Spridda skurar kring en slutsats

Efter att ha nått mitt mål om att bli skuldfri såg alltså balansräkningen ut så här (finansiella + reala - skulder) noterat i tkr:

157 + 65 - 10 = 212 

I det läget slappnade jag först av och tänkte att jag äntligen kunde börja leva som vanligt, dvs. 

Pengar in = pengar ut, förutom det som ev. var kvar vid månadsslutet och som då kunde sparas.

Efter ca tre månader satte jag mig dock ner och funderade litet. Mycket på grund av att jag vid månadsslutet märkte att jag hade ovanligt mycket över. Då hsde jag alltså levt så ett antal år att ca 4 tkr per månad gick tll avbetalning av skulder och buffertsparande. Sparandet gick in på konto utan ränta. Och en sak jag kom fram till då är att det var dumt.

En annan sak jag funderade över var vad jag hade lärt mig av min egen historia. Och den lärdomen var att man måste ha en reservplan och medel nog att omsätta den i handling. Mycket kan hända i ett liv. Lyckliga omständigheter kan snabbt bytas ut mot olyckliga. Och tvärtom.

Det jag bestämde mig för var att spara upp så mycket, vid sidan om livförsäkringen, att jag skulle klara mig obrydd på egen hand ett år på den konsumtionsnivå jag då hade. På egen hand betydde inte riktigt på egen hand utan a-kassa + sparmedel. Målet var alltså ett rent trygghetsmål, grundat i skepsis mot Det Starka Samhället och en vilja att själv ta tag inte bara i det nutida livet utan även framtiden. Sparmålet sattes alltså till 125 tkr i fonder och på konto.

Det målet är nått. Med råge. Och livet känns stabilt och försett med krockkudde. Jag har en plan för det som är och en reservplan om det strular till sig igen. Jag har på resan utvecklat mina kunskaper och min handlingsberedskap. Mitt oberoende och min frihet är större. 

Det Starka Samhället är nog bra på många sätt, men en oavsiktlig effekt av att förlita sig på det är minskad självständighet och egen förmåga hos gemene man. Så var det definitivt för mig. Och jag tror att det är allmänt giltigt.

De erfarenheter jag har gjort på den beskrivna resan vill jag inte vara utan. Jag har lärt mig massor. Min hållning till livet är mer aktiv. Jag odlar min egen trädgård.

Det borde alla göra.

Not: Läser man mina återblicksinlägg kan man få för sig att inga andra människor har funnits med på vägen. Så är det inte. De har funnits där. Somliga har hjälpt, andra har stjälpt. Ur min berättelse är de borttvättade och det som destillerats fram är min egen historia.

Sådan den nu är och har varit.