Ett beslut
Så här strax efter månadsskiftet drabbades jag av några funderingar, som har att göra med hur jag bäst bör hantera sparandet kontra avbetalningarna på lånen. I det korta perspektivet, då. Den samlade summa som jag kan fördela mellan dessa poster uppgår till 8000 kr vid nästa månadsskifte. Av den summan hämtas då 5000 kr från nästa lön och 3000 kr från den löpande reserven, dvs. behållningen på mitt räkningskonto, för det är där den ligger.
Om man nu förenklar saker och ting är extremalternativen: a) noll till sparande, allt till avbetalning av lånen och b) 7700 till sparande och 300 - minimum - till avbetalning på lånen. (Blandvarianter mellan dessa finns, men är inte aktuella just nu.)
Argumenten för alternativ a) är rakt på sak: Billånet betalas bort helt, jag blir skuldfri och av med räntekostnaden för gott.
Osäkerheten gäller det andra alternativet. För om nu fonderna börjar röra sig uppåt, skulle jag definitivt vinna på att skyffla in 7700 kr i dem ganska snart, istället för att vänta och återuppta sparandet efter det att lånen är bortbetalda och fonderna då rört sig upp utan att jag varit med. Om fonderna däremot står stilla och rör sig sidledes, eller ramlar ner ytterligare några nivåer, vinner jag på att vänta med köp och istället använda den nu tillgängliga summan för att betala bort lånen.
Valet har nu preliminärt landat på alternativ a). Det betingas av att jag inte tror på snar uppgång på fondsidan, utan fortsatt oro och nedåtpress, åtminstone under kommande två-tre månader.
Det är en gissning, så klart. Och det enda säkra resultatet är att jag blir skuldfri om fyra veckor. Det kommer att kännas skönt. Men om det var klokt, det får vi se.
Om man nu förenklar saker och ting är extremalternativen: a) noll till sparande, allt till avbetalning av lånen och b) 7700 till sparande och 300 - minimum - till avbetalning på lånen. (Blandvarianter mellan dessa finns, men är inte aktuella just nu.)
Argumenten för alternativ a) är rakt på sak: Billånet betalas bort helt, jag blir skuldfri och av med räntekostnaden för gott.
Osäkerheten gäller det andra alternativet. För om nu fonderna börjar röra sig uppåt, skulle jag definitivt vinna på att skyffla in 7700 kr i dem ganska snart, istället för att vänta och återuppta sparandet efter det att lånen är bortbetalda och fonderna då rört sig upp utan att jag varit med. Om fonderna däremot står stilla och rör sig sidledes, eller ramlar ner ytterligare några nivåer, vinner jag på att vänta med köp och istället använda den nu tillgängliga summan för att betala bort lånen.
Valet har nu preliminärt landat på alternativ a). Det betingas av att jag inte tror på snar uppgång på fondsidan, utan fortsatt oro och nedåtpress, åtminstone under kommande två-tre månader.
Det är en gissning, så klart. Och det enda säkra resultatet är att jag blir skuldfri om fyra veckor. Det kommer att kännas skönt. Men om det var klokt, det får vi se.
Kommentarer
Skicka en kommentar