Sparstrategi - grund och guldfragment

Huvudinriktningen för mitt sparande kan för närvarande - under resten av året - bäst beskrivas som försiktig och defensiv. Konkret innebär det att huvuddelen av sparandet förs in i indexfonder. Merparten in i USA, delar in i Europa och Asien. Andelen i Sverige ska minska.

Förändringen av viktningen mellan indexfonder och andra aktiefonder samt mellan olika indexfonder sker enbart genom köp. Jag säljer t.ex. inte andelar i Sverigefonden och flyttar till de andra. Syftet är att minska och sprida risk. Och som konsekvens torde den potentiella avkastningen minska något. Men syftet är alltså att minska risken på nersidan.

För mer aggressivt offensiva typer låter det här säker hur tråkigt som helst, men jag tror det är klokt. För att utvärdera ställer jag min utveckling i relation till DJ World Index. Ambitionen är att indexfonderna ska utvecklas i nivå, vilket innebär att jag har för avsikt att åka med marknaden, alltså det som kallas beta.

Som spets har jag ett antal smalare fonder. Nysparande är strypt. Tanken är att det jag har i dessa och i andra mer offensiva instrument ska ner till högst 25 % av sparslantarna i fonder. Idag ligger andelen på knappt 55 %.

Men sen måste man ju också ha litet roligt. Så en två-tre procent av det samlade sparandet kommer att användas för trejdingändamål. Och just nu handlar det om guld. Och jag läser och googlar för att försöka begripa mig på de faktorer som driver guldpriset.

En studentuppsats från Lund gav översikt när det gäller det: tillväxt, inflation, aktiemarknaden och ränteläget är värt att hålla koll på. Liksom politik, centralbanker och valutor, särskilt dollarns skutt mot andra. Somliga samband kan empiriskt beläggas, andra tycks mer osäkra. Men att inflation i allmänhet driver guldpriset uppåt och att god utveckling för alternativ som aktier och räntor driver det neråt verkar på nån slags allmän nivå vara klart.

Och det kan man ju tro ska hjälpa en att fatta beslut. Men så läser man en artikel i VA, från augusti i fjol. Guldpriset låg då på 1090 USD/oz. Att jämföra med rekordnivån på drygt 1900 USD/oz år 2011 och i artikeln ges perspektivet att utförsbacken sannolikt skulle fortsätta. Man citerar bland annat en teknisk analytiker, ett skrå man själv jämställer med kristallkuletanter, som med visst mått av pondus hävdat att priset troligen skulle ner ytterligare en 20 %, ner mot 870 USD/oz.

Nio månader senare ligger priset på 1250 USD/oz och det har varit upp över 1300 USD/oz. Och det är då en uppgång om ca 20 % efter VA-artikeln.

Slutsats? Det är svårt att sia. Särskilt om framtiden och - tydligen - guldpriset. Och s.k. experter har oftast fel.

Just nu fylls placeringstidningarna av artiklar som beskriver investeringar i guldfonder som ett väldigt attraktivt alternativ. Efter uppgången!!! Och med tanke på svårigheterna att sia är det nog klokt att vara litet försiktig i att lyssna på efterhandsrekommendationer av det slaget.

Vad kommer att hända? Vet inte! Men min hållning kommer att bli lik surfarens. En dag när det blåser åker man till stranden. Väl där kollar man vågorna. Och försöker i det korta perspektivet träffa rätt. Sannolikt missar man ibland, kanske oftast. Men grejen är att försöka få en slags oartikulerad känsla för det aktuella läget.

Har man tur kan man träffa våg och hänga med. Och det kan bli riktigt bra. Om man har tur.

Not: Min avsikt är att i det korta perspektivet spekulera i både uppgångar och nedgångar. Och att ha kul. Med en begränsad insats.

Huvudinriktningen är fortfarande defensivt tråkig.