Funderingar om privatekonomi

Ett problem som finns när det gäller den stora ekonomin handlar om politikens klåfingrighet. Många gånger, sägs det, frestas politiken till åtgärder som antingen inte behövs eller kan göra saker och ting värre än de annars skulle bli. Samma sak kan sägas gälla min egen, lilla ekonomi och mitt eget sparande. Och även det kan leda till oönskade effekter. Här på slutet har jag t.ex. frestats att göra en del aktieköp jag borde ha låtit bli. Resultatet av det hela har gjort att min viktmodell hamnat ur balans och riskprofilen avviker därför från den jag egentligen önskar. Igår kom jag på mig själv. Och korrigerade på så vis att jag för den ena aktiehögen, den mer riskabla, sålde av ett innehav så att proportionerna blev hanterliga igen. Pengarna från försäljningen får bli kvar på konto. Prioriterat här framöver blir att återställa andelen defensiva innehav: sparkontobehållningen, räntefonder samt guldfonden. Relationen mellan Min Egen Fonds (MEF) värde uttryckt i kr, usd samt gram guld är f

Makrostatistikens verkningar föranleder trots allt en kommentar. Igår trillade MEF ner med 1,3 % som resultat av konjunkturoron i världen. Rubrikerna i diverse media talar om tvärbroms för ett antal mer framåtsyftande indikatorer och det signaleras om att det kanske kan vara dags att fundera på övergång till mer defensiva placeringar. Mitt eget sparande planeras dock utifrån utvecklingen 3 år bakåt, med sikte på tiden 3 år framåt och då är frågan hur man nu ska göra, givet den sparplan man nu har. Sparandet mitt sker i tre högar, i fallande ordning efter långsiktighet: - pengar in i livförsäkringen - pengar in i MEF - överskott på transaktionskontot Slantarna till respektive hög uppgår till 0,3 tkr, 6 tkr och 2 tkr, med viss fluktuation vad gäller den sistnämnda. Transaktionskontot ger noll i ränta och återbäringsräntan för livförsäkringen uppgår för närvarande till 5 % per år. Här är förutsättningarna relativt stabila. Osäkerheten finns främst i den del av MEF som är expo

Läste ett inlägg på bloggen Onkel Toms Stuga om värdet av att göra en förmögenhetssammanställning, vilket då är samma sak som att ställa upp en balansräkning. Det för mig annorlunda med denna sammanställning var att man bland tillgångarna även tog med aktuellt värde av tjänstepension och premiepension. Nyfiken som jag då är gjorde jag raskt min egen sammanställning på det viset, men skiktade upp det hela litet mer när det gäller övriga poster. Sammanställningen visas i tabellen sist i inlägget. Kikar man litet på det där ser man att 59 % av min förmögenhet ligger i poster jag inte direkt förfogar över. Avsättningarna styrs av avtal (tjänstepensionen) eller statliga regler (premiepensionen). Det jag kan påverka är hur slantarna placeras. När det gäller tjänstepensionen har jag varit väldigt passiv och ligger med slantarna i traditionella försäkringslösningar. När det gäller premiepensionen har jag tidigare gjort aktiva fondval, vilket gått hyfsat men inte bäst. Nu ligger hälften av

Ibland när det stormar och hoppar och far finns en tendens att jag ändå blir litet nervös och börjar fundera på om risknivån behöver sänkas. Sådana gånger kan det vara värt att kika litet på helheten, som visas i diagrammet nedan. Det omfattar fördelningen av mina finansiella nettotillgångar, exkl. den onyttjade kredit jag har. Av bilden framgår att jag har drygt 40 % på konton och i en traditionellt förvaltad kapitalförsäkning. Resten ligger i vad jag kallar för Min Egen Fond. Även i den finns en del mer defensiva innehav, som t.ex. en viss andel räntefonder och en mindre, likvid andel. Som jag ser det finns vid behov utrymme att under året växla mot mer risk. Det har redan påbörjats, i begränsad omfattning, men utrymme finns att ta i mer. Dock ej nu. Utan senare. Om det blir läge. Aktuell fördelning av mina finansiella nettotillgångar, 3 januari 2019

Det blir man vanligtvis inte. Men det hindrar nu inte att jag var fredag kväll ställer mitt hopp till min enda, men stående rad i det där Eurojackpottspelet. Nu ikväll ligger högsta möjliga vinsten på drygt 300 mkr och sannolikheten att landa den ligger på ca 1: 95 000 000 . Det är inte en hög sannolikhet. Den är nästan noll. Vill man ställa det i någon slags proportion kan man jämföra med sannolikheten att under året förlora livet till följd av dödligt våld, som ligger nånstans kring 1:100 000 i det här landet. Men. En sannolikhet om 1: 95 000 000 är ändå oändligt mycket större än en sannolikhet exakt lika med noll och åtminstone i tanke och fantasi är skillnaden mellan det sant omöjliga och det i alla fall möjliga en synnerligen dramatisk skillnad.

Och slöföljer utvecklingen för Ericsson. Drabbades en stund av impuls att göra en spekulationsaffär i det korta perspektivet, men hejdade mig. Resten av året ska Plan A följas, trots att alltfler varningar hörs om stundande katastrofer på väg. Själv tål jag dock utan vidare en nedgång om 30 % på aktiemarknaderna och har därtill tillgångar som om det skulle inträffa lär öka i värde. Den andel jag har i Sverige har också successivt begränsats. Så även om det nu skakar till igen, ska jag försöka sitta lugnt och följa den utstakade vägen. Tror det blir bra så.

Enligt den app man har är det tydligen så att man klättrat upp ett steg till, från 62 till 63. Sju steg kvar till mycket hög betalningsförmåga. Poängen beräknas tydligen dag för dag och det känns ju betryggande att de håller reda på en. Annars är jag litet avig till att ge bort för mycket information om mig. Den app jag nyttjar får visserligen info om var jag handlar och för hur mycket, men detaljerna om vad som köps landar inte där. De detaljerna vill jag behålla för mig själv och därför vägrar jag bli medlem i div. klubbar eller där firman jag handlar hos registrerar mina köp, trots att jag på så vis missar rabatter. Undantagen blir naturligtvis de köp man gör via nätet, men där gör jag så att jag avböjer alla former av riktad reklam. Det hindrar visserligen inte registreringarna, men jag slipper överlastad e-postlåda med erbjudanden jag inte är intresserad av. Också Google och Facebook samlar ju info om en. Här hanterar jag det så att jag på t.ex. Facebook inte skriver något av värd

Det ligger visst 15 miljarder sådana och skräpar ute i stugorna. Och uppmaningen nu är att skynda sig att växla till nytt, annars förlorar man det man har.  För egen del är problemet minimalt. Jag har två gamla enkronor. Som jag känner till. Kanske ligger det någon växelsedel i någon ficka någonstans, men jag tror inte det. Och även om alla kronor räknas, ids jag inte anstränga mig för att bli av med de sista två. Man undrar här litet över exakt var de där pengarna finns. Utslaget på befolkningen rör det sig om 1500 kr per person. Och det mesta ligger visst i sedlar. Barnens sparbössor är en kandidat. Eller vuxnas. Själv tömde jag för ett år sedan den kaffeburk jag tidigare slängde växelpengarna i. Där låg ca 1200 kr, som så räddades från ödet att bli värdelösa hos mig. Men annars? Vem har kontanter i större summor? För det är nog så att fördelningen runt medelvärdet i det här fallet är skev. Många har inga eller små summor i sparbössorna. Större summor, säg mer än 10000 kr i kontanter

Och till min förvåning visar det sig att skatteavdraget inte är lika stort som under år 2016. Så plötsligt ramlar det in 0,2 tkr mer per månad än det gjorde tidigare. Räknat i procent handlar det om ett tillskott om 0,6 %. Som kan användas på litet olika sätt: ökat konsumtionsutrymme eller ökat sparande. Om jag nu väljer att låta slanten gå till ökad konsumtion stiger den med 0,9 % per månad. Om jag väljer att öka sparande kommer det att ske som ett höjt överskottsmål per månad. Idag tänker jag mig att jag i snitt över året ska ha 500 kr kvar på lönekontot var månad. I och med sänkningen av skatteavdraget kan jag höja överskottsmålet med 35,4 %, vilket innebär ett ökat sparande med 2,1 % per månad. Och så får det nog bli. Och skälet till det är att det egentliga sparandet är maximerat i år. Med det  avses då det som går in i Min Egen Fond och in i livförsäkringen. Utöver det har jag då ett sluta-röka-sparande och ett överskottsmål per månad. Men meningen med sluta-röka-sparan

Kan till delar fångas i privatekonomiska termer. För tio år sedan var läget mitt ett annat än det är idag. Under dessa år har en del hänt. Mina samlade tillgångar har idag ett värde som ligger 38,7 % lägre än för tio år sedan. Det kan tyckas tråkigt, men läget idag är i de allra flesta avseenden bättre än då, trots att jag idag bara har reala tillgångar vars värde är 72,9 % lägre än då. Men mina skulder är också lägre, hela 94,9 % lägre. Och mina finansiella tillgångar är 70 % större. Totalt sett är därmed värdet i kronor och ören av det som är mitt på riktigt 112 % större än för tio år sedan. Livet är lugnare. Det tyngs inte heller av onödiga prylar. Det är lätt att andas och att röra sig. Precis som jag vill att det ska vara.

Om - lönekontot visar överskott med 500 kr/månad - sluta-röka-sparandet om 1800 kr/månad fortsätter - sparkontot fylls på med 1000 kr/månad - fonder/aktier köps för 5000 kr/månad - livförsäkringspremien om 300 kr/mån betalas - avkastningen på fonder/aktier blir 0,7% per månad Så nås miljonen inom 3 år.

Som har ägnats åt att kolla sparläget, som ser så pass bra ut att man börjar känna viss oro för att utvecklingen är överdriven. Oron är dock inte så där jättestark, eftersom olika kraschscenarion har simulerats och än så länge ser möjligheterna goda ut för att det ändå ska landa rätt inom ramen för den 10-12-årsperiod som intresserar en. Med världsläget förhåller det sig annorlunda. Trump? Hur kunde det hända? Nu envisas man här med att ändå tro att USA:s väljarkår kommer att till övervägande del bestå av någorlunda förnuftiga människor, men ... skräp händer och svarta svanar finns ... En sak som är positiv med det valet är dock att media gett sig till att granska fakainnehållet i de påståenden kandidaterna har gjort. Det är bra. Och man hoppas här svenska journalister förmår att ta efter. Här tvivlar man iofs på deras förmåga. Men man hoppas. 

Undrar litet över vilka fenomen som kan bete sig enligt bilden nedan. Där x-axeln anger rangordning (1, 2, 3, ..., n) och y-axeln anger värdet på det man nu är intresserad av. Misstänker att bokförsäljning, inkomster, antal besök per blogg, städers invånarantal inom ett land, etc, kan se ut ungefär så där, men hittar inte något som kan bekräfta det när jag googlar runt. Med anledning av ungdomars antaganden om att utbildning inte behövs, eftersom man numera kan leva på att starta en kanal på Youtube ...

En sån värld är ganska intressant. 1. Människor i allmänhet torde sträva efter att maxa sina liv och få ut så mycket som möjligt för sina pengar och sin tid. Ibland sluter de sig samman för att gemensamt främja sina snöda gruppintressen tillsamman med likasinnade i hundklubbar, kulturföreningar, fack och politiska partier. Bland annat. 2. Företagen torde sträva efter att maxa sina värden genom de vinster de gör. Också de sluter sig samman i särintressesällskap som Företagarna, Industriförbundet och Svenskt Näringsliv för att driva sina egoistiska intressen. 3. Politiker torde sträva efter att maxa sitt inflytande och sin makt, såväl i de interna nomineringsprocesserna som i allmänna val m.m. För att göra det söker de gehör och röster.  4. Chefer och byråkrater i den offentliga sektorn torde sträva efter att maxa sin betydelse genom att tillförsäkra sig medel för den egna verksamheten. De strävar efter att växa och efter större budget. De motsätter sig nedskärningar och besparin

Försöker bestämma mig för vad jag egentligen tycker i den frågan, men eftersom jag inte skrivit om det, vet jag inte riktigt. Så jag skriver väl och ser hur det blir. Hur partierna tycker framgår här . Först tycker jag då att skola och utbildning är en sak, vård och omsorg en annan. Och att det bara är de senare som handlar om välfärdstjänster i egentlig mening. Så jag inskränker mig till vård och omsorg och tänker då främst på äldreboenden. Sen förmodar jag att det finns X antal sådana som drivs i offentlig regi och Y antal sådana som drivs av privata bolag. Antar gör jag också att båda sorterna finansieras via skattsedeln och (för enkelhetens skull) att kostnaden per brukare i offentlig regi är lika med intäkten per brukare för privata bolagsboenden. (Struntar alltså i att en del av verksamheten finansieras via avgifter.) Kostnaden för offentliga boenden tänker jag mig bestå av 70 % arbetskraftskostnader (A), 10 % verksamhetskostnader (V) och 20 % kapitalkostnader (K). För at

Man bör alltid ha en Plan B. Här bedömer man sannolikheten för att HC vinner till åtminstone 0,75. Vilket då ger en sannolikhet att DT vinner om 0,25.  Den sannolikheten är inte försumbar. Hur förbereda sig? Vad kan man själv göra för att gardera sig mot konsekvenserna? För såna blir det.

Guldspekulerandet som jag har ägnat mig åt sedan den 16:e maj avslutas idag. Det har varit ett småintressant äventyr att ge sig ut på. Och tämligen lönsamt, i det stora hela. Ska man dra hela historien började det med inköp av guldfond i höstas. Den fonden såldes av för någon månad sedan, med vinst om knappt 34 %. Vinsten har sedan legat till grund för sexton spekulationsaffärer, som tillsammans har genererat en vinst om 37,7 % på spekulationskapitalet, om man nu kallar det för det. Totalt sett, räknat på de slantar som ursprungligen slängdes in i guldfonden, har mina guldaffärer levererat en vinst om 44 %. Men nu är det nog. För stunden. Kul har det varit. Och jag har läst på en del om guld och silver. Lärt mig en hel del. Men den här typen av korta affärer passar inte mig just nu, eftersom de kräver för mycket bevakning och aktiv uppmärksamhet. Så. Spekulationskapitalet slängdes nu in på sparkonto med tråkig ränta, men dock ränta. Och där får det nog ligga ett tag, tills de

Mitt förhållande till pengar och kontanter är litet knepigt. På bordet framför mig ligger mina kontanter, som för ovanlighetens skull utgör en ganska riklig mängd. Tio femhundralappar, en hundring, en tjuga. Fyra tiokronor, tre femmor och tjugo enkronor. Totalt 5195 kr. Mina pengar. I fysisk form. Men sen har jag ju mer pengar i form av bankpengar på konton och som jag mer eller mindre omedelbart kan omvandla till pengar i fysisk form. Lägger jag dessa till högen på bordet landar det samlade värdet av pengarna kring 50000 kr. Och det är väl bra. Manifesterat i fysisk form skulle det t.ex. kunna ta sig ut som en hög med tvåhundrafemtio tvåhundralappar. En pappershög som får sitt värde utifrån vad som står på respektive papper. Fast sen börjar man fundera över hur mycket det där är värt. Egentligen. Och börjar jämföra litet. I dag är den där samlade högen pengar jag har värd 5926 amerikanska dollar. Och det ser ju mycket mindre ut. Och räknar man ut värdet i guld motsvarar min

Så nyttjar man nya bankens smartbankfunktion och spanar igenom budgetutfall och konsumtionsmönster under årets första fem månader. Överlag ser det ut som tänkt. Av hundra procent inkomster har sjuttiofyra gått till utgifter, knappt nitton har gått till sparande och sju har landat som månadsöverskott och stoppats in i reserven. Målet har annars varit ett sånt överskott om två procent per månad, men jag har tagit i inför betalningen av den resa som ska göras i sommar. Andelen som gått in i sparandet följer den plan jag har och är inte mycket att orda om. I snitt per månad ska den slanten landa på 5300 kr, vilket gör 63600 kr på helåret. Det är när jag gluttar på utgifterna jag börjar fundera över vilka förändringar som är önskvärda. Poster i blickfånget handlar om onödiga restaurangbesök, lunch ute, tobak och bilkörande. De drar en del slantar och genom att laga mer mat hemma, ta med lunchlåda oftare, dra ner på tobakskonsumtionen (eller sluta) och cykla litet mer, skulle utgiftsprof

Så är då äntligen lönen på väg in på rätt konto, vilket då inte gick att ordna utan avbräck. Femtio kronor kostar det att skyffla i väg löneslantarna så att de landar på rätt bank, när man är tvungen att plocka ut kontantavi via bank på orten. Och det passade den något litet lätt surt mästrande damen i luckan på att upplysa en om på ett sätt att man fick lust att bli otrevlig tillbaka. Nå, nästa lön ska i alla fall landa rätt. För nu har jag då själv registrerat rätt konto i betalningssystemet. För det är tydligen så det är nuförtiden. Man ska göra det själv om det inte ska bli strul. Här är jag plågsamt medveten om att mitt gnällande antagligen förmedlar en bild av mig som en grinig gubbe, med den felaktiga uppfattningen att det var bättre förr. Och det ligger nog en del i en sådan bild i så fall, även om jag nu inte är teknikfientlig och så. Men känslan är ändå att den moderna tiden även fört med sig en slags slarv som är en aning svårt att stå ut med. Plus att det verkar var