Upphetsningen (klimattemperaturen) stiger
Det där med klimatets utveckling och lämpliga handlingssätt att hantera riskerna kring detta verkar debatteras med tonlägen som av och till i mitt tycke blir påfrestande hysteriska. Senast handlar det om Kjöllers DN-krönika, där människan påpekade att en mer effektiv åtgärd än de flesta andra skulle vara om människor i någon mån (helt eller delvis) avstår från barnalstrande.
Motreaktionerna har givetvis ramlat fram, mer eller mindre sakliga. Senast hävdas från en liberal ledarskribents sida att det är antihumanistiskt att uppmana till att inte skaffa barn (eller att skaffa färre barn) för att - som det heter - "rädda" klimatet.
Samtidigt finns ju den där ekvationen, I = P × A × T, som illustrerar tanken att den samlade miljöpåverkan av mänskliga aktiviteter (I) kan ses som en rak och enkel, multiplikativ relation mellan populationens storlek (P), välståndsnivån per person (A) och miljöbelastningen per "välståndsnivåenhet" (T).
Man behöver inte tänka länge innan man förstår att den samlade miljöbelastningen enligt ekvationen ökar när P, A eller T ökar och minskar när P, A eller T minskar, under förutsättning att de andra termerna inte verkar i annan riktning.
Med ökande population och stigande välstånd, krävs dock enligt ekvationen att T minskar kraftigt, mycket kraftigt, för att kompensera för en tillväxt i de båda andra faktorerna. Och även om både A och T minskar är det osäkert om den kombinerade effekten av det skulle förmå kompensera för en växande population. Omvänt: Den samlade miljöbelastningen minskar antagligen mer om P minskar, än om bara A eller T eller både A och T minskar. Sakligt sett. Men här måste man ju för att diskussionen ska bli skarp på riktigt definiera sig när det gäller de mått man använder och räknar med. Det räcker inte med ord.
För att ekvationen ska vara meningsfull att använda för värdering av konkreta effekter krävs att termerna i den kan ges en specifik, operationaliserad innebörd. Annars duger den inte annat till än svepande och tämligen konsekvenslöst prat. Nästan som ett sällskapsspel, som ju ofta spelas under stigande osämja.
Ekvationen i dess enkla form som ges ovan fångar inte beroenden mellan de skisserade variablerna, som t.ex. att energieffektiviseringsåtgärder, en minskning av T, som sparar pengar åt en familj, mycket väl kan tänkas tas ut i ett ökat A, kanske i form av en extra flygtur till solen och värmen i Sydostasien. Och då kan nettomiljöbelastningseffekterna av energieffektiviseringsåtgärderna bli negativa.
Goda föresatser …
Många knepiga beroenden finns i klimatfrågan. En någorlunda öppen och undersökande attityd vore värdefull för att närma sig området. Dogmatiska och värderingsbaserade ordfajter utan närmare preciseringar bör man nog försöka att undvika. Det blir bara förvirrat annars.
Och otrevligt moraliserande.
F.ö. är det så här.
Motreaktionerna har givetvis ramlat fram, mer eller mindre sakliga. Senast hävdas från en liberal ledarskribents sida att det är antihumanistiskt att uppmana till att inte skaffa barn (eller att skaffa färre barn) för att - som det heter - "rädda" klimatet.
Samtidigt finns ju den där ekvationen, I = P × A × T, som illustrerar tanken att den samlade miljöpåverkan av mänskliga aktiviteter (I) kan ses som en rak och enkel, multiplikativ relation mellan populationens storlek (P), välståndsnivån per person (A) och miljöbelastningen per "välståndsnivåenhet" (T).
Man behöver inte tänka länge innan man förstår att den samlade miljöbelastningen enligt ekvationen ökar när P, A eller T ökar och minskar när P, A eller T minskar, under förutsättning att de andra termerna inte verkar i annan riktning.
Med ökande population och stigande välstånd, krävs dock enligt ekvationen att T minskar kraftigt, mycket kraftigt, för att kompensera för en tillväxt i de båda andra faktorerna. Och även om både A och T minskar är det osäkert om den kombinerade effekten av det skulle förmå kompensera för en växande population. Omvänt: Den samlade miljöbelastningen minskar antagligen mer om P minskar, än om bara A eller T eller både A och T minskar. Sakligt sett. Men här måste man ju för att diskussionen ska bli skarp på riktigt definiera sig när det gäller de mått man använder och räknar med. Det räcker inte med ord.
För att ekvationen ska vara meningsfull att använda för värdering av konkreta effekter krävs att termerna i den kan ges en specifik, operationaliserad innebörd. Annars duger den inte annat till än svepande och tämligen konsekvenslöst prat. Nästan som ett sällskapsspel, som ju ofta spelas under stigande osämja.
Ekvationen i dess enkla form som ges ovan fångar inte beroenden mellan de skisserade variablerna, som t.ex. att energieffektiviseringsåtgärder, en minskning av T, som sparar pengar åt en familj, mycket väl kan tänkas tas ut i ett ökat A, kanske i form av en extra flygtur till solen och värmen i Sydostasien. Och då kan nettomiljöbelastningseffekterna av energieffektiviseringsåtgärderna bli negativa.
Goda föresatser …
Många knepiga beroenden finns i klimatfrågan. En någorlunda öppen och undersökande attityd vore värdefull för att närma sig området. Dogmatiska och värderingsbaserade ordfajter utan närmare preciseringar bör man nog försöka att undvika. Det blir bara förvirrat annars.
Och otrevligt moraliserande.
F.ö. är det så här.
Kommentarer
Skicka en kommentar