Ilsk anmärkning om sparande

Under åtta år har jag sparat 24 % av min nettoinkomst. Det innebär i ekvationstermer att min konsumtion sett ut så här:

Konsumtion = Inkomst - Sparande, eller i siffror 76 = 100 - 24.

Under perioden har jag inte tagit några lån, utan utöver sparandet även amorterat bort det jag hade kvar på billånet. Jag är numera helt skuldfri, förutom en onyttjad kredit på kort.

Vad det där innebär är alltså att jag har avstått från konsumtion på kort sikt för att istället lägga pengar på fonder och aktier. Genom det handlingssättet, som inneburit en del uppoffringar, har jag fått avkastning på det sparkapital som efterhand har byggts upp. Den avkastningen uppgår nu totalt sett till 17 % räknat mot nettoinkomsten under perioden. För varje krona jag under dessa år sparat har jag alltså fått knappt 70 öre i avkastning.

Mina finansiella tillgångar har på det viset vuxit till ca 1,4 mkr, eftersom jag inte började på noll. Vid starten uppgick mina finansiella tillgångar till 0,3 mkr.

Nu. Jag hade kunnat göra på annat sätt och låtit hela inkomsten gå ut i konsumtion. Eller till och med mer, om jag lånefinansierat. 

Kanske är det det (s) vill. Öka konsumtionen. Öka skuldsättningen. Mer pengar i omlopp istället för att "de rika lägger dessa på hög", som de brukar kalla det. 

Det är bara det att pengar som sätts in på bank eller körs in i fonder eller aktier är i omlopp. De snurrar i ekonomin och bidrar till andras konsumtion, till investeringar och till jobb. En annan sak hade det varit om jag sparat kontanter i ett kassaskrin. Då hade pengarna inte snurrat i systemet. Och heller inte bidragit med någonting. Jag hade heller inte fått någon avkastning.

Nu vill (s) alltså försvåra. För mig och andra som avstått (skjutit upp) konsumtion till förmån för sparande.

Möjligen handlar det om kontroll. Ett citat från arbetsgruppens rapport, den som nu diskuteras, är belysande: "När arbetslöshet och sociala problem inte motverkas riskerar människor att vända sig bort från gemensamma lösningar och istället se till sitt och de sina."

För (s) är det alltså ett problem, en risk, att människor ser "till sitt och de sina". För mig är det inte det. För mig handlar det om att ha makt och kontroll över mitt eget liv. Om att kunna välja efter eget huvud, inte efter någon pekpinnepekande politruks huvud. Om att kunna följa min väg genom livet.

Jag förnekar inte att gemensamma lösningar behövs, både nationellt och lokalt. Men jag blir litet beklämd över att (s) inte ser värdet av att människor själva har utrymme att kunna just se till sitt och de sina och därför själva skapar medel nog för det, t.ex. genom sparande.

Här hittar man det bärande skälet till att jag aldrig kommer att rösta (s). Laget före jaget, som är en slogan en del i den sammanslutningen gärna svänger sig med, innebär med nödvändighet att man som enskild måste underordna sig och buga och bocka och skrapa med foten. I underdånighet.

Kommer aldrig på fråga!