Mitt liv som kapitalist

Någonstans har jag någon gång läst att Alva Myrdal ville sätta ett tak på hur mycket en svensk medborgare skulle få ha i sparkapital. Maxbeloppet lär ska ha legat på 4000 kr, vilket om man räknar om det till dagens penningvärde skulle motsvara ca 75 000 kr.

Det kan vara en skröna, för jag har inte hittat igen uppgiften senare. Men jag minns att jag tänkte: Så dumt! Och så typiskt!

Man kan fråga sig varför man tänkte sig göra så?

Min disponibla inkomst är ju min och jag borde själv få avgöra vad jag använder den till. Och just nu ser det för min del ut så här: DI = K + S = 77 + 23. Jag sparar i år 23 % av vad jag får in. Och det gör jag då för att bygga upp ett alldeles eget kapital. En del av det jag räknar till K skulle kanske också kunna räknas som kapitaluppbyggnad, t.ex. om jag köper verktyg och maskiner för att snickra fågelholkar till försäljning. Som hobby då. Men jag struntar i den möjligheten nu. De sparslantar som blir kvar hos mig blir alltså hela mitt kapital, att använda efter eget gottfinnande. Det kan användas som trygghetsförstärkning, för att slippa låna, till att starta företag eller något annat.

Nu är ju det där inte hela sanningen. Räknat på min riktiga lön (se tidigare inlägg) ser mitt sparande ut så här:

RL = S + C + Psp + Ssp + Fsp = 100 = 36 + 34 + 12 + 15 + 3.

RL = TC + Sp = 100 = 70 + 30

Mitt totala sparande är alltså ca 30 procent av min riktiga lön. Resten går till min privata konsumtion och mitt bidrag till den offentliga konsumtionen.

I balansräkningstermer har jag då hittills i mitt liv byggt upp ett nettokapital, som kan visas på två sätt, dels i form av min personliga balansräkning, dels i form av min personliga balansräkning med mina kollektivt förvaltade (pensions)tillgångar inkluderade. Minus mina skulder, där jag bara räknar in mina privata nu. Uppställt i procent av nettoförmögenheten.

PEK = PFT + PRT - Sk = 100 = 78 + 29 - 7

TEK = PFT + KFT + PRT - Sk = 100 = 15 + 79 + 6 - 1

Det ekvationerna visar är att jag är väldigt beroende av staten och facket. Hela 79 % av min totala nettoförmögenhet inräknat pensionstillgångarna (TEK) kontrolleras av dem. Mitt eget finansiella sparkapital står bara för 15 procent av totalen. 

På sätt och vis kan man säga att dessa 15 procent står för min frihet och mitt oberoende. Med dessa medel kan jag göra vad jag vill, utan att staten eller andra kollektiv kan kontrollera eller styra mig. 

Och här kan man ana grunden i Alva Myrdals och socialdemokratins historiska tänkande. Fria och självständiga medborgare? Njae. Det vill vi väl inte ha. I grunden kan nog uppbyggnaden av ett eget sparkapital betraktas dels som en onödig handling, dels som en osolidarisk. Man drar ur ekonomin undan medel för egen del. Som samhället inte kan styra. Det borde begränsas.

Mitt liv som liten kapitalist är viktigt för mig. De 15 procenten är en summa jag kan använda utan att behöva stå med mössan i hand hos byråkraterna. De är ett uttryck för den frihet jag har inom kollektivets förtryck. Som består.