Lånenasare
Nu börjar lånenasarna blir besvärliga, tycker jag.
Inte nog med att de överöser en med kilovis med brevförsändelser, som man då måste transportera bort till diverse återvinningscentraler, utan nu ringer krämarpacket i branschen också. Och försöker pracka på en "erbjudanden". - Normalt sett drabbas jag inte av sådana samtal, då mobilnumret är Nix-registrerat, men då ringer nasarna till arbetsmobilen istället.
Finanslån hette det nu aktuella företaget. Och de vänder sig då till personer med hög inkomst. (Vilket då handlar om säljteknik genom smicker.)
Som vanligt efterfrågar de först information, utan att klargöra vilka "vi" är. Den här gången ville de, utan att vara tydliga med vilket företag för vilkets räkning de ringer, veta hur mycket lån jag har och vad jag betalar i ränta på de lånen. - Blev alltså tvungen att fråga efter vilket företag han ringde från.
Vänligt, men bestämt, meddelade jag att det är en typ av information jag inte lämnar ifrån mig.
Så fortsatte säljsnacket ett tag, varpå nasaren blev tyst.
Efter ett litet tag ställde jag frågan: - Väntar du dig att jag ska säga något nu?
Och jag fick svaret att han ville veta om jag var intresserad.
Mycket tydligt, men milt, meddelade jag: - Nej, jag är inte intresserad.
Vilket tydligen var helt otänkbart i hans värld, så svaret triggade en intensiv harang säljsnack igen.
Efter den harangen meddelade jag, mycket tydligt, men milt: - Jag har redan sagt att jag inte är intresserad.
Och då gav han upp.
Banditer!
Inte nog med att de överöser en med kilovis med brevförsändelser, som man då måste transportera bort till diverse återvinningscentraler, utan nu ringer krämarpacket i branschen också. Och försöker pracka på en "erbjudanden". - Normalt sett drabbas jag inte av sådana samtal, då mobilnumret är Nix-registrerat, men då ringer nasarna till arbetsmobilen istället.
Finanslån hette det nu aktuella företaget. Och de vänder sig då till personer med hög inkomst. (Vilket då handlar om säljteknik genom smicker.)
Som vanligt efterfrågar de först information, utan att klargöra vilka "vi" är. Den här gången ville de, utan att vara tydliga med vilket företag för vilkets räkning de ringer, veta hur mycket lån jag har och vad jag betalar i ränta på de lånen. - Blev alltså tvungen att fråga efter vilket företag han ringde från.
Vänligt, men bestämt, meddelade jag att det är en typ av information jag inte lämnar ifrån mig.
Så fortsatte säljsnacket ett tag, varpå nasaren blev tyst.
Efter ett litet tag ställde jag frågan: - Väntar du dig att jag ska säga något nu?
Och jag fick svaret att han ville veta om jag var intresserad.
Mycket tydligt, men milt, meddelade jag: - Nej, jag är inte intresserad.
Vilket tydligen var helt otänkbart i hans värld, så svaret triggade en intensiv harang säljsnack igen.
Efter den harangen meddelade jag, mycket tydligt, men milt: - Jag har redan sagt att jag inte är intresserad.
Och då gav han upp.
Banditer!
Jag är lite osäker på om jag gjort det och det är lite på gränsen. Men, tar de inte ett nej så kan man alltid ställa frågan, "Förstår du inte ett nej, är du våldtäktsman?"
SvaraRaderaNjo. Kan kanske vara ett sätt att bemöta dem. Annars försöker jag numera att inte vara alltför otrevlig mot dem, men ändå bestämd. - Jag har ställt frågan till såna där ang. vilken av bokstäverna i ordet "nej" som de har svårt att uppfatta. Men det var förr, innan jag anmälde numret till NIX.
RaderaNu slipper jag som sagt de flesta samtalen, utom de som landar på arbetsmobilen. Där brukar jag normalt sett klippa direkt och fråga dem om de söker mig som privatperson och efterbekräftelse meddela dem att de rikt mitt arbetsnummer och att privata samtal inte har något på den linan att göra. Det brukar de faktiskt omedelbart respektera, av någon anledning.