Skevheter

Nyligen utformade jag en modell för mitt fondsparande där jag har listat den fondsammansättning jag vill ha tillsammans med hur stor vikt respektive fond ska ha inom helheten. Modellen finns under fliken Fondportfölj. Verkligheten ser dock inte ut så och kommande nysparande kommer att användas för att rätta till saker och ting i det avseendet.

De största skevheterna ser ut så här:

1. USA. Här vill jag ha 24 procent av innehavet. Idag ligger där 17,1 procent. Så här vankas köp.

2. Asien. Här vill jag ha 15 procent av slantarna. Idag har jag 13,6 procent där. Så jag är nästan i mål, men inte riktigt.

3. Sverige. Målet är att här ha 3 procent. Idag har jag 8,1 procent i den fonden. Definitivt inga köp dit och egentligen borde jag sälja av och flytta slantarna till USA-fonden. Sverige-fonden ligger dock på vanligt fondkonto, så försäljning får skattekonsekvenser, varför jag än så länge bara inför köpstopp.

4. Afrika. Här är tanken att ha 1,7 procent. Idag har jag 0,5 procent. Rättas till genom köp.

5. Latinamerika och Östeuropa. Även här ska jag ha 1,7 procent i vardera. Har noll procent. Rättas till genom köp. Och här kan jag göra det successivt, vilket torde vara bra för utfallet.

6. Läkemedel. Ska ha 3 procent. Har 6,9 procent. Köpstopp. Ligger i fondkonto, så sälj får skattekonsekvenser.

7. Teknologi. Ska ha 3 procent. Har 4,8 procent. Köpstopp. Ligger i fondkonto.

8. Fastigheter. Ska ha 3 procent. Har 4,6 procent. Köpstopp. Ligger i fondkonto.

Kring årsskiftet ska jag ha rättat till det mesta. Största hindret för att jag ska nå önskad fördelning är innehavet i Sverigefonden. Tillsvidare omfördelar jag inte genom att sälja innehav på fondkontot. Efter årsskiftet kan det dock bli aktuellt att ompröva det beslutet.

När sedan önskad fördelning är uppnådd kommer nyköp att ske i fonder som har tappat, dvs. blivit relativt sett billigare. Inför alltså en enkel och automatisk beslutsregel. Omprövning av önskad fördelning ska ske sällan, kanske en gång per år.

Varför göra så här? - Jo, i stort sett har jag nått mina sparmål, som har handlat om att jag bekvämt ska kunna klara en arbetslöshetsperiod om 1-2 år. Sparpengarna är att betrakta som s.k. dra-åt-helvete-pengar. De skapar oberoende och styrka. Nästa år kommer jag att dra ner min planerade sparkvot och öka mitt fria konsumtionsutrymme. Släppa litet på tyglarna. Slappna av en aning. Och då passar det bra med en automatiserad sparplan, som i huvudsak får sköta sig själv, bortsett från en löpande övervakning.

Sannolikt kommer dock sparandet är bli större än det planerade. Men överskottssparandet placeras på konton. För tillgänglighetens skull. Periodvis ska jag dock ta ställning till om dessa slantar ska in i fonder. Som extraköp. Eller om de ska användas till resor eller bilköp eller något annat.