Funderingar om privatekonomi

I ekvationsform i tkr. EK = T - S = FT +RT - S = 799 - 40 = 639 + 160 - 40 Vilket ger EK = 759. Och EK har ökat med 21,7 %. Det rullar på. Även med balansen förklarar jag mig nöjd.

Årets totalresultat blev 87,8 tkr. Av det bestod 75,5 tkr av det planerade sparandet, medan 12,3 tillfördes litet mer slumpartat i form av överskott. Sparkvoten, den totala, landade på ganska precis 25 %. Resten har bränts i konsumtion. Utöver årsresultatet har ekonomin tillförts 51,8 tkr i form av värdeökningar på fonder och aktier samt litet räntor. Den samlade värdeökningen för mina finansiella tillgångar blev alltså 139,6 tkr, vilket innebär att dessa ökade med ca 28 %. Tycker nog att jag får vara nöjd med det.

Någon gång tidigare har jag sammanfattat den information Avanza ger för mina konton där om riskjusterad avkastning, standardavvikelse och genomsnittlig effektiv årsavkastning. Det aktuella läget framgår av bilden nedan. Värt att notera är effekten av tillämpad diversifieringsstrategi (riskspridning) - helheten svänger mindre än delarna och har högre riskjusterad avkastning än dessa. (Spekulationskontot och kontot där jag har räntefonderna saknar ännu info om Sharpekvot och standardavvikelse, då dessa konton inte funnits ett helt år än.) Läget som det då idag ser ut:

Under fliken Principer sammanfattade jag i januari årets mål, som jag sedan dess nästan glömt bort. Här följer en liten redovisning av hur det har gått. - Likvida medel ska upp till 40 000. Uppnått. När året tar slut kommer mina likvida medel att uppgå till 41 tkr ungefär. Inräknat är saldot på lönekontot och mina två buffertkonton. På ett av de senare landar mina "träningsavgifter", dvs. det mikrosparande om 50 kr/träningstillfälle som sätts in på särskilt konto.  - MEF ska upp till 350 000. Uppnås. Värdet av Min Egen Fond kommer, om inget väldigt oväntat sker idag att uppgå till drygt 360 tkr, vilket gör att det målet nås med viss marginal. - Finansiella tillgångar, exkl. kredit, ska upp till 600 000. Uppnås nog inte. Här ser det ut som att jag kommer att landa på någon tusenlapp nedanför målet. Till delar förklaras det av några inköp: nya löparskor, tre Dressmann-skjortor och en (eller ett par) böcker. Om marknaderna är vänliga idag finns dock viss chans att målet n

Sannolikt finns det folk som tycker att jag nu är vansinnig, men ny spekulationsaffär görs nu, enligt samma princip som förra gången: leta reda på den fond som gått absolut sämst det senaste året och köp den. Förra gången, i slutet av maj, föll valet på Tundra Frontier Africa Fund och den affären gav en vinst om litet drygt 20 %. Den här gången slängs slantarna in i Tundra Pakistan Fund , som under det senaste året tappat knappt 35 % i värde. Tidssikten för spekulationen är ett halvår eller sådär. Och nu håller man tummarna.

Så avslutar man den lilla spekulationspost - en Afrikafond - som legat på det kontot och skvalpat sedan den 29 maj. Plus ca 20 % blev det på den posten. Småningom söks nya spekulationer.

Den har gått en liten tid nu sedan jag bytte bank och flyttade mitt sparande till Avanza. Och sedan dess har det gått ganska bra, vilket framgår av diagrammet nedan. Placeringsstrategin tror jag fortsatt på: väl diversifierat över geografiska marknader, tillgångsslag, branscher och inköpstidpunkter. Normalt sett jämför jag mig med ett världsindex, men i diagrammet nedan görs jämförelsen mot OMX30. Så långt är jag rätt nöjd.

Som vanligt köps med ledning av viktmodellen. Innehavet matchar dock inte riktigt de valda vikterna. Vilket beror på hur saker och ting har utvecklats under december. Avvikelserna från den valda viktmodellen är dock inte så stora att obalanserna behöver rättas till genom sälj. Om saker och ting går som förväntat är det möjligt att nå viktbalans under Q1 2018 och det räcker. Just denna månad köps fonder endast för halva den avsatta sparslanten. Resten stannar på sparkonto i reserv. Fondköp Dec 2017

Visserligen är det några dagar kvar på året, men så där väldans mycket värst lär inte hinna hända så att följande skattning av nettoförmögenheten kommer att ändras. Den indexeras ju och index = 100 är satt till den 31 december 2012. Det nu väntade indexvärdet för den 31 december 2017 = 287. Till kurvan finns även en linjär trend, enligt ekvationen y = 3,0749 * månad + 85,573. Och använder man den för att skatta ett förväntat värde landar man på 273. Så f.n. ligger jag 5 % över vad som långsiktigt kan förväntas utifrån hur saker och ting har utvecklats de senaste 5 åren. Utvecklingen har varit tämligen stabil också, med ett R^2 för ekvationen ovan = 0,9776. Så även om det svängt litet grann runt den linjära trenden, rör det sig inte om särskilt mycket.

Bloggen ändrar nu litet karaktär och kommer framöver mest att innehålla kortare dagboksanteckningar. Innehållet kommer att kretsa kring tre temata: träning, min ekonomi och min vardag. Just nu är jag förkyld och har lagt träningen på is tills dess det ordnar sig. Sedan väntar fem månaders mer fokuserad träning. Allsidig sådan: jag ska bli starkare, rörligare och få bättre kondition. Och programmet läggs därefter. Under januari väntar per vecka: ett cirkelpass, två styrkepass och två konditionspass. Förmodligen kommer det också att gälla februari. Från mars kommer nog ett av styrkepassen att ersättas av konditionspass fram till och med maj. Rörlighetsträning kommer att läggas in främst i de kortare passen. Ekonomin kommer under 2018 i huvudsak att få sköta sig själv. Avsatt egentlig sparslant går in i fonder enligt viktmodellen. Extrasparande sker som träningsbelöning (vart genomfört pass kostar 50 kr in på sparkonto) samt överskott efter konsumtion och egentligt sparande. Här är inget

1. Min Egen Fond är under månaden upp med 0,53 %. Bäst har Afrika gått, medan de inhemska aktierna studsar oregelbundet. Funderar nu på justeringar av viktmodellen inför 2018, men tvekar. Det mesta talar för att den får ligga fast ett halvår till. 2. Det är kallt, vilket innebär att dagens skidtur ersätts av styrketräning inomhus. Målet om 100 träningspass innan årsskiftet är nått och fram till nyårshelgen tränad det nu litet mindre intensivt samtidigt som planer inför 2018 smids. Styrketräningsinslaget kommer att ökas under januari och februari. Sedan får vi se.  3. Idag väntar persedelvård.

Det har varit stiltje här den senaste tiden, av flera skäl. Man har befunnit sig på resa. Man har en del privatsociala förändringar att ta hänsyn till. Man ägnar en hel del tid åt träningsprogrammet. Och man läser in sig på nya kunskapsområden. Allt sammantaget har inneburit mindre uppmärksamhet på att meddela sig här. En del i det ligger också i att sparplanen numera sköter sig nästan av sig själv. I och med att sparandet har mekaniserats enligt förvald viktmodell är det inte så mycket att fundera kring längre. Och vid årsskiftet borde det faktiska innehavet också har justerats färdigt efter vikterna. Funderingarna inför årsskiftet fortsätter.

Ingen träning idag. Inga investeringsbeslut heller. Slöar i fåtöljen, dricker kaffe och läser om fetter och proteiner.

Nettoförmögenheten har jag indexerad i ett excelark. Jag kikar sällan på den utvecklingen. Men ibland kan det vara värt att göra det, ungefär på samma sätt som att lägga ut vandrad sträcka på en karta när det gäller träningsresultaten. Den indexerade utvecklingen av nettovärdet mitt under de senaste fem åren i diagrammet nedan.

I en soffa. Dagens träningsaktivitet blev 6 km med stavarna. Och den turen gick lättare än väntat. Och stegmängden för dagen börjar nu närma sig 10 000. Annars funderar jag på nästa års sparmodell, med ett litet sneglande mot väntad löneökning i april. Jag tror det får bli så här: Inkomst  - Planerat sparande - Träningsavgift - Eftersträvat överskott = Konsumtionsutrymme Idag blir det: 28,5 - 6,3 - 1,1 - 1,0 = 20,1 Efter löneökningen: 29,1 - 6,3 -1,1 - 1,0 = 20,7 Så. En väntad löneökning om 2 % blir på det viset ett ökat konsumtionsutrymme om 3 %. Sparandet ökad inte, utan får ligga kvar på nuvarande nivå. Beslutet taget.

I förra inlägget funderade jag litet över prepping och behovet av det. Och kom väl i grunden fram till, även om jag inte skrev det, att nära nog alla ägnar sig åtminstone åt någon form av sådan förberedelseaktivitet. Mer eller mindre. Men frågan är väl egentligen hur mycket uppmärksamhet, tid, energi och pengar man bör ägna sådant. Och det torde nog behöva vara en slags nyttokalkyl man lägger i botten för en sådan bedömning. Ungefär som den man som sparare gör kring avvägningen mellan konsumtion och sparande. Ju mer av det senare, desto mindre av det förra. Och tvärtom. Slutsats: Lagom är bäst. När jag läser prepping-folkets budskap slås jag av en egenhet i hur riskbegreppet uppfattas. Fokus ligger väldigt ofta på ett antal riskkategorier som, givet vissa betingelser, kan inträffa. Och om de inträffar kan konsekvenserna bli betydande, om man inte förberett sig då. De resonemang som förs har formen av om(inträffad händelse)-så(konsekvenser), där de inträffade händelserna listas i

Någonstans i bakgrunden i skriverierna på den här bloggen finns mitt intresse för s.k. prepping . Intresset är litet stillsamt och emellanåt ljummet, men det finns på sätt och vis alltid med. De senaste dagarna har det kommit upp till ytan igen, som resultat dels av en del arbetsuppgifter jag nu har och dels av läsningen av en ny bok inom området. Prepperfolket ägnar sig ju som bekant åt att förbereda sig inför diverse olika katastrofer som kan inträffa, där det gemensamma för dessa katastrofer är att omgivningen, naturen eller kulturen, "slutar fungera normalt". Listan på risker kan göras lång. En kommunal hemsida listar t.ex. följande risker i samhället: extremt väder och naturolyckor (stormar och oväder, gräs- och skogsbrand, översvämning, vinteroväder, blixnedslag och åska, etc), infrastrukturhaverier (elstörningar, värmeavbrott, hot mot livsmedel och dricksvatten, telestörningar, transportstörningar, etc) och exponering för taskiga ämnen (kemikalieolyckor, spridnin

Ägnar en del funderingar för närvarande om sparplanerna inför år 2018 och spanar då igenom diverse olika vinklingar kring mitt sparande. En av de vinklingarna är den rubricerade, men den är även kopplade till frågor om lämplig diversifiering och riskspridning. Under kommande månader ska också den viktmodell jag använder utvärderas och ev. justeras. Följande gäller Min Egen Fond, dvs. det jag i andra sammanhang kallar mitt korta sparande. I MEF finns fonder, aktier, ränteplaceringar och sparkonto. Genomsnittlig årsavkastning uppgår f.n. till 19,55 %, baserat på den tid jag haft MEF-tillgångarna hos Avanza. Sharpekvoten för 12 månader uppgår till 2,28 och standardavvikelsen till 6,97 %. För närvarande innebär min viktmodell att jag bygger upp större likvida medel inom MEF. Det funkar ju som så att stora uppgångar på marknaderna gör att en mindre andel nysparande behöver stoppas in där för att hålla viktningen. Och som konsekvens hamnar mer på sparkontot i reserv. (Det omvända för

Den har ju inte undgått mig, debatten om diverse medieprofiler (och andra) som gjort sig skyldiga till diverse otrevligheter riktade mot kvinnor. I allmänhet brukar jag vara tyst i sådana här sammanhang, då det är väldigt lätt att diskussionerna hamnar i lås och onyanser. Men igår råkade jag i radio höra han Eberhard, psykiatrikern, försöka installera åtminstone några nyanser i debatten. Han gjorde det genom en liten faktabit: 1 procent av individerna står för 63 % av våldsbrotten. - Nu handlar ju inte just den faktabiten om sexuella trakasserier eller tafsande, i och för sig, utan om en annan typ av för de flesta oönskat beteende. Men man kan kanske tillåta sig att åtminstone misstänka att en mindre andel män står för merparten av den typ av för kvinnor oönskade beteenden som nu dryftas i diverse media. Följande siffror är tagna ur luften i avsikt att illustrera mekaniken: 1. Antag att 1 procent av männen står för 50 % av alla inträffade sextrakasserier som riktas mot kvinnor

Och då är det dags att uppdatera diagramstrukturen. Diagramstrukturen är en slags klass av verktyg jag använder för att hålla fokus och styra min motivation att spara vidare. Ett exempel visas nedan. Poängen med strukturen är att diagrammet är indelat i två hälfter: till vänster om det lodräta, gula strecket synes den historiska utvecklingen; till höger därom synes den prognostiserade (planerade) utvecklingen, givet fortsatt sparande plus avkastning i nivå med mina antaganden. Jag har ett flertal sådana diagram, över olika variabler, men det diagram som visas här är ett av de viktigaste, eftersom det utgjorde basen i hur jag styrde min ekonomi under de första tre-fyra åren av mer systematiskt sparande. Det visade diagrammet rör mitt korta sparande (blå kurva) eller det jag på annan plats på bloggen kallar för Min Egen Fond. Det rör också mina aktiva skulder, som sedan två år är lika noll (röd kurva). Den gröna linjen visar sedan differensen mellan blå och röd kurva, dvs. värdet a

Träningen . Veckans träningsdos fullbordades i morse. Två cirkelträningspass och tre stavgångspass har genomförts. Kroppen har långsamt hämtat sig efter förra söndagens överbelastning. Någon löpträning planeras inte än. Men till nästa gång Cooperövningen ska göras ska åtminstone några löpmoment läggas in i programmet. Sparandet . Här är inte mycket att säga. Det har skuttat till någon procent upp. Viktmodellen sköter det jobb den är avsedd att göra och jag behöver inte fundera så mycket på det. Som det ser ut just nu kommer inslagen väg också att följas 2018. Går allt enligt plan är det bara drygt två år till miljonen i totalt netto. Konsumtion . Har varit lägre än normalt, vilket delvis beror på den tid jag nu lägger på träning. Och eftersom jag följer min egen väg när det gäller sånt kostar det inte mycket. Exempel: Som träningskläder använder jag gamla paltor, som pensionerats från offentlig användning. Så har två gamla åttiotalströjor nu tagits i tjänst igen. Den besynnerliga v

Min Egen Fond har passerat en ”magisk” värdegräns och är nu värd så pass att jag skulle kunna omvandla den till ett drygt kilo guld. Sedan måndagen innan brexitvalet har värdet av MEF (inkl. insättningar) utvecklats som nedan: Räknat i kronor: + 90,6 % Räknat i USD: + 93,7 % Räknat i gr guld: + 96,3 % Det rullar på, men än är jag inte värd min vikt i guld.

Tittade efter i årets räkenskaper. Årets faktiska sparkvot visar sig uppgå till 26 % av influtna inkomster. Och det är 4 procentenheter mer än det planerade sparandet. De extra procentenheterna ligger i olika ”vardagsbuffertar”. Marginalerna känns nu betryggande goda.

Och ganska slut, vilket främst beror på gårdagsträningen: 40 min stavgång med BungyPump-stavarna. Det var jobbigare än jag trodde och känns än i kroppen, särskilt i de sneda magmusklerna. Idag har jag googlat litet efter forskningsartiklar om NW, som stavgång kallas internationellt. Efter att ha läst några översiktssammanställningar är jag övertygad: Det finns ingen anledning alls att någonsin besöka ett gym. Stavarna kostar 900 kr. Och sedan är det bara att gå.

Lönen har trillat in och därmed kunde värdet av Min Egen Fond i ett slag ökas med knappt 2 % genom överförande till denna av månadens sparslant. Raskt fördelades sparslanten på köporder för de fonder som valts ut med ledning dels av aktuell viktmodell och dels av den senaste månadens värdeförskjutningar. Sparslanten fördelades nu ut på 10 fonder och på sparkontot, enligt följande: Asien 30 % USA 23 % Europa 15 % Japan 8 % Sverige 7 % Afrika 5 % Läkemedel 3 % Teknologi 2 % Fastigheter 2 % Östeuropa 2 % Sparkontot 3 % Fördelning (och underliggande viktmodell) är utformad för att lämplig riskspridning ska nås över hela innehavet.

Och lönen är på väg in. Kommande fondköp är i stort planerade. Merparten hamnar i indexfonderna. Småslantar går in i Afrika och Östeuropa samt läkemedel, teknologi och fastigheter. Hittills under månaden är Min Egen Fond upp med 1,69 %. Det är bra. Aktierna har gått upp med drygt 4 %. Det är också bra. På träningsfronten sker experimenterande med ökad belastning och nya övningar. De nya övningarna sker med gummiband, som komplement till sjuminuterscykeln. Marscherandet ska också utvecklas med hjälp av fjädrande stavar. Med rätt teknik ska träningseffekten kunna ökas med 20-40 %. Och rätt teknik ska tränas in nu under någon vecka. Här har forskningsstudier kollats och dessa har övertygat mig om vinsten med den typen av träning. Löpning ger jag dock katten i. Än. Till våren ska jag dock testa några veckor. Målet är att klara en femkilometersbana under 25 minuter, så det är inte högt ställt. Träningsresultaten hittills är lovande. Jag har blivit starkare och rörligare och har mer ork. Tid

Det segar på nu. Sparandets utveckling. Jobbet. Träningen. Kroppen är tung och litet sliten. Möjligen lurar en förkylning i bakgrunden. Snart ny månad. Och nya tag.

Det blir man vanligtvis inte. Men det hindrar nu inte att jag var fredag kväll ställer mitt hopp till min enda, men stående rad i det där Eurojackpottspelet. Nu ikväll ligger högsta möjliga vinsten på drygt 300 mkr och sannolikheten att landa den ligger på ca 1: 95 000 000 . Det är inte en hög sannolikhet. Den är nästan noll. Vill man ställa det i någon slags proportion kan man jämföra med sannolikheten att under året förlora livet till följd av dödligt våld, som ligger nånstans kring 1:100 000 i det här landet. Men. En sannolikhet om 1: 95 000 000 är ändå oändligt mycket större än en sannolikhet exakt lika med noll och åtminstone i tanke och fantasi är skillnaden mellan det sant omöjliga och det i alla fall möjliga en synnerligen dramatisk skillnad.

Efter dagens fysiska aktiviteter kollar man in nyhetsflödet. Och upptäcker då att kommunisterna åter tillåts påverka samhällsutvecklingen. Naturligtvis handlar det om skatter och då om höjningar av missunnsamhetsskäl. Det är, om man ska tro kommunisternas talesman i ärendet, Ulla Andersson, fri säsong på de som har något att spara, särskilt om de råkar vara män. Investeringssparkontot är måltavlan och nu ska avkastning och behållning i ökad grad konfiskeras. Som nån slags straff. Inget av detta förvånar eller är oväntat. Man suckar litet, noterar att det klåfingriga politiska vansinnet har återkommit och börjar grunna över hur man ska kunna övervintra detta den här gången, utan att förlora för mycket av den självständighet och det oberoende man genom enkelt leverne och sparsamhet har byggt upp de senaste åren. Dags att leta möjligheter utifrån nya förutsättningar. Att låta såna där styra över en är uteslutet. Närmast till hands är att på klokt sätt dribbla med lån och ränteavdrag för a

Under större delen av mitt liv har det där med vikten inte varit något problem. Jag har varit tämligen fysiskt aktiv och har därtill en kroppskonstitution som snarast gjort det svårt att gå upp. Men det var förr. De senaste fem åren verkar något ha hänt och jag har lagt på mig. Inte så att det rör sig om någon katastrof, men då jag nu inte heller är så lång landar BMI idag på 25,02. Vilket då innebär att jag passerat gränsen mot övervikt. Det där kan jag inte riktigt acceptera. Särskilt som det överdrivna tillskottet placerar sig där det gör. Runt buken, alltså. Och det är inte hälsosamt, har jag läst någonstans. Tjurig som jag då är bestämmer jag mig raskt för att BMI ska ner dit där det hör hemma, vilket i mitt fall blir 23. I viktreduktionstermer innebär det att drygt 6 kg ska bort, vilket inte borde vara omöjligt. I procent räknat ska jag skala bort litet drygt 8 % av mig själv.  Blobban ska alltså väck. Rutorna fram. Åtgärder: Satt träningsprogram ska följas. De

- Favoritlaget förlorande igår - Träningsprogrammet har nu satt sig - I morgon bitti är det en timmes snabb marsch som väntar - Marknaderna surar, utom sidoregionerna och ädelmetallerna - Det blir nog köp enligt Plan A till veckan - AKB:s avgång förvånar inte, men det partiet ser ut att befinna sig i fritt fall - Ikväll vilar man och tar det lugnt - Den arbetsrelaterade nära omgivningen verkar börja svaja något - Förvecklingar väntar och det gäller att hålla sig utanför intrigerna - Aktivitetsmätarmojängen var ett bra köp

Allt fler rubriker som varnar för krasch och katastrof börjar synas. Så pass att jag börjar fundera på att hålla en del av nysparandet i kort reserv ett tag. Inte allt, dock, men en del. Veckan får dock fullbordas innan jag bestämmer mig slutgiltigt. Ev. köp ska ändå inte ske förrän nästa vecka.

Den är litet kul den där mojängen man köpte förra veckan. Själva mätarmojängen består av en grunka man bär i ett armband. Och sedan tankar man över data till en app. Och i appen eller på en webbsida kan man sedan skåda hur aktiv man har varit under dagen, räknat i antal steg då. Information får man även om förbrukade kalorier och om tillryggalagd distans, men dessa senare uppgifter tar jag med en nypa salt. Mojängen ifråga spårar inte genom GPS, utan distansens uppskattas genom inlagt standardvärde för steglängd. Gånger stegfrekvensen då. Kaloriförbrukningen skattas uppenbarligen som funktion av stegfrekvens och vikt. På webbsidan läggs ett diagram ut över antal steg över tid. Diagrammet här nedan visar gårdagens mönster, som är ungefärligen samma som to-fr förra veckan och idag. De bägge rödare staplar som visas vid 12- respektive 13-tiden utgör promenaden till lunchrestaurangen och tillbaka till arbetsplatsen. Uppenbarligen rör man sig snabbare och mer energiskt på väg tillbaka

Sedan den 20 juni har Min Egen Fond utvecklats negativt. Minus 4,2 % enligt kursutvecklingsgrafen på Avanza. Somliga innehav håller dock emot. Ränteplaceringarna, vars andel av MEF kraftigt ökades under mars-april, tuffar så sakteliga på uppåt. Och ädelmetallerna bidrar till att bromsa nedgången de också. Så där värst kul är inte utvecklingen just nu. Men köpen denna månad planeras landa enligt plan. Viktmodellen kommer att följas, vilket med automatik innebär att innehav med större nedgångar köps i högre utsträckning än innehav med mindre nedgångar. Det där gäller inte aktierna, utan fonderna. Inget sätts nu in i ränteplaceringar. Deras andel är nu för hög. Siktet är ställt på att återställa balansen enligt den valda viktningen. Det är nu min hållning börjar prövas.

Det där med att rensa ägodelar är ett projekt som det går si och så med. Istället har det blivit en del inköp. - En jacka på rea för någon vecka sedan - 900 kr - En aktivitetsmätarmojäng, begagnad av en kamrat - 200 kr - En kortärmad Hugo Boss-skjorta på en andrahandsaffär - 99 kr - Två par skoblock av trä - 100 kr Inget onödigt dock. Dessa ägodelar nyttjas.

Som nämnts i något eller några tidigare inlägg befinner jag mig i ett antal olika personliga förändringsförlopp. Förloppen befinner sig i något olika skeden. Några är väl under gång, något är i praktiken avslutat och klart, medan några befinner sig i startskedet. Även bland de som är väl under gång sker emellanåt justeringar som förändrar förutsättningarna för hur man ska se på fram- respektive tillbakagångar. Förändringsförloppen har jag bakat ihop under fyra områden: bättre privatekonomi, färre onödiga ägodelar, bättre hälsa (sluta röka) samt komma i form. För att hålla kolla på utvecklingen behövs rimligen någon slags verktyg eller instrument för noteringar och sammanställningar. Om man nu inte har ett väldigt bra minne. De uppföljningsverktyg jag använder: 1. Privatekonomin : Förutom bankernas webbsidor och appar använder jag här Numbers och Excel för div. kalkylblad över både det ena och det andra. Uppdateringarna sker här manuellt, vilket beroende på uppdateringsfrekvens

Mål är luriga saker. De bör vara tydliga och så svåra att de är utmanande. Men inte så svåra att de inte realistiskt går att nå. De bör också vara få, så att man inte splittrar uppmärksamheten på för mycket. Mål är ambitioner som ska omsättas i handling för att resultat ska nås. Mina ambitioner just nu: - kontinuerligt bättre privat ekonomi, dvs. nettoökning av tillgångarna över tid - reducerat innehav av onödiga prylar, dvs. saker som inte används - komma i form, dvs. bättre kondition och styrka Medlen är enkla: månatliga nettoöverskott som investeras, sparsamma inköp och periodiska rensningar av ägodelar samt regelbunden motion och träning. Samt utvärdering genom bokföring, dokumenterade inventeringar och periodiska styrke- och konditionstest. Därtill: Enkel och tydlig sparplan, genomtänkta inköps- och rensningslistor samt en enkelt träningsprogram. Det ska inte vara svårt eller onödigt tillkrånglat. För då blir det inte av.

Min Egen Fond har sedan toppen den 20 juni backat med litet drygt 4 %, vilket innebär en samlad värdeminskning om 12,5 tkr. Under den perioden har insättningar i MEF gjorts med 12 tkr.

Det ringde en sån idag, på arbetsmobilen. Vilket gjorde mig omedelbart förbannad och skapade en rejäl uppförsbacke modell bergvägg för nasaren ifråga. Sedan inledde han med att förklara att han ringde på grund av att jag lämnat in en ansökan om lånelöfte till dem. Vilket var hans andra misstag, eftersom jag inte lämnat in någon sådan ansökan. Vilket jag meddelade nasaren i bryskt tonläge. Då gjorde han sitt tredje misstag, och påstod åter att han kunde se (i deras system då) att jag lämnat in en sådan ansökan. Varpå jag än bryskare meddelade att jag aldrig lämnat in någon ansökan om någonting alls till dem. Någonsin. Då gjorde han ytterligare ett försök att påstå att sådan ansökan fanns. Varpå jag mycket bryskt meddelade honom att det inte kunde göra, eftersom jag aldrig lämnat in någon sådan. Då gav han sig med den linan och frågade i stället hur stora lån jag har. Varpå jag meddelade honom att det inte angår honom. Alls. Då blev han litet ställd och det blev tyst ett slag.

En dag för vila och återhämtning. Kroppen behöver det. Det kommer att ta litet tid den här gången innan jag är i form igen. Så det är bäst att skynda långsamt. Livsstilsförändringen har tre komponenter: - tre styrketräningspass i veckan - en längre och rask promenad i veckan - två timmar stående på jobbet per dag Små förändringar. Vars ev. effekter visar sig på sikt. Utöver det där blir det en del vardagsrörelser också, men sånt är inte målinriktat på samma sätt som punkterna ovan. I övrigt: - Trump i kombo Nordkorea oroar - Marknaderna verkar sura idag - Man fortsätter att hålla hårt i slantarna den här månaden

En blek dag, denna måndag. Ingen träning, utan vila. Marknaderna ter sig sömniga, även om nu siffrorna har en trevlig, blå färg. Nu ligger man i soffan, utsträckt. Kollar bloggar och mediesajter. Det mesta är som vanligt.

Det allvarligaste Borg gjort sig skyldig till, om man nu ska tro rapporteringen, verkar väl ändå vara de fysiska attackerna i form av skrevgrabbande. Och det agerandet drabbade väl män, om man nu ska tro rapporterna. Ändå handlar kommentarerna mest om hans förmenta kvinnohat ... Viftandet med viss kroppsdel drabbade väl urskillningslöst, dvs. både män och kvinnor. Hur skrevattackerna förklaras genom förment kvinnohat undgår mig. Och, som sagt, det är väl ändå dessa som utgör de allvarligaste övertrampen, menar jag.

Det regnar. Och man ägnar sig åt en stunds funderingar kring konsumtionen. Och åt de rensningsbehov som finns. Har förbålt svårt att göra mig av med saker, vilket börjar bli irriterande.

Ett gäng nya strumpor. Och en jacka. Jackan på rea. Men ändå. Över 1000-lappen efter avdraget. Nu ska två gamla jackor bort. Och ett gäng slitna strumpor. Rättelse: Väl kommen till kassan blev man meddelad att avdraget var 50 %, inte 30 %. Så då landade priset under 1000-lappen i alla fall.

Jag är inte på något sett religiös, utan betecknar mig själ som ateist av den starka sorten. Det hindrar nu inte att det finns en hel del livsvisdom i böckernas bok. Och när mediedreven går i moraliska frågor, då önskar jag att fler hade läst valda avsnitt i den boken. Som exempelvis  Joh 7:53-8:11 ...

Kan inte låta bli att kort kommentera, trots att det egentligen är onödigt. Det torde vara en självklarhet att beteende av uppvisat slag är olämpligt. Minst sagt. Och det torde nog också vara så att vissa av de begångna handlingarna är kriminella. Så levererad ursäkt och löften om bot och bättring på egen hand är ev. ej tillräckligt. Möjligen bör någon slags påföljd utmätas av de instanser i samhället som är till för sådant. Kanske kommer dessa att bedöma att det inte är värt mödan. Huruvida det krävs anmälan från någon drabbad eller om instanserna kan agera på eget initiativ är jag osäker på.  Det lär visa sig hur det bli med det. Något svårare har jag för debatten, där ett inslag har varit synpunkter på ursäktens utformning. Någon har till och med formulerat alternativ sådan, som den borde ha sett ut, enligt den människans preferenser. De skämtlynniga har naturligtvis glada dagar. Det känns rätt slaskigt här och var, även om jag förstår att frestelsen är stor att håna stor som faller

Och man har under dagen varit djupt försjunken i två frågor: (a) hur man tar befälet över sin tid på arbetet och (b) hur verksamheten utvecklats under årets första, dryga, halva. Den senare frågan går jag helt förbi, ty det hör inte här hemma. Den förra frågan, däremot, hör hemma här då det definitivt handlar om privatekonomi. Min tid är en begränsad tillgång och den bör användas väl. Här kanske någon hajar till, då frågan uppenbarligen handlar om hur min arbetstid används. Och då kan man väl inte hävda det vara privat ekonomi. Ekonomi, visst, men det är väl ändå den s.k. arbetsgivaren som äger min tid på jobbet, kan man tycka. Njae. Njo. Och jo. Visst. Så är det väl, på sätt och vis. Men det är också så att beroende på hur tiden nyttjas och vem det är som kontrollerar tidsanvändningen, så får det effekter på den belastning man utsätts för, mentalt och fysiskt. Och på så vis blir det hela personligt relevant ur privat perspektiv. För det är inte bara tiden i sig som spelar roll,

Som gäller diagrammet i föregående inlägg. En finess med det diagrammet, ur motivationssynvinkel då, är att det till högre inte stannar idag, utan även inkluderar en prognos framåt i tiden baserat på en framskrivning av dagens sparmönster och litet avkastningsantaganden. På så vis kan jag skåda den antagna framtiden och effekterna på den av dagens marknadshändelser och en del annat. Så. Motivationen hålls uppe på två sätt. Genom skådande av redan uppnådda resultat. Och genom en glutt framåt. Vadan. Varthän. Som det hette i de gamla kyrkböckerna. Nu ska jag spendera pengar. På en tjänst. Frisyren ska tuktas.

Har funderat litet granna över hur sparandet behöver se ut för att kompensera sommarens utgiftsraseri. Och till slut har jag då landat i en modifierad Plan. För att lyckas genomföra den fullt ut krävs att inte bara det planerade, egentliga sparandet avsätts först, utan även att det antagna (planerade) överskottet hanteras så. Om man sätter upp det i ekvationsform, blir det: (1) Inkomst = Räkningar + Fri konsumtion + Planerat sparande + Antaget (planerat) överskott Och i snitt kommer då en månad under resten av året att se ut så här (tkr): (2) 28,5 = 5,5 +14,0 + 6,3 + 2,7 Och det där krävs alltså för att jag ska nå mina sparmål under året. Sparandet faller dock i två högar: det planerade, egentliga, som består av de 6,3 tkr som avsätts till fonder, aktier m.m., och "likviditetssparandet", som vanligtvis består av det överskott som "råkar" bli kvar efter månadens levande. Förändringen nu blir att likviditetssparandet systematiseras och "låses in" d

Efter semestern alltså. Nu ska man väl inte klaga. Uppgifterna är i allmänhet inte tråkiga och ersättningen för ansträngningarna är hyfsad, även om man naturligtvis alltid kan önska sig mer. Dagen har i alla fall ägnats åt städning av överfull e-postlåda och av diverse mappar med mer än lovligt stökiga ansamlingar filer. Så nu är grundstrukturen i ordning, efter att ha hamnat i kaos i våras. Visst rensningsarbete kvarstår, men det tas efterhand. Under morgondagen ska ytterligare en del eftersatt sorteras upp och lättrensas. Under tiden planeras resten av veckan. Marknaderna ter sig fortfarande småsura och man hyser vissa tvivel om att ens kalkyler för resten av året kommer att hålla. Resultatet av det samt av överspenderandet under semestern blir att man kommer att hålla hårt i slantarna kommande fyra veckor. Om det lyckas, kommer jag att vara i fas med planerna, någorlunda, i slutet av augusti. Gårdagens träningspass sitter i kroppen, men glad är man åt att man ändå kommit sig

Det händer inte så mycket en sån här dag. Bara en del iordningställande inför morgondagens återinträde i försörjningsträsket. Målet för morgondagen blir att rensa, sortera och informera sig. Samt göra en lista över sådant som måste göras. Idag ska paltorna som använts under semestern tvättas. Skor ska putsas. Och kroppen tränas. Pass 2 ska genomföras. Det är en ganska trist dag.

För mig ser det ut som att det i väldigt hög grad hänger samman med den lägre dollarkursen.

De senaste dagarna har varit lugna. Ett förstrött ögonkast har emellanåt kastars mot marknaderna och man kikar närmare på NAXS och BRG World Gold som tänkbara spekulationsköp. Annars ska man ut och åka. Med start om 15 minuter.

Och slöföljer utvecklingen för Ericsson. Drabbades en stund av impuls att göra en spekulationsaffär i det korta perspektivet, men hejdade mig. Resten av året ska Plan A följas, trots att alltfler varningar hörs om stundande katastrofer på väg. Själv tål jag dock utan vidare en nedgång om 30 % på aktiemarknaderna och har därtill tillgångar som om det skulle inträffa lär öka i värde. Den andel jag har i Sverige har också successivt begränsats. Så även om det nu skakar till igen, ska jag försöka sitta lugnt och följa den utstakade vägen. Tror det blir bra så.

Det blåser och man har satt sig i fåtöljen igen. För en stund sedan kikades en del historik igenom. Över sparandet då, så klart.  En sammanställning i tkr: 2014: 44,2 20,9 2015: 43,4 21,6 2016: 101,6 34,4 2017p: 95,1 46,8 2018p: 87,6 43,9 Första siffran anger årets totala nettosparande. Andra siffran anger avkastning eller värdeökning. Lägger man ihop dem får man årets ökning av de finansiella tillgångar man har. De två första åren amorterades det dessutom på ett billån. Sparandet för de två prognosåren kan bli högre. Men det där är vad som planeras. Avkastningen för prognosåren är givetvis högst osäker. Det kan bli mindre. Eller mer.

Två veckor kvar av semestern. Placerad i en fåtölj efter att ha varit ute och åkt några dagar. Vattenfall och öar i senaste minnesstrukturerna. Kaffe i en mugg på bordet.  Kostnadsexplosionen fortsätter. Bilbränsle, restaurangmat och hotellrum står för merparten. En resa kvar på semesterprogrammet. - Nöjd är man med utflykterna hittills, som fört en till ställen man alltid velat besöka. Vädret har inte bekommit en särskilt, då preferensstrukturen man har lägger liten vikt vid sol och bad. Vyer är vad man söker. Annars funderas det.  Mitt sparande gynnas av information, men min tid är begränsad. Alltså finns värde i förädlad information och jag har åter blivit medlem i Aktiespararna. Mest i syfte att få tidningen, men även för en del annat. Möjligen kommer man att börja delta i en eller annan aktivitet, men det beror på hur de lokala förmågorna ter sig. Funderas görs det också över tillgångsallokeringen. Hur den nu är tänkt att se ut framgår under fliken Min Egen Fond och jag är väl hyf

Nu vill familjen tydligen synas. Nya tider. Nya verktyg.

Det är egen egenskap jag bär med mig. Och den ställer emellanåt till det. Som nu. För nu i veckan omsattes den i köp. Och därmed är kontantslanten inom Min Egen Fond slut, vilket minskar handlingsutrymmet en aning. Köpen ställdes till silver och en påfyllning av aktier i ett av innehaven.  Det senare för att jag på sikt tror det vara klokt. Det förra för att slänga drivankare. Just nu ser det dock obetänksamt ut, men gjort är gjort och nu låter jag saker och ting bero några veckor. En konsekvens av köpen blir också några smärre justeringar av den önskade viktmodellen. I huvudsak ligger spåret mot årsskiftet fast. Den offensiva andelen i MEF ska sakta ökas. Men sedan? Kikar jag på utvecklingen längre bakåt tror jag att jag kommer att behöva en längre plan. Just nu fladdrar jag för mycket med dagsutvecklingen i hur jag tänker. Och det är inte bra, då det ökar risken för spontanköp av nu genomfört slag. Nåja, fler reservslantar finns. Och till månadsskiftet kan jag kompensera de nu gjorda

Av Jens B Nordström. Läser den. Och mår rätt gott åt att de sensationsmakande blaskskuskarna på SvD får stå med rumpan bar.

Det präglade ju ens uppväxt. Och jag lärde mig där någon gång ganska tidigt att det socialdemokratiska arbetarepartiet inte är något för mig. Av något skäl har jag alltid betraktat det och dess anhängare som utpräglade hycklare. Därtill med en gruppegoistisk mobbarmentalitet av svårartat slag.  Bilden stärks i boken Partiet av Eva Franchell.  Läsvärd.

Det är väl närmast oundvikligt att det om man samlar en väldig massa typer på liten yta under kort tid för att hålla massa seminarier sägs en del dumheter. Annika Winsth står i alla fall för en av dem när hon hävdar att den som har råd men inte nyttjar städtjänster hemma bör skämmas. Alldeles bortsett från alla tänkbara socioekonomiska perspektiv man kan lägga på frågan tyder uttalanden av det slaget på en befängd samhällssyn. Människor har rätt att leva sina egna liv, efter egna preferenser, så länge de inte skadar andra. Och det gäller då även rika och deras beslut om hur de vill använda sin tid och sina pengar. Det är ingenting debattörer i offentligheten har med att göra. Inom ramen för lagarna, som främst sätter gränser för vad man får göra, är enskilda människors val av levnadssätt och spenderingar deras ensak. Nu rör det sig väl om förflugna och otänkta ord. Jag tvivlar på att Winsth i lag vill reglera hur människor använder sin tid och sina pengar. Möjligen ägnar hon sig åt någ

Och ett annat kreditvärdighetsbetyg. Appen heter Kreddy. Betyget kommer från UC och värdet är 0,1, vilket betyder utmärkt. Hela 49 % av befolkningen har det betyget, så särskilt märkvärdig är man inte. Appen ger litet tilläggsinfo som är sådär halvintressant, precis som statistiska uppgifter brukar vara. I appen kan man också köpa saker. Som ID-bevakning, men att betala 600 kr/år för den tjänsten känns en aning övermaga.  I övrigt fortsätter semestern.

Enligt den app man har är det tydligen så att man klättrat upp ett steg till, från 62 till 63. Sju steg kvar till mycket hög betalningsförmåga. Poängen beräknas tydligen dag för dag och det känns ju betryggande att de håller reda på en. Annars är jag litet avig till att ge bort för mycket information om mig. Den app jag nyttjar får visserligen info om var jag handlar och för hur mycket, men detaljerna om vad som köps landar inte där. De detaljerna vill jag behålla för mig själv och därför vägrar jag bli medlem i div. klubbar eller där firman jag handlar hos registrerar mina köp, trots att jag på så vis missar rabatter. Undantagen blir naturligtvis de köp man gör via nätet, men där gör jag så att jag avböjer alla former av riktad reklam. Det hindrar visserligen inte registreringarna, men jag slipper överlastad e-postlåda med erbjudanden jag inte är intresserad av. Också Google och Facebook samlar ju info om en. Här hanterar jag det så att jag på t.ex. Facebook inte skriver något av värd

Och det är dags att stämma av helheten. Diagrammet visar i översikt månadsvis utveckling av mina finansiella tillgångar, utfallet för januari till och med juni, prognos/plan för juli till och med december.  Planer och prognoser håller aldrig. Saker händer på vägen.  Blått i diagrammet är nettosparandet. Grönt är avkastning. Räknat i procent av resp månads ingångsvärde. Nettosparandet har hittills varit positivt alla månader. Avkastningen negativ bara under juni.  Ett bra halvår. Nu sikte på nästa.

Man brukar serva bilen. En gång om året, i enlighet med serviceschemat. Hos samma firma bilen köptes från. Senaste servicen gjordes för ca två veckor sedan. Kryss i alla rätta rutor i protokollet. Kostnaden blev ca 2300 kr. Nöjd körde man därifrån, i trygg förvissning om att bilen var OK. En vecka senare, ganska exakt, körde man ner från ca 1000 m höjd till en vik i Norge. Vägen lutade som mest 10 %, höga stup vid sidan om vägen och ett gäng hårnålskurvor på vägen ner. En makalös upplevelse. Om än en aning nervöst. Åter från resan hörde jag missljud vid bromsning i låg hastighet. (De hade hörts redan innan servicebesöket, men då tänkte jag inte riktigt på det. Och enligt protokollet efter besöket var ju bilen kollad.) Vid besök i annat ärende hos bilföretaget passade man ändå på att fråga. Och de kollade.  Bromsbeläggen slut fram. Byte. Kostnad: 2000 kr. Jag hade gärna tagit den senare kostnaden i anslutning till servicebesöket för knappt två veckor sedan. För själva vitsen med inlämni

Inträder i denna stund. Och första semesteråtgärden blir att åka hem och lägga av sig arbetskläderna. Därefter införs strikt semesterklädsel. Nu ska gamla paltor slitas ut och slängas. Rensningsprojektet fortgår.

Tre kostnadsposter som kommer att explodera kommande vecka, eftersom tur skall göras till vackra trakter i ett grannland. Bloggen ändrar därmed karaktär ett tag. Ur privatekonomiskt perspektiv kommer turen att hanteras såsom så att alla utgifter läggs på kreditkortet (vars faktura dock betalas i sin helhet snarast, dvs. innan räntor börjar ticka). Lönen trillar in i början av nästa vecka och får ligga orörd tills dess resan är över, förutom då räkningarna som är inlagda och godkända för betalning. Hur fonder och aktier utvecklas kommer bara att följas förstrött och översiktligt. Uppmärksamheten kommer istället att riktas mot vägen och dess backar och kurvor och den mötande trafiken. Kraschar marknaderna kommande vecka så gör de det. Själv ska jag vara ledig. Och konsumera.

Semestern närmar sig och därför har månadens fondköp gjorts en aning i förväg. Normalt sett brukar jag vänta in lönen innan månadens sparslant förs över till fondriket, men den här gången plockades köpslanten från de likvida medel jag har på sparbanken, sparslanten fördes från sparkonto på lönebanken till sparbanken och månadens sparslant kommer sedan att föras från lönekontot till sparkontot på lönebanken. Fondköpsslanten har också gjorts litet större än vanligt, då månadens sparslant om 6 tkr kompletteras med 3,4 tkr från sånt som tidigare legat i reserv i sparkontot på sparbanken. Fondköpen fördelar sig såsom så att 88,3 % styrs till indexfonder knutna till mina geografiska huvudregioner, 5,3 % landar i mina geografiska sidoregioner och 6,4 % styrs till några branschfonder. Delar man upp det i detalj blir det så här: - Europa: 31 % - USA resp Asien: 21 % vardera - Japan och Sverige 7 % vardera - råvaror: 4 % - Afrika och Latinamerika: 2 % vardera - läkemedel, klimat och

Somliga nyheter upprör mer än andra, även efter att under ett numera hyfsat långt liv ha skådat både det ena och det andra. Men historien om den nyligen släppte amerikanske studenten griper tag. Det lär visst finnas en svensk vänskapsförening till det där landet. Det är obegripligt.

För ett år sedan var det måndagen den 20 juni och spekulationerna gick höga inför Brexit-valet och vilka konsekvenser det skulle föra med sig. Med anledning av dessa diskussioner började jag för skojs skull notera värdet av Min Egen Fond i USD samt i gram guld, utöver då den naturliga noteringen i kronor. Nu har ett år gått och den procentuella utvecklingen av MEF, inkl. insättningarna, ser ut som i diagrammet nedan. Blått är utvecklingen i kronor räknat, gult är utvecklingen noterat i gram guld och grönt är utvecklingen räknat i USD. Procentuellt, alltså. Ibland tar jag fram det diagrammet och begrundar det. Och diskussionerna inför valet. Diagrammet:

Om man tar en del information från tabellen i föregående inlägg får man diagrammet i det här inlägget. Det är alltid kul, tycker jag, att få en blixtbild över en fördelning. De sannolika felen i diagrammet förtjänar att nämnas igen: troligen underskattas de andelar av tillgångarna som tillfaller decilgrupperna 9 och 10. Decilgrupp 1 är en intressant grupp. I den är det nog rätt många som med tiden kommer att röra sig åt höger till i diagrammet. Gissar jag. Diagrammet:

Föregående inlägg blev en aning halvslarvigt, så när jag nu fick två timmar gratis, eftersom det inbokade mötet inte behagade dyka upp, tog jag mig för att rafsa fram bättre referensvärden för hur förmögenheterna i Sverige ser ut. Och hur det ser ut framgår av tabellen nedan som redovisar förmögenhetsstrukturen för individer, ordnade i decil-grupper efter deras nettoförmögenheter. Tabellen gäller läget 2017, vilket innebär att den är en konstruktion då senaste riktiga datamängden är från år 2007. Men med litet trix och finter och några enkla antaganden går det att komma runt. Så. Summaraden i tabellen är aktuella data hämtade från SEB:s senaste Sparbarometer, där hushållens samlade tillgångar, skulder och nettoförmögenheter framgår. I klump, dvs. inte fördelat ut i decil-grupper. Men om man gör antagandet att den relativa fördelningen av tillgångar och skulder inte har förändrats från 2007 till 2017, kan man skyffla ut 2017 års totalsumma i enlighet med 2007 års förmögenhetsförde

Min nettoförmögenhet uppgår för tillfället till litet drygt 0,5 mkr, om man räknar som man ska göra ,enligt den officiella nationella bokföringen, som då inkluderar finansiella tillgångar som kontobehållningar, fonder och aktier samt reala tillgångar som småhus, jordbruksfastigheter och en del annat. Mina tillgångar av det senare slaget är noll. Totalt sett i riket har hushållen en nettoförmögenhet om 14 261 mdr kr, vilket ger ett medelvärde per invånare om 1,4 mkr, inkl. bostäder då. Om man antar att fördelningen av nettoförmögenheten inte har ändrats alls sedan 2007, ser medelnettoförmögenheten räknat i tkr per decil (utslaget per person då) ungefär ut så här för tillfället: 1: -570 2: -142 3: 0 4: 142 5: 285 6: 713 7: 1 141 8: 1 711 9: 2 852 10: 7 986 Sparandet och gnetandet har således fört en sådan som mig upp till någon slags medelläge räknat över den samlade befolkningen. Nästa år torde man kanske ha släpat sig upp i den 6:e decilen, om nu allt går som man har

Den är faktiskt rätt bra den appen, en känd sådan, med inriktning på privatekonomi. Hur företaget som står för appen tjänar sina pengar förstår jag inte, men Creades verkar i alla fall tro att det har någon slags värde. Appen gillar jag så pass att jag nyttjar den så länge tjänsterna i den är gratis. För mig. I appen får jag bland annat veta att jag är jag. Och att ingen annan än jag är jag än så länge. Och om det skulle hända att nån annan blir jag blir jag varnad. Det är bra.  Jag får också veta att min betalningsförmåga är 62. Det är också bra att veta. För ett halvt år sedan var den 61. Båda värdena innebär att den är hög, men inte mycket hög. För att den ska bli mycket hög måste den vara 70. Minst.  Värdet 62 innebär för övrigt att jag tillryggalagt 73 procent av vägen från gränsen ner mot medium betalningsförmåga, som är 40, till gränsen mot mycket hög. Livets mening sägs för övrigt vara 42. På en annan skala. Mycket information finns det. I tillägg till ovanstående kan sägas att

Det ligger visst 15 miljarder sådana och skräpar ute i stugorna. Och uppmaningen nu är att skynda sig att växla till nytt, annars förlorar man det man har.  För egen del är problemet minimalt. Jag har två gamla enkronor. Som jag känner till. Kanske ligger det någon växelsedel i någon ficka någonstans, men jag tror inte det. Och även om alla kronor räknas, ids jag inte anstränga mig för att bli av med de sista två. Man undrar här litet över exakt var de där pengarna finns. Utslaget på befolkningen rör det sig om 1500 kr per person. Och det mesta ligger visst i sedlar. Barnens sparbössor är en kandidat. Eller vuxnas. Själv tömde jag för ett år sedan den kaffeburk jag tidigare slängde växelpengarna i. Där låg ca 1200 kr, som så räddades från ödet att bli värdelösa hos mig. Men annars? Vem har kontanter i större summor? För det är nog så att fördelningen runt medelvärdet i det här fallet är skev. Många har inga eller små summor i sparbössorna. Större summor, säg mer än 10000 kr i kontanter

Den sker var tionde vecka, utgiften för den återkommande konsumtionen av drömmar och förhoppningar. För då köps tio veckors enradiga spel på Eurojackpott, något som då kostar mig 250 kr per utgiftstillfälle. Och det ger mig då per vecka 1 chans på ca 95 miljoner att dra in nånstans mellan 100 och 800 miljoner kronor. Den chansen är betydande och står för skillnaden mellan det möjliga och det omöjliga. När jag tänker på den möjlighet jag har, tänker jag sällan på sannolikheten för komplementhändelsen, att jag inte vinner. Var vecka har jag här ca 95 miljoner "chanser" (minus en) på ca 95 miljoner att inte vinna. De mindre vinsterna i spelet är för mig helt ointressanta. Spelet spelar jag enbart för den där enda chansen som skiljer möjlighet från omöjlighet.

Två veckor kvar av första halvåret och det är dags att skruva i vikterna för innehaven i Min Egen Fond. De nya vikterna framgår under den fliken. Kikar man där ser man att justeringarna blir marginella. Fonderna inom de geografiska huvudregionerna tilldelas ökad vikt, från 36 till 39 procent av det samlade innehavet. Procentenheterna kommer från guld, vars vikt minskas från 4 till 3 procent, och från likvida medel, vars vikt minskas från 5 till 3 procent. Förändringen innebär att jag lättar litet på hängslena, men jag tar inte av mig dem. På sikt ska den vikt som ges räntefonderna minskas, men det sker successivt, i takt med köp av aktiefonder och aktier. Räntefonderna ges idag en vikt om 29 procent. Långsiktigt tänker jag mig en vikt kring 20, men inte nu. Läget är för pressat, som jag ser det. Nysparandet under resten av året skyr ränteplaceringarna och placeras i aktiefonder. Månadens köp sker dessutom med komplettering av medel från sparkontot. Små ändringar, blir alltså modellen,

Mitt senaste skoköp har nu fullbordats. I slutänden blev det ett par bruna Johnson & Murphy, som dock tyvärr har den egenheten att de är litet breda. Så känslan är litet plattfotsaktig, men de går nog till sig efter ett tag. Lågskobeståndet är nu komplett och det par som är på väg in i skohimlen är fullgott uppbackade av reserver. Bra så. Det samlade värdet av lågskobeståndet uppgår till 1255 kr. Idag. Ytterligare en inköp har gjorts: Ett stycke renshacka som ska nyttjas till att få bort ogräset på uteplatsen. Hackan kostade 199 kr och kommer att användas sparsamt. Rensningsprojektet går sådär. I övrigt väntar bilservice, vilket brukar innebära kostnad om ca 2500 kr. Den gör alltid lika ont, men är ändå värt det.  Slutligen: Av någon outgrundlig anledning fick jag tillbaka pengarna för den senaste parkeringsboten. 

Mitt sparande har jag koncentrerat till de konton jag har på Avanza, förutom mitt buffertkonto, mitt kulkonto (sluta röka) och den slant jag satt in på Lendify. Men fonder, aktier och sparkonto ligger på Avanza, vilket gör att det är rätt lätt att hålla reda på utvecklingen. En funktion jag uppskattar är att det per konto och totalt över alla konton prestenteras Sharpekvot, standardavvikelse och genomsnittlig effektiv årsavkastning. Och det gör då att man kan få en viss koll på hur det går relativt den "risk" man tagit. Egentligen handlar det sista om att ställa avkastningen i relation till de svängningar man råkar ut för. Det meningsfulla i att tala om den risk man faktiskt löper framåt kan man mycket väl ifrågasätta. Nåväl, läget över mina konton. Sharpe: 3,49 Standardavvikelse: 7,94 % Genomsnittlig effektiv årsavkastning: 24,94 % Såväl Sharpekvot som standardavvikelse beräknas över 12 månader. Tyvärr bjuder inte Avanza på några referensvärden, så det man kan göra är att jä

Men det är inte alla man uppmärksammar och skriver om. Och beroende på hur man på bloggen då fördelar uppmärksamheten över olika teman kan bilden bli en aning skev när det gäller de samlade effekterna av olika sparandebeslut. Ett exempel: Jag skulle här kunna ägna mig åt att främst skriva om mina spekulationsaffärer. Och under juni har mitt spekulationsinnehav stigit med 6,75 %. Och det kan ju te sig mycket, så länge man inte tar sig in i min viktmodell och då noterar att mitt spekulationsinnehav inte står för mer än 1 % av innehavet i Min Egen Fond, som i sin tur inte står för mer än 60 % av mina samlade finansiella tillgångar. Den nu aktuella uppgången på spekulationskontot medför att Min Egen Fond skyfflas upp med hela 0,0675 %. Och om då det totala fondvärdet ligger på 300 tkr gör det drygt 200 kr. Det är inte mycket. Men alla kronor räknas.

En park. En gräsmatta. En scen. Sol och en aning blåst.  En tråkig och lågmäld typ presenterar programmet för den församlade rullatorkåren. Längre bort flockas barnfamiljerna kring hoppborgar och lekplatsen. Pappersflaggor delas ut. En kör ylar standardrepertoir. En by får pris för att vara just en by. Nya medborgare - en handfull - gratuleras. Kommunalrådet håller ett välmenande, men kommunalrådsgrått tal. Lokala förmågor stämmer upp nationalsången. Paus. En ny kör - på skolnivå - stämmer upp och trallar populärmusik. Det är stillsamt. Det är avslappnat. Det är avslaget. Det är mellanmjölk. Någon viftar förstrött och litet håglöst med pappersflaggan. Barnen leker. Bekanta samtalar. Det är svenskt. Det tar slut. Och folket åker hem.

Laborerar med min känslighet för nedgångar på världens aktiemarknader, något som så klart är en funktion av mina tillgångars exponering mot dessa. Och laborerandet visar att jag är mindre känslig för kraftiga nedgångar än jag trodde. En nedgång om 30 % globalt drabbar mina offensiva tillgångar (aktiefonder och aktier) i den proportionen. Men eftersom Min Egen Fond (MEF) består av en del mer defensivt innehåll (räntefonder, konton) blir effekten av en 30-procentig global nedgång på aktiemarknaderna bara knappt 20 % på MEF. Och ställer jag en sådan nedgång mot mina samlade finansiella nettotillgångar, blir nedgången knappt 12 % av dessa. Mitt planerade nysparande under sex månader täcker 61 % av en sådan nedgång. Under ett år täcker nysparandet 122 %. Ur mitt perspektiv ser det ut som att jag kan öka risknivån en hel del, utan att jag på litet längre sikt behöver vara särskilt orolig. Brasklapp: Slutsatsen formulerad under förutsättning att utvecklingen efter en sådan nedgång återgår til

Och en avlägsen kvinnoröst förklarade på bruten engelska att hon ringde från någon slags datacenter och ville tala med mig om någon slags bekymmer min computer tydligen skulle ha drabbats av. Raskt avbröt jag svadan, frågade människan ifråga huruvida hon trodde att jag är dum i huvudet, bad henne fara och flyga samt tryckte bort samtalet. (Uttrycket "lägga på" saknar idag mening. Använder man det när man talar med någon yngre begriper de inte vad man säger.) Jag äger ingen dator som kan ha drabbats av bekymmer. Frekvensen dumsamtal har ökat här på slutet. Betydligt.

Slöar i soffan, efter aktivitetsutbrotten, som idag bestod av noggrann städning av bilens insida. Under slöandet funderas på sparandet ur litet längre perspektiv. Nuvarande sparmodell omfattar nysparande om 6,3 tkr/månad + ytterligare 1 tkr/månad i någon slags halvslafsigt överskottsmål. På ett ungefär räknar jag med en samlad avkastning på hela mitt finansiella kapital om knappt 0,5 procent/månad, vilket ger en kalkylränta om 6,2 procent per år. På det aktiva sparandet är den högre, kalkylräntan, men totalt sett känns det inte överdrivet att lägga sig på den nivån. För jämförelsens skull: Återbäringsräntan på livförsäkringen ligger f.n. på 7 procent per år. Om det då fortsätter så och om jag inte i framtiden ökar den summa jag avsätter till sparande kommer det att se ut som i diagrammet nedan. Av det framgår att jag blir miljonär i finansiella tillgångar någon gång år 2020. Och då jag inte har lån och inte planerar att ta lån, blir jag det på riktigt (netto) också. Det kan

Den minskades ju kraftigt i mars-april, genom växling över till räntefonder och att mer lämnades på sparkontot. Skälet till omviktningen var ett skutt upp i januari-februari, samtidigt som jag tyckte att värderingsnivån på en del tyngre innehav började se ansträngd ut. Lägg därtill Trump och beslutet om riskminskning effektuerades. Under maj började jag tycka att jag tagit i för mycket. Hängslena stramade och livremmen skavde. Nytt beslut: Justera viktmodellen något, gör den mer offensiv. Men var försiktig. För att utvärdera krävs verktyg. Jag gillar diagram. Därför bilden nedan, som visar fördelningen mellan offensivt och defensivt i Min Egen Fond. Det defensiva är sparkonto, ränteplaceringar och guld. Resten är aktiefonder och aktier. Junistapeln är plan, övriga är utfall. Påbörjar nu en gradvis ökning av det offensiva innehållet till nivå som känns bekväm. Den är för liten nu, men ska ej tillåtas skena. Exakt var jag hamnar är ännu osäkert. Diagrammet: