Tidsanvändningens konst
I några inlägg här på slutet har jag hävdat en del teser som kanske känns obekväma för en del människor att ta till sig. Om jag sammanfattar dessa litet kort, ser de ut så här:
- Livets värde för mig är en funktion av min konsumtion av varor och tjänster, inkl. "varor" och "tjänster" vars pris p = 0.
- Livets värde för mig är en funktion av den tillfredsställelse jag får av att utföra eller delta i olika aktiviteter, dvs. en funktion av vad jag gör, där alla aktiviteter innebär konsumtion på ett eller annat sätt.
- All konsumtion sker på min fritid. Den tid jag är på arbetet säljer jag min kropp och min själ mot pengar i syfte att kunna konsumera.
- Mina resurser är begränsade och består av min inkomst i kronor räknat och den tid jag har till förfogande, därför måste jag välja hur jag spenderar mina pengar och min tid, så att det valet medför den för mig största nyttan eller tillfredsställelsen.
- Jag kan inte i längden spendera mer kronor än min inkomst tillåter. Jag har inte mer tid än 168 timmar per vecka eller 24 timmar per dygn.
Livet handlar alltså om tillgänglig tid och disponibla pengar samt hur man väljer att använda dem på bästa sätt för att bli nöjd med sitt liv. Inte mer. Inte mindre.
Det mesta jag skriver på de här sidorna handlar om min privatekonomi räknat i pengar. Men nu tänkte jag kika litet på tidsanvändningen jämfört med andra. Och jag tar min utgångspunkt i SCB:s tidsanvändningsundersökning. Från den kan man läsa sig till att gemene persons användning av tiden ser ut så här, räknat i timmar per vecka och för gruppen mellan 20 och 64 år:
T = S + F + H + P + U + L + O = 168 = 56 + 31 + 23 + 15 + 1 + 36 + 6; där S = sömn, F = förvärvsarbete, H = hemarbete, P = personliga behov, U = utbildning, studier, L = egen fri tid och O = en rest med oklart innehåll
Räknar man då bort sömn och arbete från totalen, blir den egna, vakna tiden på det här viset för gemene person:
E = T - S - F = 168 - 56 - 31 = 81 = H + P + U + L + O = 23 + 15 + 1 + 36 + 6
Min egen tidsanvändningsekvation ser ut ungefär så här:
E = 168 - 56 - 41 = 71 = 10 + 10 + 10 + 41 + 0
Jag har alltså 10 timmar mindre egen vaken tid att använda per vecka, efter det att jag dragit bort sömn, arbete och arbetsresor, än andra. Men min användning av den tiden ger mig ändå mer egen fri tid, hela 5 timmar fler än de flesta har, eftersom jag lägger ner mindre tid än de flesta på hemarbete - 10 timmar jämfört med 23 - och personliga behov - 10 timmar jämfört med 15. (Fast räknar man in den oklara restkategorin hos andra i deras egna fria tid landar jag en timme kort jämfört med dem.)
Hemarbetet sparar jag främst in på genom att mina barn är utflugna, jag bor litet och hyr, så jag behöver inte reparera och underhålla bostaden. Bilen lämnas in på verkstad, så jag skruvar inte själv. När det går hål på mina strumpor, slänger jag dem. En del matlagning växlas dessutom mot restaurang, jag tvättar stort när jag tvättar, och städar litet när det passar. Jag ägnar heller alltså inte så mycket tid åt personliga behov, som att vårda mitt personliga yttre, utan nöjer mig med att hålla mig hyggligt ren och någorlunda välrakad. Ibland, när det gäller det senare. Klipper håret gör jag fyra gånger per år på salong och då tar det per gång ca 10 min effektiv tid där jag går. Billigt i tid, därtill billigt i kronor. Spa och sånt förekommer överhuvudtaget inte i mitt liv. Och mina vardagsmåltider äts fokuserat, om man så säger.
Jag studerar däremot mer än de flesta, dvs. läser för att lära. Dessutom ingår en hel del läsning i den egna fria tiden, men då räknat mer som nöje.
Så ser det ut. Och jag är rätt nöjd med det övergripande läget för tidsanvändningen, som den ser ut nu.
- Livets värde för mig är en funktion av min konsumtion av varor och tjänster, inkl. "varor" och "tjänster" vars pris p = 0.
- Livets värde för mig är en funktion av den tillfredsställelse jag får av att utföra eller delta i olika aktiviteter, dvs. en funktion av vad jag gör, där alla aktiviteter innebär konsumtion på ett eller annat sätt.
- All konsumtion sker på min fritid. Den tid jag är på arbetet säljer jag min kropp och min själ mot pengar i syfte att kunna konsumera.
- Mina resurser är begränsade och består av min inkomst i kronor räknat och den tid jag har till förfogande, därför måste jag välja hur jag spenderar mina pengar och min tid, så att det valet medför den för mig största nyttan eller tillfredsställelsen.
- Jag kan inte i längden spendera mer kronor än min inkomst tillåter. Jag har inte mer tid än 168 timmar per vecka eller 24 timmar per dygn.
Livet handlar alltså om tillgänglig tid och disponibla pengar samt hur man väljer att använda dem på bästa sätt för att bli nöjd med sitt liv. Inte mer. Inte mindre.
Det mesta jag skriver på de här sidorna handlar om min privatekonomi räknat i pengar. Men nu tänkte jag kika litet på tidsanvändningen jämfört med andra. Och jag tar min utgångspunkt i SCB:s tidsanvändningsundersökning. Från den kan man läsa sig till att gemene persons användning av tiden ser ut så här, räknat i timmar per vecka och för gruppen mellan 20 och 64 år:
T = S + F + H + P + U + L + O = 168 = 56 + 31 + 23 + 15 + 1 + 36 + 6; där S = sömn, F = förvärvsarbete, H = hemarbete, P = personliga behov, U = utbildning, studier, L = egen fri tid och O = en rest med oklart innehåll
Räknar man då bort sömn och arbete från totalen, blir den egna, vakna tiden på det här viset för gemene person:
E = T - S - F = 168 - 56 - 31 = 81 = H + P + U + L + O = 23 + 15 + 1 + 36 + 6
Min egen tidsanvändningsekvation ser ut ungefär så här:
E = 168 - 56 - 41 = 71 = 10 + 10 + 10 + 41 + 0
Jag har alltså 10 timmar mindre egen vaken tid att använda per vecka, efter det att jag dragit bort sömn, arbete och arbetsresor, än andra. Men min användning av den tiden ger mig ändå mer egen fri tid, hela 5 timmar fler än de flesta har, eftersom jag lägger ner mindre tid än de flesta på hemarbete - 10 timmar jämfört med 23 - och personliga behov - 10 timmar jämfört med 15. (Fast räknar man in den oklara restkategorin hos andra i deras egna fria tid landar jag en timme kort jämfört med dem.)
Hemarbetet sparar jag främst in på genom att mina barn är utflugna, jag bor litet och hyr, så jag behöver inte reparera och underhålla bostaden. Bilen lämnas in på verkstad, så jag skruvar inte själv. När det går hål på mina strumpor, slänger jag dem. En del matlagning växlas dessutom mot restaurang, jag tvättar stort när jag tvättar, och städar litet när det passar. Jag ägnar heller alltså inte så mycket tid åt personliga behov, som att vårda mitt personliga yttre, utan nöjer mig med att hålla mig hyggligt ren och någorlunda välrakad. Ibland, när det gäller det senare. Klipper håret gör jag fyra gånger per år på salong och då tar det per gång ca 10 min effektiv tid där jag går. Billigt i tid, därtill billigt i kronor. Spa och sånt förekommer överhuvudtaget inte i mitt liv. Och mina vardagsmåltider äts fokuserat, om man så säger.
Jag studerar däremot mer än de flesta, dvs. läser för att lära. Dessutom ingår en hel del läsning i den egna fria tiden, men då räknat mer som nöje.
Så ser det ut. Och jag är rätt nöjd med det övergripande läget för tidsanvändningen, som den ser ut nu.
Kommentarer
Skicka en kommentar