Bredare skattesynvinkel

Klas Eklund har ju skrivit en mastig rapport med förslag om en genomgripande reformering av det svenska skattesystemet. Han sammanfattar huvudpunkterna i en artikel i blaskan Ekonomisk debatt.

Två citat ur artikeln kan antyda inriktningen på förslagen, som strävar efter helhetssyn och avvägningar mellan olika s.k. skattebaser (arbete, kapitalinkomster, tillgångar, konsumtion, etc.).

1. "Utgångspunkten är att skattesystemet bör kännetecknas av några grundläggande principer. Skatt ska tas ut efter bärkraft. Företagens och medborgarnas beslut om produktion, investeringar och konsumtion ska inte styras av skattehänsyn. Breda och stabila skattebaser ger robust finansiering av den offentliga sektorn med få snedvridande effekter."

2. "En skattereform bör mot denna bakgrund låta medborgarna behålla mer av sina inkomster och själva bestämma mer, utan att styras av skatten, var de vill bo och vad de vill konsumera. Det talar för lägre skatt på arbete, samt en mer enhetlig beskattning av kapital (inklusive bostäder) och konsumtion. Samma slutsats följer av ambitionen att skattesystemet ska vara så effektivt som möjligt – dvs att snedvridningarna inte ska förorsaka samhällsekonomiska kostnader."

Kursiveringen i det andra citatet är min och återfinns inte i originaltexten. Principen om enhetlighet i kapitalbeskattningen ter sig vettig, eftersom det ger ett enklare system, som inte inbjuder till att medborgare och företag börjar dribbla. Somt dribbel brukar därtill utvecklas till direkt fusk.

Driver man principen om enhetlighet fullt ut drabbar det ISK i och med att skattenivån för kontoformen är lägre än vid konventionell beskattning och genom att uttagsformen är annorlunda (schablonbeskattningen). 

Vinsten med en schablonbeskattning för spararen är att man kan köpa och sälja och flytta om mellan tillgångar, utan skattekonsekvenser. Det blir enklare. Förlusten för spararen är att man betalar skatt på helheten, även om värdet på de samlade tillgångarna minskar. Vid konventionell beskattning kan man som bekant kvitta vinster mot förluster och hamnar man totalt på minus, betalar man ingen skatt. Här blir det krångligare vid deklarationen, eftersom man måste hålla koll på alla affärer.

Själv är jag beredd att ta den senare risken, men bara om jag kompenseras för den. Man kan se det lägre totala skatteuttaget för ISK som sådan kompensation. Priset för staten är lägre intäkter, dvs. en slags skattesubvention av sparformen. Enligt dagens SvD beräknades den kostnaden till 2 mdr kr per år vid införandet. I realiteten har bortfallet blivit 7 mdr kr per år, vilket är rätt mycket, och 3,5 ggr det som ursprungligen var tänkt.

Så frågeställningar man kan fundera över är:

1. Bör det överhuvudtaget finnas skattesubventionerade sparformer (jämfört med normalbeskattning av kapital) och i så fall varför? Enhetlighetsprincipen säger nej, men man kan vilja stimulera sparande bland vanligt folk och då behöver detta folk tjäna på det. Därtill behöver man som sagt kompenseras för risken att man behöver betala skatt trots att värdet på tillgångarna sjunker.

2. Om det bör kunna finnas skattegynnade former av sparande, så uppstår nästa fråga: hur stor bör subventionen vara och hur utformar man schablonskatt (i ISK-fallet) så att det blir som det var tänkt och inte på något annat sätt. Ingen vinner nämligen på ryckighet i skattereglerna. Som enskild behöver man kunna lita på att de regler man förväntas följa är de regler som kommer att gälla ett tag.

(S)-retoriken om att det inte är rimligt att det finns folk med betydande tillgångar på kontona är mest populistisk. Det vore tacknämligt om politiker tog sig före att försöka förklara vad det egentligen handlar om. 

En antydan till det finns nog i raderna ovan.

Tillägg: Betydelsen av helhetssyn illustreras också i det här inlägget på en av mina favoritbloggar.