Funderingar om privatekonomi

Grunnar över nästa års sparplan, med utgångspunkt från insikten att sparande är uppskjuten konsumtion. Planen säger 27 % i sparkvot, vilket då innebär minskat utrymme för konsumtion i samma utsträckning. Det finns alltså utrymme för inköp om sparandet nollas. Och förlustelser i form av resor eller annat. Balansräkningen är hyfsat stark och skulderna noll. Ett nollsparande under året skulle inte vara någon katastrof. Planen är dock att fortsätta att spara. Det har blivit litet av en hobby och nuvarande samling ägodelar är jag i stort tillfreds med. Bilen börjar visserligen bli litet till åren, mobilen är litet slö och en del kläder litet slitna. Men det är egentligen inte mycket jag behöver utöver det jag redan har, så jag har egentligen ingen anledning att öka konsumtionen nu. Kommande löneökning tar jag dock helt ut i konsumtionsutrymme. Sparandet kommer jag inte att öka räknat i kronor, så andelen kommer nu att krympa efterhand. Fokus resten av året blir att bygga likvida m...

Den nedgång jag väntat på kom då till sist. Återstår att se hur långt det går. Avvaktar ett tag till innan köp görs. Plan och verklighet illustreras nedan ... på två sätt ...

I filmerna lyckas han alltid mota skurken som mer eller mindre vansinnig strävar efter herravälde. I verkligheten finns Trump.

Frågan är hur man bör förhålla sig till sånt som egen och andras rikedom. I den här artikeln sägs det i alla fall att cirka 1 % av världens befolkning är att betrakta som rika, dvs. att de har en nettoförmögenhet om 5 miljoner kr eller mer. Antalet svenskar som når den nivån sägs vara ca 150000, avrundat. Jag är inte en av dessa. Däremot verkar det vara så att jag kvalificerar mig för att höra till den rikaste tiondelen av världens befolkning, eftersom jag - på det sätt jag nu räknar - anser mig ha en nettoförmögenhet om litet drygt en halv miljon. Det är då en egenskap jag tydligen delar med 2,6 miljoner andra svenskar. Nu anser jag mig ju inte vara just särskilt rik, men ... eh ... men inte har man det så dåligt ... Störs gör jag heller inte särskilt av att det finns människor som har mer än jag. Känner mig faktiskt rätt nöjd. På det hela taget.

Kan inte låta bli att göra ett tillägg till föregående inlägg. Som förutsättning för utvecklingen av min passiva inkomst använder jag alltså en slags kalkylränta om 0,7 % per månad, vilket då motsvarar 8,7 % per år. Men vad händer om jag är mer lyckosam? Eller mindre? Om jag höjer avkastningsförväntningarna till 12 % per år, motsvarar det 0,95 % per månad. Och effekten av det blir då att den passiva inkomsten År 10 ökar till 43 % av den disponibla inkomsten för alternativet med en löneutveckling om 2 % per år. Och det är alltså 65 % mer än vad jag landar på med den kalkylränta jag använder nu. Om jag istället sänker avkastningsförväntningarna till 5 % per år, motsvarar det 0,41 % per månad. Och effekten av det blir att den passiva inkomsten minskar till 12 % av den disponibla inkomsten för alternativet med 2-%-iga löneökningar per år. Eller 54 % mindre än vad jag landar på med den kalkylränta jag nu använder. Så - summasummarum eller hur man nu skriver det där - blir det en p...

Det sparande jag ägnar mig åt är utformat för att fylla två syften: a) att skapa trygghet (potentiell frihet) , vilket i mitt fall betyder att jag totalt sett ska ha tillräckligt för att utan besvär klara mig minst ett år utan jobb, genom en kombo av a-kassa, inkomstförsäkring (ingår i fackavgiften) och tillgängliga besparingar. Med utan besvär menas utan att behöva förändra nuvarande konsumtionsnivå. b) att skapa frihet , vilket i mitt fall betyder att bygga en ökande andel passiv inkomst, utöver det jag drar in på löneslavsarbete. Om jag nu fortsätter på det sätt jag beskrev i det här inlägget , blir då frågan den hur jag kommer att lyckas om jag fortsätter som jag gör nu. Premissen är alltså att jag i snitt har 0,7 % i värdeökning per månad på fondkapitalet och att jag tillför det 5000 kr per månad. Och fortsätter så i tio år med start från 150000 kr i början av År 1. När tio år då har gått  kommer det hopsparade beloppet att uppgå till knappt 1,3 miljoner kronor....

Kan ju vara en aning besvärligt att förhålla sig till emellanåt, men ändå värt att fundera över när det gäller det sparande man ägnar sig åt. För på något sätt kan det vara bra att göra tydlig en slags måttstock att jämföra sig mot. Så att man kan avgöra om sparandet går som man har tänkt sig eller inte. För egen del räknar jag med att mitt korta sparande i snitt ska öka i värde med 0,7 % per månad, vilket då innebär en kalkylränta på årsbasis om ca 8,7 %. Det är ganska mycket, kan man tycka, men motsvarar grovt någon slags historiskt genomsnitt av hur börskurserna rört sig förr. Till det ska föras då de 5000 per månad som jag i snitt över året har för avsikt att stoppa in i det där sparandet. Så per månad blir alltså ekvationen: Värde (kr) vid månadens slut = 1,007 * värde (kr) vid månadens början + 5000 kr Startvärdet vid årets början kan vi sätta till 150 000. Räknar man litet då blir resultatet att jag väntar mig att värdet av mitt sparande ska ha ökat med (drygt) 750...