Funderingar om privatekonomi

Min omplaceringsaktivitet har varit hög ett tag, vilket förklaras av att jag efter uppgångarna under årets två första månader har ställt om. Under kommande vecka planeras ytterligare omplaceringar, som utgör det sista steget i planen att anpassa innehav till gällande viktmodell. De interna omflyttningarna i Min Egen Fond i procent av månadens ingångsvärde: Januari: 1,51 Februari: 5,30 Mars: 47,57 April: 14,88 Maj (plan): 5,02 Majsiffran är en underskattning, eftersom nysparandet i slutet av månaden nog kommer att omsättas i fondköp enligt den valda viktmodellen. Och det innebär en snurr om ytterligare 2 %. Aktivitetsnivån har alltså varit osedvanligt hög ett tag, men ska efter kommande veckas omplaceringar stabiliseras runt ca 2 % per månad. Där ska den sedan ligga kvar tills dess viktmodellen ändras.

De tre bästa innehaven i Min Egen Fond under april månad: 1. Småbolag Europa (fond): + 5,67 % 2. Aktierna (se flik): + 4,45 % 3. Sverige (indexfond): + 3,62 % De tre sämsta innehaven i Min Egen Fond under april månad: 1. Spekulationskontot: -13,37 % 2. Råvarufond: -2,77 % 3. Latinamerika (fond): -0,66 % Gäller värdeutveckling exkl. egna insättningar/uttag.

Konsumtionsmotvillig som man är blir varje köp en stor affär. Och idag köptes skor. Min storlek hittades. Under sulan: Tretorn. Tre kronor. 1973. Försvarets snabba svarta. Lågskor med snörning. I beundransvärt gott skick. Och möjliga att omsula vid behov. Håller ett liv om man sköter om dem. Putsar dem och så. Pris: 40 kr. Yabba!

I olika sammanhang finner jag mig som deltagare i möten som handlar om kommunikation. Organiserad sådan då, genomförd i organisationers intresse. En sak som då brukar dyka upp som tema är hur man når olika grupper människor som av ett eller annat skäl häckar på sociala medier. Företag vill marknadsföra sig och sina produkter. Offentliga myndigheter och kommuner vill informera eller föra medborgardialog. Tekniker tänks ut för att samla in data och nå ut med designade budskap. Massor av tid och pengar läggs ner på att grunna ut hur kommersiella och andra organiserade intressen kan tränga sig in i människors "sociala" flöden. Nå dem. För sina syften. För min del håller jag mig undan. Min närvaro på t.ex. Facebook är mycket begränsad. På LinkedIn nära noll. På Twitter går flödet till mig inte ifrån. Andra ställen deltar jag inte alls i. Min frizon är den här bloggen. Av och till synlig långt ner på någon topplista här eller där, men oftast inte. För de allra flesta ej

Av och till försöker jag lyfta blicken och betrakta utvecklingen av mitt sparande ur ett litet längre perspektiv. Värdet av den övningen är att det dagsaktuella brusets inverkan på mina bedömningar och mina beslut kan hållas någorlunda under kontroll. Den teknik jag använder mig av består av ett antal tidsserier, som sträcker sig ca 3 år bakåt i form av faktiska utfall och 3 år framåt i form av de planer jag har och kalkyler jag gjort. Tidsserierna har jag lagt in i ett antal diagram över litet olika delar av min samlade ekonomi. Diagrammet nedan visar utvecklingen av mina finansiella tillgångar sedan den 1 januari 2014. Det vertikala, röda streck som ligger längst till vänster är placerat nu den sista maj 2017. Bortom det strecket, åt höger till, visas den antagna framtiden, fram till den sista december 2019. De tillgångskategorier som visas är kassa (lönekonto, buffertkonton), sparkonto, fonderna på fondkonto, fonder/aktier på ISK, spekulationskontot (warranter, pilkastningsäve

För tillfället ser det inte ut som att gynnsamma avyttringslägen kommer att uppträda de närmaste dagarna. Och helhetsbilden är inte heller så där särskilt ljus. För tillfället har de hittills avyttrade innehaven landat på en samlad förlust om 0,72 %, medan ännu ej avyttrade innehav ligger minus ca 5 %. På totalen ligger värdeminskningen för äventyret på -2,45 %. Men kvarvarande innehav har hittills inte rört sig ner mot de nivåer där jag bestämt säljer trots förlust. Och möjligheter finns att äventyret i slutänden ändå kommer att visa sig ha gått med vinst. De fyra innehav som har sålts med förlust har varit av den art att de efterhand har framstått som vansinnesköp, något man självklart kan råka ut för i ett pilkastningsäventyr. Men de kvarvarande innehaven har en annan karaktär. Här finns betydligt större chanser på uppsidan. Så de får vara kvar ett tag till. Efterhand ska dock äventyret fasas ut till förmån för andra och mer selektivt valda spekulationer.

Så här i slutet av månaden vidtas en del åtgärder. I huvudsak syftar justeringarna till att sänka risknivån i innehavet. Följande görs: - Halva Sverigefonden säljs. Den har haft för stor vikt i helheten alldeles för länge nu. - Aktieinnehavet bantas genom försäljning av Creades. - Spekulationsinnehavet bantas när gynnsamma säljtillfällen ges. (Här ligger risknivån fortsatt högt.) - Nysparande plus delar av slantarna från försäljningarna går in i ränteplaceringar. - Somliga slantar hålls i beredskap på sparkontot. - Smärre köp av fonder genomförs i syfte att anpassa efter vald riskmodell. Efter justeringarna bevakas särskilt utvecklingen i USA och Asien i syfte att justera upp innehaven i dessa fonder i nivå med vald viktmodell. Därtill bevakas guldpriset särskilt. Ev. kan det bli dags att sälja av guldfonden, men det beror på hur utvecklingen kommer att se ut. Planen är att den valda viktmodellen helt och hållet ska avspeglas i innehavet den sista maj. (Plan B är att det ska

Sålde av ännu ett pilkastningsinnehav igår. Alelion. Med vinst om 4,9 %.

Bestämde mig raskt för att ta en förlust till, den här gången om 4,6 % för Kentima Holdning. Fortfarande ligger avyttringarna på plus totalt. Kvarvarande innehav blir kvar i väntan på säljmöjligheter med vinst.

Den här gången med en förlust. Hyfsat stor sådan, i procent räknat, då minusresultatet blev -17,7 %. Den samlade vinsten på avyttrade pilkastningsinnehav sjönk därmed till 3,5 %. Kvarvarande innehav ligger för närvarande också i de negativa regionerna, men för de som är kvar hyser jag någorlunda grundade förhoppningar om att de ska kunna avyttras med vinst inom kommande veckor. Ursprungsplanen var att allt skulle vara sålt i slutet av april. Det kan fortfarande gå vägen, men en plan ska aldrig låsas fullt ut, så jag håller öppet för att spela en bit in i maj. Dagens försäljning gällde ECOMB. Möjligen kommer den att visa sig ha varit förhastad, men bedömningen blev att det var värt att rädda åtminstone någon slant därifrån.

Så var det dags för den femte avyttringen inom pilkastningsportföljen. Zenergy såldes med en vinst om 4,1 %. vilket gör en total vinst på hittills sålda innehav om 7,8 %. Kvarvarande innehav är för närvarande ner med ca 3 % och det samlade äventyret står och balanserar kring nollan.

Så blev det då dags för ännu en försäljning ur pilkastningsportföljen. Den här gången avyttrades PowerCell, vilket möjligen var dumt eftersom den mycket väl kan finnas mer att hämta där. Men det hjälps inte. Den ursprungliga planen följs. Vinst blev det den här gången. Affären gav 12,2 %, efter det att hänsyn tagits till alla omkostnader. Kvarvarande innehav ligger 2,1 % ner för tillfället. De fyra avslutade innehaven har tillsammans gett en vinst om 8,8 %. Totalt sett befinner sig äventyret på ett litet plus. Men än är det en bit kvar innan jag kan säga att det i slutänden blev ett lönsamt äventyr.

Så känner jag mig just nu, när jag sitter i en soffa och inte ids försöka mer med H C Nygårdh-korsordet. Har också precis läst ut Carolina Neuraths bok om HQ:s fall. Som ganska vanlig typ med tämligen ordinärt intresse blev den en ögonöppnare. Och det står tämligen klart att jag har grava kunskapsluckor som behöver fyllas. Annars grunnar jag litet över mitt pilkastningsäventyr. Det är långt från säkert att det kommer att sluta lyckligt. Möjlighet finns och jag tycker att risken är värd att ta, då den satsade slanten helt täcks av tre månaders nysparande, om det nu helt går åt fanders, men det är inte en väg jag kommer att vandra framöver. I övriga delar av innehavsväskan kontempleras risksänkning. Sannolikt väntar en eller ett par försäljningar till veckan. Slantarna går då in i räntefonderna ett tag. Så till 95 % söker jag minskad risk och till 5 % spelar jag. Ett tag till.

Äntligen helg, skulle man kunna utbrista, men glädjen smolkas av insikten att man inte riktigt hunnit med och därför måste göra en insats på måndag. Inga affärer har idag gjorts. Har ej passat eller varit lämpligt.

Det blev en försäljning till. NFO Drives sålt. Till en behändig vinst efter det att allt tagits hänsyn till om 7,46 %. Än så länge går det här hyfsat efter antagandena.

Så blev det läge att kliva av nästa innehav i min korta pilkastningsportfölj. Den här gången gjorde man processen kort med Josab International och sålde. Tvärt. Inalles blev det vinst den här gången om hela 16 %. Och det kan jag tycka känns behagligt. Kvarvarande innehav är under dagen upp 2,88 %, men ner sedan köp med 0,98 %. Ytterligare en exitkandidat har bubblat upp under dagen, men där ska jag nog ha litet is i magen och vänta ett slag.

Blev mindre bra. De fjorton kvarvarande innehaven sjönk med 1,46 %. Inte värst ändå, men inom det jag räknar med vara normalvariationer. Även i övrigt ser det surt ut idag, utom för guldet. Möjligen ser man början på den sättning jag väntat på och som motiverat överflyttning till räntefonder. För pilkastningsinnehavet ska inte det spela någon större roll då jag misstänker att det rör sig efter andra principer. Pilkastningsinnehavet följs löpande, men idag fanns ingen anledning att agera.

Idag är det exakt ett år sedan jag öppnade första kontot på Avanza, som del då i att jag lämnade Storbanken. Sedan dess är utvecklingen den på alla konton på just Avanza att den genomsnittliga effektiva årsavkastningen ligger på 26,92 %.  Sharpekvoten räknad över 12 månader är 3,27 och standardavvikelsen räknad över samma 12 månader ligger på 8,45 %. En trevlig årsdag.  Utmaningen framöver blir naturligtvis att försöka hålla en god avkastning, även om jag nu är ganska säker på att det inte kommer att se lika bra ut om ett år.

Bland de aktier jag köpte på mig osett, så att säga, som del av min på-måfå-spekulation på smålistorna fanns ett bolag benämnt Ecorub. Efter litet googlande och annat snokande på nätet började jag under helgen dock tycka att det bolaget såg mer än konstigt ut. Så idag gjorde jag ett försök att bli av med eländet, vilket lyckades. Och den samlade förlusten inskränkte sig till 0,1 % efter det att transaktionskostnaderna medräknats. Nog för att syftet med det här experimentet är en aning äventyrligt, men somt bör man nog ändå hålla sig ifrån. Bland de som finns kvar i spekulationsinnehavet finns ytterligare två som nog bör rensas ut. Vi får se hur jag lyckas med det. Har jag tur kan det gå vägen och med riktig tur kanske också med en liten vinst. Det bestående värdet av Ecorub-äventyret blev lärande kring hur såna företag dribblar omkring. Och det var nog värt litet småpengar i förlust. Av med eländet blev jag i alla fall.

Det är ju ett slags experiment, det jag håller på med nu. I korthet har jag på måfå valt ut 15 bolag noterade på First North och Aktietorget och slängt in en liten slant i vart och ett av dem. Utan analys eller mer ingående kollar av dem på förhand. Viss övervikt har givits bolag som enligt egen utsago riktar in sig på miljöteknik av olika slag. Flera av dem är att betrakta som s.k. förhoppningsbolag, så risken är hög. Kikar man på kurshistoriken hoppar de också en hel del. Volatilitetssiffrorna hamnar rätt ofta i trakten av 80 % eller så. Trenderna är vanligtvis riktade nedåt, även om något undantag finns. Också bland de nedåtriktade sker dock vanligtvis smårusningar uppåt nu och då, vilket sannolikt sammanfaller med att bolagen ifråga kommunicerat ut samarbetsavtal eller ambitioner av vidlyftig sort, ofta med internationella aktörer av mer eller mindre dubiöst slag. Efter att ha nyfikenhetsgooglat mer ingående kring några företag hittar man också lurendrejare och skojare. Såna verkar

Har följt rapportering och kommentarer kring gårdagens vidrighet i huvudstaden. Intryck: 95 % är brus, 5 % signal. Och det är inte alltid lätt att avgöra vad som är vad. Avstår därför själv att bidra till bruset. Det finns alldeles för mycket av det redan som det är.

I förmiddags kastades nya pilar och nya köp gjordes. Under eftermiddagen nåddes man av de otrevliga nyheterna från Stockholm, som innebar att vissa kollar av närståendes välbehållenhet kändes angelägna. En bedrövlighet det där. Minst sagt.

Ibland ska man göra knäppa saker. Det gör livet mer intressant och kan vara tämligen lärorikt. Därför har jag idag "kastat pil" i börslistorna, de små, och köpt aktier i fyra bolag av obskyrt slag och med osäkra framtidsutsikter. Tanken är den här: Såna där aktier har en tendens att röra sig i kraftiga slag. Och med de här fyra kan man mycket väl tänka sig utfall av typen "ett går upp med 100 %, medan tre går ner med 25 %". På kort tid. Och en massa annat också, naturligtvis. Men just det exemplifierade utfallet skulle ge en vinst på 6 %. Hur som helst, köpen är gjorda och nu ska vi se om det blir upp eller ner. Övertydlig varning: I det här handlingssättet ska man inte följa mitt exempel. Visserligen är jag ute efter att tjäna pengar, så klart, men på ett sätt som är helt vansinnigt som investeringsstrategi. Just det här är spel och dobbel, med betydande risk för förlust. Då det handlar om såna där bolag som kan hoppa till om någon råkar hicka, skriver

Bestod naturligtvis av spekulationsköp av hävstångsinstrument. Underliggande var USA och väntad riktning utför. För det är vad jag menar väntar. Men idag blev det inte så. Och förlusten blev 10 %. I kronor räknat dock ej så mycket, men ändå.

Stormvarningarna. Den här gången uppmärksammar man en prognos från Handelsbanken. Teserna är i korthet: (a) avtagande tillväxt 2018 och recession 2019 i USA, (b) Europabekymmer med struktur och politik, och (c) avstannande tillväxt i Sverige. Men prognoser har nu en tendens att vara tämligen hoppiga och de revideras stup i kvarten. Därtill ter sig branschen lida av svårartade problem när det gäller att skatta och öppet redovisa osäkerheterna i bedömningarna. Det där är ju inte ett okänt problem, men ett som det ofta blundas för. Och då är det tur att det finns små visdomsord att ta del av: "När man minns hur tokigt man tänkt och hur fel man fått och hur annorlunda det i regel har gått och hur världen har drabbats av sällsamma metamorfoser, får man årligen mindre och mindre respekt för prognoser" Alf Henriksson Prognosmakaryrket måste vara tämligen märkligt, präglat av mer eller mindre självsäkra spådomar om framtiden, som vanligtvis är rätt så fel, och me

För att ha någon slags styrsel på ekonomiutvecklingen håller jag mig med ett antal mål för året. Måluppfyllelsen ser i dagsläget ut såsom beskriv här nedanför: a. Likvida medel ska upp till 40 000 Syftet med det här målet är flerskiktat: att bygga upp en tillräcklig kontantbuffert, att skrapa ihop rolighetspengar på sluta röka kontot och att eftersträva överskott på lönekontot. Avstämningsdagen är den sista var månad. Den sista mars låg måluppfyllelsegraden på 97 %, så målet bör kunna nås relativt snart. b. MEF ska upp till 350 000 Om allting fortsätter att utveckla sig enligt det kalkylerade normalläget, så kommer det här målet att nås i november. Men det beror då på hur marknaderna kommer att bete sig under resten av året. Den sista mars låg måluppfyllelsegraden på 84 %. c. Finansiella tillgångar, exkl. kredit, ska upp till 600 000 Också för det här målet beror chansen att nå det på hur marknaderna fortsätter att utvecklas under resten av året. som det ser ut just nu verkar

Strax innan årsskiftet fick jag för mig att det kanske skulle vara klokt att stoppa in en del av mina sparslantar i någon slags räntegivande tillgångar. Valet föll på Lendify, som är en slags marknadsplats som kopplar ihop långivande typer med lånesökande privatpersoner. Själva hanteringssättet går i princip ut på att man som långivare sätter in sina slantar på lämpligt konto och slantarna fördelas sedan på ett antal lån, efter det att bolaget gjort kreditprövningar och litet annat. Den slant jag där satt in uppgår till 10 tkr, som sedan fördelats ut på 31 lån till en genomsnittlig nominell ränta om 7,59 %. Återbetalningarna sker månadsvis och min årsavkastning, efter avdrag för avgifter, beräknas nu bli 6,52 %. Bättre än sparkonto, men till högre risk. Den genomsnittliga löptiden för de lån mina slantar placerats i är f.n. 59 månader och jag har valt att amorteringar och inkommande räntebetalningar ska återinvesteras automatiskt i nya lån, så löptiden förlängs efterhand, månadsvis.

Läste en artikel  i går om hur världens börser är värderade. Och frågan ställs om hur dyra de är. Längst ner i artikeln finns en bild som intresserar. Börsernas värdering beskrivs där i termer av framåtsyftande p/e som jämförs med tioårssnitt och intervall mellan högsta och lägsta, också - om jag minns rätt - för en tioårsperiod. Och då ser det ut som att USA är tämligen högt värderat (= dyrt) för närvarande. Och slutsatsen av det borde kunna bli att det är dags att fundera på om inte en ordentlig sättning kan komma i närtid. Men p/e är en kvot. Och p/e ökar när priset ökar relativt vinsterna eller när vinsterna minskar relativt priset. Och eftersom de vinster det talas om är förväntade sådana, synes det mig att det finns en hel del osäkerhet i själva de grundläggande förutsättningar som ligger under den bild som ges. Spå i kaffesump. Eller någon annan kristallkulemetod. Möjligen vore sånt lika bra att använda för att gissa sig in i framtiden. Mycket brus finns om man läse

Det är ju sånt man inte ska förakta, utan akta, i litet olika betydelser av det ordet. Inte heller, menar jag, ska man förakta små affärer eller små vinster. En krona är en krona och allt bidrar. Vad det handlar om är mina små övningar med spekulationsinstrument, som idag rörde en s.k. mini-future av kort slag. Med en hävstång. Affären gav 1,52 % i vinst, vilket gjorde att spekulationskontots värde steg med 1,37 %. I kronor räknat var beloppet dock inte betydande. Men om man nu lyckas med att göra en sådan affär per handelsdag, räknar med 220 handelsdagar per år och att alla vinster åker in tillsammans med ursprungsslanten i efterföljande affärer, ska det åtminstone vara teoretiskt möjligt att förvandla 10 000 kr till 272 164 kr inom loppet av ett år. Sannolikheten för en sådan räcka affärer är dock tämligen låg. I själva verket torde sannolikheten ligga i trakten av 50/50 (inte riktigt, men nära) att göra vinst per affär, vilket innebär att man behöver ägna uppmärksamhet åt st

Och egentligen har den födelsedag, fonden, ungefär nu, eftersom det nu är ganska precis fem år sedan jag bestämde mig för att systematiskt börja spara i fonder igen. Utvecklingen, som består dels av egna insättningar och dels av värdeökning, visas i diagrammet längst ner. Den mörkare linjen visar Min Egen Fond (MEF) och den ljusare linjen visar densamma med tillägg av slantarna på lönekonto och andra kortare konton. Som synes startade jag inte riktigt från noll, eftersom jag under åren innan nystarten ändå hade satt av en del på sparkonto. Det jag gjorde där i mars 2012 var att jag växlade, dvs. plockade ut en del slantar från konto och köpte på mig fonder. De fonder jag köpte då, har jag kvar och de ligger nu på ett vanligt fond- och aktiekonto på Avanza. Senare har jag växlat igen och börjat stoppa in slantarna på ISK. Utvecklingen av MEF har varit ganska stadig, med undantag av en period under sommaren år 2015 då det skakade litet och där jag istället prioriterade att göra mig

Håller på att läsa Malcolm Gladwells Outliers , som enligt omslaget är en internationell bästsäljare. Och även om han nu drar innebörden av en del forskningsresultat så långt att de nästan spricker, så är perspektivet och de exempel han tar intressanta och tankeväckande. Välskriven är den också, till skillnad då från den idiotbok jag köpte om världens 99 bästa investerare. Böckerna läses med fördel parallellt, då det med all önskvärd tydlighet förstärker intrycket av idiotboken som just varande en idiotbok. För idiotboken betalade jag ca 80 kr på bokhandeln nere på stan. För Outliers gav jag en tia på en lokal andrahandsaffär. Vilket också leder till funderingar om hur man fattar privatekonomiska beslut av mer eller mindre bestående värde.

Det är en blek morgon här där jag bor. Sitter och dricker morgonkaffe och funderar. Den här gången rör sig tankarna kring risk och kring frågan om varför jag börjar bli så feg. Mitt sparande, som har hållit på ett tag nu, har gjort att värdet av Min Egen Fond börjar närma sig 300 tkr. Tidigare har jag i princip föjt de råd man kan läsa här och var om långsiktighet, dvs. någorlunda jämna insättningar, spridda över tid, under antagandet att börsen alltid på längre sikt går upp. (Tidigare har jag också prioriterat att betala bort mina lån, men det bortser jag från nu). Är man självkritisk betyder det där att mina senaste åtgärder, att sälja av en del aktiefonder och aktier samt att stoppa in dessa slantar i ränteplaceringar är omotiverat på gränsen till dumt. Skälet till det är då att jag "frivilligt" avhänder mig framtida avkastning. Och eftersom min sparhorisont är 10-15 år, blir följden att jag tappar. Just nu består 26 % av MEF av ränteplaceringar, knappt 4 % av

Kommer snart att justeras. Uppåt. Den här gången skuttar det till litet mer än vanligt, något som antagligen har sina skäl, varav jag egentligen inte har koll på mer än något. Ökningen blir i alla fall ca 5 % den här gången. Det där gör att nuvarande ekvation 27,5 = 18,9 + 6,3 + 1,8 + 0,5; alltså uppdelningen på konsumtion, sparande, sluta röka-sparande och beäknat överskott Ändras till 28,9 = 19,8 + 6,3 + 1,8 + 1,0 Konsumtionsutrymmet ökar alltså med 4,6 % och det förväntade sparandet ökar med 5,8 %, eftersom det förväntade överskottet per månad dubblas. Det egentliga sparandet ökar jag dock inte. Det får ligga kvar, vilket gör att sparkvoten räknat på det sparandet sjunker från 22,9 till 21,8 %. Sluta röka-sparandet är nu tänkt att omsättas på roligheter och det beräknade överskottet utgör egentligen bara kort buffert och utjämning mellan månader. Men läget känns bra. Stabilt.

I allmänhet är det ju så att pengar lättare rinner ut ur ens ekonomi ju mer abstrakta betalningsformer man använder. Kort är visserligen bekvämt, men då man inte ser pengarna lämna handen är det lätt att slarva. Särskilt lätt är det om man nyttjar kreditkort istället för betalkort, eftersom man då dessutom bibringar sig själv känslan av att kostnaden löser sig i framtiden. Typ när nästa lön kommer. Och så tecknar man in den, litet otänkt så där. I USA är det där legio och hushållens genomsnittliga kreditkortsskulder visar förskräckliga siffror. Själv har jag slagit till bromsen. Kontanter använder jag visserligen inte, men genom dagliga kollar av kontoställningen håller jag ändå mig själv i herrans tukt och förmaning. Ibland är dock kreditkort bra att ha. Som nu när jag måste ut med 5 tkr för sommardäck till bilen om några veckor. Summan fördes nyss över till kreditkortet. Kvarvarande slantar på lönekontot utgör därmed det jag har att röra mig med fram till nästa lön. Enkelt, kla

För minnets skull sammanfattar jag utvecklingen på mina Avanza-konton för årets första kvartal. Årsdagen sedan överflytt från storbanken närmar sig också och då ska det bli intressant att skåda Sharpekvot och standardavvikelse för 12-månadersperioden. - Lat är jag, så jag ids inte räkna själv. Utöver det som syns i bilden nedan består Min Egen Fond av en slant på Lendify. Och därifrån ramlar det också in en liten slant avkastning. För första gången är jag nu där fullinvesterad och insatta slantar är fördelade på 31 lån. Månadsvis ger det ca 200 kr i återbetalningar, varav ca 50 kr består av ränta. Hittills har jag slängt in 10 tkr där, men det kan bli mer under året.