Fokus resten av året blir att bygga likvida m...

För en liten tid sedan anmälde jag intresse att delta i en sån där emission. Inte med stora slantar, men ändå. Företaget ifråga heter SolTech Energy. Den tilldelning jag fick var lägre än jag ville, så det blev inte särskilt stora slantar investerade. Nu har då innehavet på en dryg månad gått upp med 140 % och jag funderar. Sälja? Glömma bort dem och åka med, ev. ned? Alla dessa val ...

Just idag är jag 0,32 % från att ha 1 mkr i tillgångar, om jag då räknar in precis allt jag äger och har. Hurra? Njae. Det beror litet på hur man räknar. Till mina egenheter hör att jag noterar värdet av Min Egen Fond (MEF) i USD och i gram guld, förutom då i kronor. Det där sker automatiskt i ett kalkylblad jag har. Startdatum för noteringarna är den 20 juni 2016, dvs. måndagen innan Brexit-valet. Sedan dess har MEF ökat i värde med 184 %, inkl. egna insättningar. Räknar man om det till USD blir dock värdeökningen 147 % och räknat i gram guld 148 %. Under perioden har dollarn ökat i värde mot kronan med 16 % och guldpriset räknat i kronor/gram har ökat med 15 %. I dollar räknat har guldpriset i princip stått stilla. Det där innebär att min miljon egentligen är värd ca 150 tkr mindre numera jämfört med vad den hade varit utan kronförsvagningen mot dollar respektive guld. (Egentligen kanske man borde räkna mot en korg valutor, men det här funkar för mig.) Räknar man bara på ...

För närvarande följer jag marknadsutvecklingen under tilltagande tvivel. Resultatet av dessa tvivel är att jag tagit det preliminära beslutet att under en tid styra in allt nysparande till sparkontot, med den nackdelen att detta endast ger 0,75 % ränta på året. Samtidigt har jag läst expertspekulationer om att börserna i världen framöver kan komma att drivas av rädsla att missa avkastning och att man därmed riskerar att ångra sig om man ställer sig vid sidlinjen. Nyfiken blev jag då på hur mycket jag skulle riskera att missa om jag ställer mig vid sidlinjen resten av året, under förutsättning att mitt offensiva innehav går upp med 0,7 % per månad och mitt defensiva går upp med 0,1 % per månad. Procentsatserna svarar mot årsavkastningar om 8,7 % respektive 1,2 %, vilket är vad jag brukar kalla mina antaganden om "normal" avkastning. Det offensiva innehavet består av aktier och aktiefonder, det defensiva av sparkonto, räntefonder samt min guldfond. Räknat har jag nu gjo...

Nu har det hunnit gå 198 dagar sedan Min Egen Fond toppade senaste gången. Sedan dess har den gått ner med 0,47 %. Sedan den senaste botten har det gått 78 dagar och uppgången sedan dess ligger på 12,41 %. Mellan senaste topp och senaste botten blev nedgången 11,45 %. Det svänger. Och igår skuttade aktieinnehavet till så att (nästan) samtliga innehav ligger på plus. Så läget är ganska bra ändå. Fram tills nu. Samtidigt kan jag inte riktigt frigöra mig från en gnagande känsla av att en Svart Svan kanske kommer att flyga in i synfältet snart. Orosmoln är det gott om: brexitjoxet, handelssamtalen, Nordkorea, den demografiska utvecklingen, kronkursen, kränkthetskulturen, klimathysterin, terrordåden, den eroderade moralen bland ledande politiker, moderna flygplanskrascher, bostadsmarknaden, den svenska kulturdebatten (med dess extremt urspårade subjektivistiska gnällkaraktär), etc. Och den där jävla Trump. Samtidigt är det ju så att allt det där redan finns och är känt. Inga Sva...

Idag är jag sur. Månadens sista dag är det och rapporteringen av de senaste fondkurserna tycks helt ha kajkat ihop. Avanza meddelar att de felsöker, men felet kan inte ligga där eftersom t.ex. Roburs hemsida inte heller innehåller de senaste kurserna. Nåväl, det lär väl lösa sig, men man kan ändå inte låta bli att reflektera över sånt som har med tillförlitlighet i informationsflödet nu i den moderna internettiden. Helt säkert tycks det inte vara. Annars grunnar man så här i slutet av månaden över beslutsläget, mot bakgrund då av den senaste tidens uppåtskutt. För min del har det inneburit att mina finansiella tillgångar ökade med 4,8 % i januari och med 2,9 % i februari, så under året har de stigit med 7,8 % (inkl. egna insättningar då). Uppgångarna för innehaven i Min Egen Fond (exkl. egna insättningar) uppgår totalt till 10,6 % och förra årets nedgångar är nästan uppätna. Glad kan man ju vara åt det här, men samtidigt litar jag inte riktigt på att det är hållbart. Trump är for...

Kronan har ju tappat mot USD, rätt rejält, det senaste året. Men sånt brukar rätta till sig. Och tecken börjar skönjas på att tillrättning kan vara på gång. Kanske det är dags att kika litet på möjligheterna till valutaspekulation. Eventuellt.

Årets första dag. Som tillbringas, men inte mycket mer än så. Förhoppningarna inför året kontempleras. Kanske blir jag miljonär, kanske inte. Förmodligen kommer jag att fortsätta sparandet, men om jag nu är ärlig bringar varje ny sparad krona mindre och mindre tillskott till det underliggande målet, som främst handlar om trygghet och relativt oberoende. Jag är i stort sett där jag vill vara när det gäller det. Ytterligare marginaler sker ju på bekostnad av livet nu och där börjar det finnas annat som lockar. Men huvudplanen ligger ändå fast. Årets lönejustering kommer dock att plockas ut i konsumtion. Inte sparas.

Ligger i soffan sedan någon timme. Kan inte somna om, så jag har ägnat en stund åt att summera 2018 och småplanera 2019. Några spån: Under 2019 ser det ut som att värdet av mina samlade tillgångar kommer att passera 1 mkr för första gången sedan 2006. Det finns dock en väsentlig skillnad mellan då och nu. Då låg min skuldsättningsgrad på 73 %. Nu ligger den under 5 %. Det jag har nu är mitt, så var det inte då. Preliminärt ser det också ut så att jag kommer att kunna fortsätta att spara på nuvarande nivå även under kommande år, trots att mina boendekostnader kommer att öka rejält. Bilåkandet kommer dock att minska och en del av det slöseri jag ägnat mig åt i övrigt kan jag dra in på. Livsföringen i form av prylar kommer att hållas igen, förutom en del nya möbler och annat till nya bostaden. Istället belägger jag mig med köpförbud när det gäller sånt som kläder, skor, böcker och annat sånt. Rensningsprojektet återupptas. Nu ska här slitas och efterhand slängas tills jag når lämp...

Som det nu ser ut kommer jag vid månadens slut att ha ett sparande den här månaden om 9 tkr. Hittillsvarande nedgångar ligger i trakten 16 tkr, vilket då skulle ge ett netto för månaden om minus 7 tkr. Känns så där. Samtidigt kikar jag på mina diagram, som förutom utvecklingen fram till nu ger en bild av hur framtiden kommer att te sig, givet att saker och ting återgår till någon slags statistiskt normalläge. Och om det så gör är det som nu sker ändå ingen katastrof. Möjligen erbjuder nuvarande utveckling läge att köpa. Får fundera på det över helgen. Just nu avvaktar jag för att se vartåt det bär ...

Det närmar sig. Och den här gången är även ett kvartal till ända. Utvecklingen den senaste månaden är väl inte så där väldigt kul och jag har börjat fundera på hur min exponering för risk egentligen ser ut. Men tidigare justeringar i risksänkande syfte ser ändå ut att vara någorlunda väl tilltagna, så jag fortsätter nu på den inslagna väg jag har valt. Ytterligare risksänkande åtgärder avstås alltså från för närvarande. För året hittills ser det inte så förbålt illa ut. Sparkapitalet har hittills ökat i värde med 22 tkr. Till det läggs då det faktiska sparandet, som totalt uppgår till 77 tkr. Av den sist nämnda nuffran består drygt 57 tkr av det jag kallar egentligt sparande medan 20 tkr utgörs av reservuppbyggnad på sparkonton. Totalsumman som ligger på dessa börjar nu närma sig en smärtgräns, varför 2019 kan medföra en ökning av det egentliga sparandet, från nuvarande 6,3 tkr till 7,3 tkr. Om jag gör så kommer den sista tusenlappen att styras in på det räntegivande sparkonto som ...

Det finns ett gammalt citat jag gillar och det lyder: "Ingen plan, hur genomtänkt den än är, överlever den första kontakten med fienden." Som synes handlar det om krigiska ting, men med lätt modifiering kan sentensen justeras till att gälla allt. Och för sparandet och dess utveckling är det tämligen träffsäkert. I diagrammet nedan visas månadsvis procentuell utveckling av mina finansiella tillgångar under 2018, uppdelat då på egna insättningar (blått) respektive värdeökningar/avkastning (grönt). Perioden januari-augusti är över och historia. Där har planen mött verkligheten och inte visat sig hålla. September är igång och där ser det inte heller ut att bli som jag trodde. Oktober-december-staplarna visar plan och det enda man kan säga om det är att det inte kommer att se ut så när dessa månader har passerat. Så? Vad är då värdet av att ha en Plan? Möjligen kan man se det på september-stapeln, eftersom den blå delen där är högre än vanligt. Det innebär att ambitionen f...

Kan man ju kladda ner ett inlägg här. Uppmärksamhet är en lustig resurs, som likt andra sådana är tämligen begränsad och det får konsekvenser för ens planering, ty sätter man för många mål för alltför många olika saker, blir det lätt inget alls av det hela. Och då är det lätt att ge upp, av ren informationsöverbelastning och utmattning. Samtidigt är det ju så att man vill saker. Men ett mål utan plan är inget annat än en futil och fluffig önskning. Så det jag nu grunnar över är vilka områden i livet man behöver planera, så att man är någorlunda säker på att något blir gjort i saker som är tillräckligt viktiga för att det ska vara angeläget att just få något gjort. Under en följd av år har min planering i tur och ordning varit fokuserad på (a) att bli skuldfri , (b) att bygga upp mitt sparande och mina (finansiella) tillgångar, (c) att sluta röka  och (d) att komma i form . På samtliga dessa områden har jag nått mina mål, så långt. Vid sidan har jag dessutom haft målet att...

Några spån: 1. Gårdagens löprunda var både upplyftande och nedslående. På den positiva sidan fanns att jag jämfört med förra gången jag sprang samma sträcka sänkte kilometertiden med 12 sekunder. På den negativa sidan finns att det är långt kvar till målet att klara 5 km med en kilometertid under 6 minuter. 2. Träningsläget är annars så att jag nu ska "släppa upp" mig under den här veckan, vilket innebär att jag lättar på träningsbelastningen. Morgondagens styrkepass kommer att genomföras med lättare belastning än vanligt. Onsdagens löptur kommer att göras kortare än vanligt och tempot ska hållas ner så att turen känns lätt och behaglig. På torsdag springs motionslopp, men ambitionen är inte att göra tid, utan att hålla lätt och behagligt tempo och se det hela som ett träningspass. 3. Sparandet sker nu mekaniskt enligt vald viktmodell och rullar i stort enligt plan. Avståndet till miljonen i finansiella tillgångar är nu 24 månader. Från och med nu visualiserar jag de...

Den som till äventyrs har läst texten under om-fliken har kanske noterat att jag säger mig vara inspirerad av de hållningar som präglar den s.k. prepper-rörelsen, dvs. att det är lämpligt att förbereda sig och planera för div. elände som kan inträffa. Jag gillar beredskapsattityden, men är en aning skeptisk till den hamstringsmentalitet som tar sig uttryck i kilometerlånga listor av sånt man måste ha för att överleva (oherrans mängder vatten, torrskaffning, tändstickor, vattenreningspiller, potatislager, radioapparater med vev, sytråd, överlevnadsaskar, yxor, sågar, knivar, kontanter, guld, fiskegrejor, snören, väskor, fordon och undangömda ödegårdar att fly till). Visst. Myndigheterna menar att man ska se till att man klarar sig på egen hand i 72 timmar och där är nog min gissning att de allra flesta klarar det med hjälp av sånt de redan har i skafferi, kylskåp och frys. Möjligen med undantag av vatten då, som det faktiskt kan vara bra att ha litet extra av. För egen del håller ...

1. Veckans träningserfarenhet blev en fruktansvärd träningsvärk efter tisdagens plyometriska pass. Att hoppa tar på, särskilt i landningen när rörelseenergin ska bromsas. 2. Trots träningsvärken genomfördes gå-löp-passet på onsdagen. Och det gick bra. Det kommer nog att gå att fixa till ett löpsteg inom några veckor. 3. Idag har jag åkt skidor och det är nog den träningsaktivitet jag trivs bäst med. Nu börjar jag därtill få till tekniken och kan börja trycka ifrån litet. Men fortsatt gäller att fokus läggs just på teknik, inte ansträngning. I övandet. 4. I morgon ska skidtursslingan ökas. Ny sträckning ska åkas, med fler och brantare backar. 5. Annars har man fondköpsångest. Tilltänkta objekt har gått upp för mycket för att det ska kännas bekvämt. Funderar vidare i morgon.