Funderingar om privatekonomi

I början av nästa vecka kommer lönen att landa på mitt lönekonto. Och den kommer att nyttjas så här, uppdelat på konsumtion, kort sparande, långt sparande och förväntat överskott. Redovisat i procent. 100 = 69,7 + 25,6 + 1,1 + 3,7 Det samlade sparandet förväntas alltså bli 30,4 procent av den här lönen. Vi får se om jag lyckas med det. Men räkningsbelastningen kommer att vara ganska låg resten av året och jag har bara ett större inköp planerat. Köpstoppet vad gäller kläder gäller än. Och som det ser ut i garderoben kommer det att hålla över sommaren nästa år. Problemet här är inte att jag saknar kläder, utan att jag har för mycket av den varan. Och att jag inte kommer till skott med rensningsplanerna. Det senare är ett märkligt fenomen, som jag nog återkommer till i något senare inlägg.

Undrar litet över vilka fenomen som kan bete sig enligt bilden nedan. Där x-axeln anger rangordning (1, 2, 3, ..., n) och y-axeln anger värdet på det man nu är intresserad av. Misstänker att bokförsäljning, inkomster, antal besök per blogg, städers invånarantal inom ett land, etc, kan se ut ungefär så där, men hittar inte något som kan bekräfta det när jag googlar runt. Med anledning av ungdomars antaganden om att utbildning inte behövs, eftersom man numera kan leva på att starta en kanal på Youtube ...

För många alternativ att välja bland gör det många gånger svårt att välja det bästa alternativet. Skallen klarar inte av att konsekvent sortera och rangordna beslutsalternativen. Resultatet blir valstress, informationsöverbelastning, ytlig bearbetning av tillgänglig information, applikation av förenklade beslutsregler och val som oftast inte är optimala utifrån vad man egentligen själv skulle vilja. Och det gäller oavsett om man som privatperson och konsument vill maximera sin livsglädje, som företag(säg)(are) vill maximera sin avkastning, som politiker vill maximera sin makt och sitt inflytande eller om man som byråkrat vill maximera sin betydelse och sin budget. Att välja är alltså inte lätt, särskilt inte när det finns mycket att välja mellan. Och valfrihet kan därför ibland upplevas som en belastning. Exempel på knepiga val på grund av att alternativen blir "för många" kan exempelvis gälla val av skola till sina barn, val av äldrevårdsleverantör för gamla eller val av...

Ett gäng pilsner för mycket på krogen, utan tanke på morgondagen. Ohälsosamma kostvanor, som skrovmål och pizza och chips och läsk under för många år. För få km på cykel och skidor. Tobaksbruk. Soffa och TV istället för aktivitet. Krediter och konsumtionslån. Obefintligt sparande och inga investeringar. Uppskjutet underhåll och negligerad vård och ans av pinalerna. För slappa studier och låga krav i utbildningssystemet. Fritid och semester istället för arbete. En extra, men onödig dag i sjuksängen. Ingen uppmärksamhet alls på pensionssystemets konstruktion. Tillfälliga och oskyddade kontakter med på krogen nyfunna damer. Kravlös barnuppfostran, utan regler och gränser. Kvartalskapitalismens fokus på de korta kursrörelserna. Felkonstruerade bonussystem. Kompensatoriska lönekrav. Idiotiska omkörningar. Skolk. Det är ingen hejd på exemplen när det gäller människans fokus på de nära vinsterna på bekostnad av de långsiktiga.

Stoppar in månadens fondslant bland råvarorna, i syfte att jämna ut balansen litet. Månadens köp blir inte stort. Beslutet att styra det mesta av nysparandet in på sparkonto står tillsvidare fast. Det uppskutt vi nu ser känner jag mig lätt tveksam till, så jag håller undan slantarna i avvaktan på hållfastheten i den här utvecklingen.

Kortsiktighet Bristande överblick Taskig självkontroll Oförmåga att se konsekvenserna Uschlig planeringsförmåga Inkonsekvenser i rangordning av alternativ och över tid Kunskapsbrister Benägenheten att söka info som bekräftar det man tror Viljan att förenkla och oviljan att tänka Sneglandet på vad andra gör Konformitet och osjälvständighet Inlärd hjälplöshet Efterhandskonstruktioner och flyktbeteenden Självgodhet och hybris Irrelevanta sympatier och antipatier Feghet och rädsla Obsoleta vanemönster Liknöjdhet och bekvämlighet Och så vidare. Tillämpligt på samtliga nämnda grupper i föregående inlägg.

En sån värld är ganska intressant. 1. Människor i allmänhet torde sträva efter att maxa sina liv och få ut så mycket som möjligt för sina pengar och sin tid. Ibland sluter de sig samman för att gemensamt främja sina snöda gruppintressen tillsamman med likasinnade i hundklubbar, kulturföreningar, fack och politiska partier. Bland annat. 2. Företagen torde sträva efter att maxa sina värden genom de vinster de gör. Också de sluter sig samman i särintressesällskap som Företagarna, Industriförbundet och Svenskt Näringsliv för att driva sina egoistiska intressen. 3. Politiker torde sträva efter att maxa sitt inflytande och sin makt, såväl i de interna nomineringsprocesserna som i allmänna val m.m. För att göra det söker de gehör och röster.  4. Chefer och byråkrater i den offentliga sektorn torde sträva efter att maxa sin betydelse genom att tillförsäkra sig medel för den egna verksamheten. De strävar efter att växa och efter större budget. De motsätter sig nedskärningar och besp...