Risk

Sitter och funderar över vad som kan skita sig under året och på vad jag i så fall kan göra åt det. Men tycker att det är en aning svårt, vilket sannolikt beror på att jag är osedvanligt fantasibefriad.

På ekonomifronten handlar nog det som är av betydelse för mig om fond- och aktieutveckling. Som det ser ut nu kommer året att erbjuda en extra inkomst om 1-2 nettomånadslöner i form av värdeutveckling av fonder, aktier, kapitalförsäkring och räntor. Och här har jag tagit höjd för skump genom att jag håller undan en del slantar för större köp om marknaderna går ner. Någon gång i höstas räknade jag ut att jag tål en plötslig nedgång om nära 30 %, så även om Trump ter sig knäpp och osäkerheterna är stora känner jag mig tämligen lugn. Arbetslös lär jag inte bli under året och vad gäller hälsan får man hoppas att den håller i sig. Slutat röka har jag gjort och i takt med att ljuset återvänder ska den fysiska aktivitetsnivån öka. Matvanorna är någorlunda sunda och alkoholbruket tämligen lågt.

Så sammantaget ter sig de ekonomiska risker jag kan råka ut för som begränsade och hanterliga.

Om nu inte olyckan är framme och där är det väl trafiken som utgör den största faran. Jag kör en del bil och det även på osäkert underlag. Men också här känns det som att läget är kontrollerbart. Jag försätter mig sällan i tidsnöd, så jag har för det mesta gott om tid att ta mig dit jag ska. Behöver inte köra alltför fort eller göra idiotomkörningar. Och bilen är i skick. Som gående ser jag mig för och även om jag ibland cyklar på vintern tar jag det lugnt. Flyger gör jag emellanåt och en eller annan tågfärd blir det, men ingendera resformen ter sig överdrivet riskfylld.

Möjligen skulle jag kunna råka ut för ett överfall eller trampa in i ett terrordåd, genom att befinna mig på fel plats vid fel tidpunkt. Men - sannolikheterna talar för mig. Och befinner jag mig på riskabla platser, som jag ibland har gjort och gör, brukar jag ha koll på saker och ting. Och förmåga nog att vid behov sätta mig i säkerhet.

Bränder kan ju bryta ut, men också där är jag förberedd genom utrustning och träning. Jag klarar också elavbrott, perioder av extrem kyla, snöfall, storm och blåst, längre vandringar i naturen och sådant. Den miljö jag känner mig mest osäker på är havet, men där brukar jag hålla mig på stranden. Där jag bor är risken för vulkanutbrott och jordbävningar begränsade.

Också inbrottsrisken torde vara låg. Jag bor visserligen på nedre botten och visst kan någon få för sig att ta sig in. Men inbrottslingar brukar välja objekt utifrån risk/reward. Och risken för upptäckt är ganska hög där jag bor. Sedan är det så att bostaden och dess utifrån synliga innehåll inte imponerar, varför attraktiviteten för en inbrottsling också den kan bedömas som låg. I lägenheten finns dessutom inte mycket av inbrottslingsvärde. Men eftersom jag alltsomoftast inte är där har jag ändå gjort några smärre insatser för att minska risken. Tajmrar tänder och släcker några lampor. Och radion. Väsentlig information förvaras inte där. Och jag har avsagt mig reklamen, använder Kivra för post från myndigheter och företag och har e-fakturor för nästan alla räkningar.

Livsmedels- och vattenförsörjningen är till vardags tryggade, och jag har en del reserver som gör att jag klarar en period om kanske en vecka i alla fall med det jag redan har. Och jag har utrustning nog att hålla mig varm, ren och välnärd även under primitiva förhållanden.

Så - fantasilös som jag är - det finns ingen större anledning att oroa sig. Man har gjort vad man kan och läget känns stabilt.