Funderingar om privatekonomi

Så har det då hänt. Dylan har hört av sig och det ser ut som att pristagaren kommer att på plats ta emot priset. Vilket då leder till ett moraliserande utbrott i Expressen , från en av de kvinnliga krönikörer som tycks ha utnämnt sig själv till någon slags moralisk överhöghet och expert på vett och etikett. Visst, man kan fråga sig varför Dylan varit tyst tills nu, men att ge sig till att leverera förklaringar till beteenden av det slaget bör man nog avstå från, eftersom man inte har någon som helst koll på vilken livsresa den personen egentligen gör. Hur livet ser ut på insidan, liksom. Att moralisera över det ter sig än mindre lyckat, eftersom man då ger sig till att också värdera något man inte vet något om. Det som intresserar mig i den här affären är hur provocerade dessa kvinnliga krönikörer verkar ha blivit av att Dylan fått priset och hur besatta de är av att förminska de (män) som verkligen gillar Dylan (eller Lundell) samt hur villiga de är att i offentligheten uttala för...

Socialdemokratiska Arbetarpartajet. Det kan inte hjälpas, men det intryck jag alltid får av det sällskapet beskrivs bäst med ett enda ord. Hyckleri. Och det är tämligen genomgående. Därför blir jag inte längre det minsta överraskad av Sahlins piruetter eller av nyheter om statssekreterare som använder skattepengar vårdslöst. Det är som det brukar vara. Men emellanåt ter sig hyckleriet svårt att acceptera. Som när det handlar om vinster i "välfärden". Senaste beskedet är att partajet kommer att stoppa såna i skolan, men inte i vård och omsorg. Prioriteringen är underlig. Om vinster i välfärden är ett problem, borde prioriteringen vara precis tvärtom, eftersom ev. negativa konsekvenser av vinster i välfärden torde vara större inom vård och omsorg och därtill drabba människor med sämre förutsättningar att göra egna informerade val. Skolan borde vara det mindre problemet. Så varför prioritera så? Förmodligen för att välfärdsbolagen behövs för att vård och omsorg ö...

Kronan kollapsar, enligt rubrik på sajt. Och man har blivit en aning fattigare. Igen.

Lönen på plats. Månadens sparbelopp överfört. Fyra fondköp beordrade.

Snart är det då bara två månader kvar av år 2016 och det börjar bli dags att skåda fram mot årsskiftet. Det som händer i privatekonomin just nu är att jag tar höjd för ökade kostnader nu mot slutet av året. Det sker genom att det planerade sparandet bromsas in litet grann, så att det över året landar på 5000 kr per månad in i fonderna plus 300 kr per månad in i livförsökringen. För årets sista månader innebär det att dessa delar av sparandet minskas med 1000 kr, 1500 kr respektive 2000 kr. - Men utöver det hamnar alltså månadsöverskotten på konton, vilket i skrivande stund gör att det totala sparandet per månad över året kommer att ha uppgått till ca 7300 kr. Så sparkvoten ser ut att totalt sett över året landa någonstans i trakten av 26,5 procent. Med reservation då för att det kommer att gå litet extra pengar ut här mot slutet. I balansräkningstermer ser prognosen för året just nu ut så här: Tillgångar : +18 % - finansiella tillgångar: + 35 % - reala tillgångar: - 15 % Sk...

Läser en krönika om Dylans nobelpris skriven av någon Malin Ullgren. Publicerad i DN. Krönikan är en av nu många texter där kvinnor skriver om frågor med viss anknytning till att Dylan fått årets litteraturpris. Gemensamt för alla dessa kvinnors skriverier är dock att deras texter inte handlar om Dylan eller hans texter. Istället är det främst ett annat tema som de ger sig i kast med: mer eller mindre förklenande omdömen om män som gillar Dylans texter och musik. Och som en konsekvens av det skriver de om de ilskna reaktioner de fått ta emot av män som gillar Dylan alternativt inte gillar att kvinnor skriver förklenande om män som gillar Dylan. Ullgren lägger nu ytterligare en vinkling till det hela: Dylan vore inget om inte kvinnor sjöng hans sånger. Så egentligen borde väl Joan Baez ha fått priset. Själv noterar jag förstrött fånerierna. För fånerier är det.

Kommande löns avsättning till sparande uppgår till 7500 kr och jag har haft bryderier angående hur jag ska förfara med den slanten. Ett alternativ har varit att lägga slantarna på sparkontot och sedan avvakta hur det går med fondkurser och valutor och så. Ett annat alternativ har varit att strikt följa min Plan, som handlar om att köpa i linje med vald önskvärd viktning mellan fonderna för att så snabbt som möjligt få fördelningen dit jag vill. Och mellan alternativen har jag velat hit och velat dit. Men nu har jag stannat. Och bestämt mig. Under kommande fyraveckorsperiod ska följande köp göras: Asien - 1500 Afrika - 2000 Latinamerika - 3000 Östeuropa - 1000 Men jag köper inte allt på en gång, utan delar upp det hela: Asien - fem köp à 300 kr Afrika - fyra köp à 500 kr Latinamerika - sex köp à 500 kr Östeuropa - fyra köp à 250 kr Köp genomförs på måndagar och på torsdagar. Så får det bli.