Man ska klaga
Även om man som svensk av födsel och ohejdad vana kanske inte är så där väldigt benägen att klaga direkt till de som står för ansvaret för eventuella felaktigheter, lönar det sig att så göra. (Klagande ägnar sig nog de flesta svenskar åt vid köksbordet, över fredagsgroggen, eller, numera, på s.k. sociala medier.)
Nå, den bankbytesprocess som jag drog igång för en månad sedan är nu på väg att avslutas, men som jag i upprepade klagoinlägg här visat, exempelvis det här, har jag efterhand blivit ordentligt irriterad över att det tar sån tid. Särskilt har irritationen handlat om en fond som försvann på gamla stället, men inte visade sig på nya.
Till slut överträddes dock någon slags beslutskriteriegräns och jag skrev till nya stället och undrade vad som i hela fridens namn kunde tänkas stå på.
Nu har jag fått svar. Och en ursäkt. För allt hade fungerat, utom det att nya stället missat bekräftelsen från fondbolaget.
Fonden kommer i morgon att synas på nya stället.
Bra så.
Men lärdomen blir: Lita aldrig på någon! Se till att hålla koll själv!
Och klaga om underligheter uppträder!
Nå, den bankbytesprocess som jag drog igång för en månad sedan är nu på väg att avslutas, men som jag i upprepade klagoinlägg här visat, exempelvis det här, har jag efterhand blivit ordentligt irriterad över att det tar sån tid. Särskilt har irritationen handlat om en fond som försvann på gamla stället, men inte visade sig på nya.
Till slut överträddes dock någon slags beslutskriteriegräns och jag skrev till nya stället och undrade vad som i hela fridens namn kunde tänkas stå på.
Nu har jag fått svar. Och en ursäkt. För allt hade fungerat, utom det att nya stället missat bekräftelsen från fondbolaget.
Fonden kommer i morgon att synas på nya stället.
Bra så.
Men lärdomen blir: Lita aldrig på någon! Se till att hålla koll själv!
Och klaga om underligheter uppträder!
Kommentarer
Skicka en kommentar