Funderingar om privatekonomi

Grunnar litet kring resten av året, med ledning av diagrammet nedan. Det visar andelen defensiva innehav inom Min Egen Fond.  Uppskuttet i februari beror på att jag då förde över hela den slant som under året avsätts för köp av aktier och fonder. En baktanke med överföringen är att dessa slantar ändå kan få begåvas med litet ränta, som jag får på sparkontot inom MEF. De konton pengarna hämtades ifrån ger ingen ränta. Gradvis närmar jag mig nu målvärdet om 15 % och frågan är om jag ska låta det fortsätta under detta under andra halvåret. I januari 2022 förs sedan nästa års köpslant över. Nysparandet nu går helt och hållet in på de räntelösa konton jag har i min vardagsbank.

 Rubriken braskar i sin dramatik. Den som skriver heter Kalle Sundin och representerar det fackliga "idéinstitutet" Katalys. Han publicerar sina teser i SvD, här . Artikeln är full med hänvisningar till oklart definierade kategorier: småsparare, de rika, de redan kapitalstarka, vanligt folk, etc. Det handlar så klart om ISK. Och de konkreta jämförelserna handlar om att den tiondel som har mest har 73 % av alla tillgångar i ISK och den procent som har mest har 35 % av alla tillgångar i ISK. Frågan om hur de "redan kapitalstarka" tagit sig dit dryftas som vanligt inte. Så frågan om de kanske någon gång varit småsparare försvinner i fluff och dimridåer. Kalle envisas med distinktionen mellan "småsparare" som kan tillerkännas "nuvarande förmåner" och "den redan kapitalstarke" som tar med sig "redan stora tillgångar" in i systemet. Inte någonstans lyfts frågan om att idag stora tillgångar kanske har byggts upp av småsparare över (l

För någon vecka sedan skummade jag igenom Vänsterpartiets partiprogram, en skrift som mest är fylld av floskler och dimridåer. Skrapar man på ytan litet skymtar emellertid den betongsocialistiska (kommunistiska) drömmen fram och som liberal blir man bekymrad över att partiet har den andel det har i opinionen. Nya generationer verkar ha glömt det elände ideologin fört med sig överallt där den har tillämpats. En annan skrift som nyligen lästs är den socialdemokratiska arbetsgruppens förslag till fördelningspolitiskt ramverk. Det är i den arbetsgruppen attacken mot ISK tagits fram. Rapporten i fråga når nästan fram till floskelnivån i vänsterpartiets partiprogram, men (s) är nu ändå ett mer pragmatiskt parti så det värsta flummet är väck i skriften. Men stora delar av det partiet längtar ändå fortfarande till ett samhälle präglat av s.k. demokratisk socialism. Något sådant samhälle har dock aldrig funnits, dvs. det har aldrig någonsin funnits ett samhälle av någon komplexitet som samtidig

Det där med påståenden i media (och bland kreti och pleti) om hushållens ekonomi, inkomstklyftorna, fattigdomen, skatterna, övervinsterna (om nu någon minns den debatten) och annat, har jag sedan länge sett med stor skepsis på. Tack och lov finns folk som granskar vad som sägs och som försöker balansera med att plocka fram fakta av mer stabilt slag. Sen kan jag irritera mig litet på påståenden av det slag som fälldes i debatten om utdelningar i bolag som tagit emot statligt stöd eller i debatten om vinster i välfärden, att pengarna inte ska hamna "i de rikas fickor". Idag är det väldigt få pengar som hamnar i fickor överhuvudtaget. (Kritik mot båda nämnda företeelserna av mer seriös sort finns naturligtvis, men jag reagerar surt på slarviga formuleringar som används i överförenklat demagogsyfte.) Såna gånger minns jag faktiskt min skoltid och att vi vid något tillfälle fick möjlighet att grotta ner oss i det (samhälls-)ekonomiska kretsloppet . Kan tycka att det perspektivet m

Klas Eklund har ju skrivit en mastig rapport med förslag om en genomgripande reformering av det svenska skattesystemet. Han sammanfattar huvudpunkterna i en artikel i blaskan Ekonomisk debatt. Två citat ur artikeln kan antyda inriktningen på förslagen, som strävar efter helhetssyn och avvägningar mellan olika s.k. skattebaser (arbete, kapitalinkomster, tillgångar, konsumtion, etc.). 1. "Utgångspunkten är att skattesystemet bör kännetecknas av några grundläggande principer. Skatt ska tas ut efter bärkraft. Företagens och medborgarnas beslut om produktion, investeringar och konsumtion ska inte styras av skattehänsyn. Breda och stabila skattebaser ger robust finansiering av den offentliga sektorn med få snedvridande effekter." 2. "En skattereform bör mot denna bakgrund låta medborgarna behålla mer av sina inkomster och själva bestämma mer, utan att styras av skatten, var de vill bo och vad de vill konsumera. Det talar för lägre skatt på arbete, samt en mer enhetlig beska

Under åtta år har jag sparat 24 % av min nettoinkomst. Det innebär i ekvationstermer att min konsumtion sett ut så här: Konsumtion = Inkomst - Sparande, eller i siffror 76 = 100 - 24. Under perioden har jag inte tagit några lån, utan utöver sparandet även amorterat bort det jag hade kvar på billånet. Jag är numera helt skuldfri, förutom en onyttjad kredit på kort. Vad det där innebär är alltså att jag har avstått från konsumtion på kort sikt för att istället lägga pengar på fonder och aktier. Genom det handlingssättet, som inneburit en del uppoffringar, har jag fått avkastning på det sparkapital som efterhand har byggts upp. Den avkastningen uppgår nu totalt sett till 17 % räknat mot nettoinkomsten under perioden. För varje krona jag under dessa år sparat har jag alltså fått knappt 70 öre i avkastning. Mina finansiella tillgångar har på det viset vuxit till ca 1,4 mkr, eftersom jag inte började på noll. Vid starten uppgick mina finansiella tillgångar till 0,3 mkr. Nu. Jag hade kunnat g

Det här med att spara och investera sticker tydligen i ögonen på somliga, men själv drog jag när det ordnade sig efter ekonomisk krasch för ett antal år sedan slutsatsen att det är värt att leva litet mer spartanskt och avsätta en del av inkomsten för att bygga upp ett sparkapital som ger avkastning. Motivet från början var trygghet och relativt ekonomiskt oberoende. Med tiden har andra motiv kommit att spela in också, inte minst har det blivit en slags hobby, som både är allmänbildande och kul. Totalt sett har det gått ganska bra. Från början hade jag inte riktigt någon uttalad investeringsfilosofi, men sådan har växt fram med tiden. Inspiration har bland annat kommit från Nassim Nicholas Taleb, som förespråkar en  s.k. "barbell strategy", där 90 % av investeringarna läggs i extremt konservativa värdebevarande innehav och 10 % avdelas till extremt riskfyllda "spel" på marknaden, i hans eget fall ofta i form av optionsaffärer med låg sannolikhet från dag till dag at

Med anledning av den där ISK-diskussionen, blev jag litet nyfiken kring frågan om vilka det egentligen är som har inkomst av kapital i landet. Den frågan kan skiktas upp på litet olika sätt, men en sak som gör mig smått irriterad är att hur kapitalinkomsterna fördelas över ålder sällan tas upp i debatten. Information om det hela finns dock, lätt tillgängligt, hos SCB.  Tabellen nedan visar inkomststrukturen för olika åldersgrupper beräknat per konsumtionsenhet, vilket innebär att man justerar för sammanboendeskap, ungar m.m. Det rör sig vidare om medelvärden för respektive åldersgrupp. Av tabellen framgår att kapitalinkomsterna räknat i kr ökar med ålder (utom i den allra äldsta gruppen), vilket är rimligt, med tanke på att det tar tid att bygga kapital. I kapitalinkomsterna ingår  ränta, utdelning, kapitalvinst och kapitalförlust. Kapitalvinst/kapitalförlust utgörs av den vinst/förlust som uppkommer vid försäljning (realisering) av tillgångar, t.ex. aktier, fonder eller fastigheter. R

Ålderseffekten för direktägda aktier framgår av tabellen nedan. Av densamma framgår också att fördelningen är skev i alla åldersgrupper i och med den markanta skillnaden mellan medelvärde och median. (Data från SCB.) Icke desto mindre: Det socialdemokratiska förslaget slår främst mot (de välbärgade) pensionärerna. 

Socialdemokraternas ambitioner att försvåra eget sparande och sno in pengar för det allmännas bästa riskerar att slå litet snett. En sak som man talar tyst om är att det tar tid att bli välbärgad, dvs. att sparkapitalet byggs upp i volym. Attackargumenten kläds istället i ord om "de rikaste" och man lyfter gärna fram arv som startskott för välbärgenheten. Den variabel man inte gärna talar om är ålder. Tar det tid att spara ihop ett sparkapital, blir följden att det främst är äldre som besitter sådant sparkapital. Bilden i inlägget är snodd från Avanzas årsredovisning och visar just på att det faktiskt tar tid (den gröna ytan). Det är främst bland de pensionerade som större summor återfinns. (Ålder torde också påverka arv, eftersom folk nu lever längre, mycket längre. Och det får till följd att arv mest torde hamna bland "barn", som när arvet slutligen landar är i någorlunda mogen ålder, ofta nära eller i pensionsåldern själva.) Så: I klartext. Socialdemokraterna sik

Den socialdemokratiska arbetsgrupp som gett sig till att ha synpunkter på den ekonomiska politiken verkar kännetecknas av attityden att ingenting får gå bra för någon på egen hand. S.k. välfärd i ett samhälle tycks för gruppen bestå i ett system där medborgarna ska nöja sig med utdelade allmosor under andras (det allmännas) kontroll. Synnerligen moraliskt tveksamt, kan jag tycka. Mindre egna möjligheter att påverka sitt liv, mer stå med mössan i hand och be om skärvor. Fokus ligger på hur kakan ska hackas upp. Hur ingredienserna kommer till och hur kakan bakas är borta ur bilden. Vänstern ter sig nära nog maniskt intresserad av att bita den hand som föder. (Det finns mycket i rapporten som är synnerligen tveksamt. Man lär få anledning att återvända till den.) ISK-frågan är dock tekniskt litet knepig ur skattesynvinkel och jag lämnar här två citat ur en rapport från riksrevisionen som kan vara värda att begrunda. Det handlar dock inte om idiotförslaget att sätta tak för sparande i form

Socialdemokraterna har ju trumpetat ut att de vill ha en miljonärsskatt, av två skäl som det verkar. Mer pengar behöver plockas in för att finansiera samhällets gemensamma funktioner och den rikaste procenten ska tydligen klämmas åt. Argument 1 är troligen giltigt, men beroende av vilka av samhällets funktioner man menar vara just gemensamma. Här finns ideologiska skillnader mellan partierna, men dessa skillnader är i grunden mycket mindre än man kan tro. En vansklighet med ambitionerna är dock att det inte är helt säkert att förslaget kommer att medföra ökade intäkter för det offentliga. Folk har en tendens att anpassa sig, vilket bland annat kan leda till fusk och en del andra negativa sidoeffekter. Argument 2 är bludderpopulism. Sannolikt framfört enbart som valfläsk i ett försöka att locka tillbaka LO-grupperna till moderskeppet. Diskussionen runt förslaget är mest tramsig, kan jag tycka. Inte minst bidrar den till en fragmentisering av behövda diskussioner kring skattesystemets ut

Maj månad har varit en period av återhämtning. I början av april drabbades jag av Covid-19, vilket blev en både besvärlig och otäck resa. Visserligen behövde jag inte läggas in på sjukhus, men det var på gnällen. Totalt blev det 12 sjuka dagar och det har tagit tid att komma tillbaka. Än är jag inte helt återställd. Har inte mycket till fysisk ork och sover betydligt mer än vanligt, men så småningom ska väl det där komma att rätta till sig. Ur privatekonomiskt perspektiv har följden blivit något lägre inkomst och något lägre utgifter. In kom 32,9 tkr och ut 23,8 tkr, vilket innebär att 9,1 tkr stannade i boet. Sparkvoten blev 28 %, vilket är något högre än planerat. Till det läggs värdeändringarna för besparingarna, vilket ger 14,4 tkr i ökning av de finansiella tillgångarna under månaden. Och det är hyfsat ändå med tanke på utförsbacken under första delen av månaden. Prognosen för hela året ger nu vid handen ett sparande om 8,9 tkr/månad och 10,6 tkr/mån i avkastning, vilket ger en ök