Villkorade vinster
Frågan om vinster i välfärden berördes i förra inlägget, som blev långt och resonerande. Och som landade i åsikten att det acceptabla eller inte med sådana vinster beror på hur genomsnittskvaliteten och kvalitetsvariationen ser ut i privat drivna verksamheter jämfört med offentligt drivna verksamheter. Förutsättningen som tas för given är att båda verksamheterna fullt ut finansieras via skattsedeln.
I bilden nedan sammanfattas hur jag som amatör ser på villkoren för att vinster och utdelning till aktieägarna i privata välfärdsföretag, vars verksamhet skattefinansieras, ska kunna anses vara godtagbart. Grönt är bra, rött dåligt och de gula nyanserna är just yellow.
I ord:
1. Om genomsnittskvaliteten i privat utförda välfärdstjänster är lägre än motsvarande tjänster producerade i offentlig regi är det inte acceptabelt att skattemedel går till vinst, oavsett om kvalitetsvariationen i privat drivna verksamheter är lika, högre eller lägre än bland offentlig drivna verksamheter. Under dessa betingelser är vinst (särskilt utdelningen till aktieägarna) att jämställa med stöld från skattebetalarna.
2. Om genomsnittskvaliteten är lika eller högre och kvalitetsvariationen är lika eller lägre bland privata utförare jämfört med offentliga, är vinst och utdelning i välfärdsföretagen oproblematiskt. I fallen med högre genomsnittskvalitet och lika eller lägre kvalitetsvariation bör det dessutom kunna vara eftersträvansvärt.
3. Om genomsnittskvaliteten är lika och kvalitetsvariationen är högre bland privata än bland offentliga är vinstuttag och utdelning problematiskt. Skälet är att vi då får fler skandalboenden och toppboenden där kostnaden i termer av onödigt lidande kan antas vara större än vinsten i form av extra välfärd på toppboenden är.
4. Om genomsnittskvaliteten är högre och kvalitetsvariationen större bland privata utförare än bland offentliga uppstår en avvägningssituation, beroende på hur mycket genomsnittskvaliteten skiljer sig åt mellan driftarna och vad den skillnaden beror på samt beroende på hur variationen slår för förekomsten av extremt dåliga och extremt bra boenden.
Det tråkiga i den hållning jag hamnar i grundas på att det mest svårvärderade fallet under punkt 4 är det som i det stora hela förefaller mig mest sannolikt.
Och det leder sedan till den menlösa åsikten och försiktiga svaret på frågan om vinster i välfärden bör tolereras: Det beror på!
I bilden nedan sammanfattas hur jag som amatör ser på villkoren för att vinster och utdelning till aktieägarna i privata välfärdsföretag, vars verksamhet skattefinansieras, ska kunna anses vara godtagbart. Grönt är bra, rött dåligt och de gula nyanserna är just yellow.
I ord:
1. Om genomsnittskvaliteten i privat utförda välfärdstjänster är lägre än motsvarande tjänster producerade i offentlig regi är det inte acceptabelt att skattemedel går till vinst, oavsett om kvalitetsvariationen i privat drivna verksamheter är lika, högre eller lägre än bland offentlig drivna verksamheter. Under dessa betingelser är vinst (särskilt utdelningen till aktieägarna) att jämställa med stöld från skattebetalarna.
2. Om genomsnittskvaliteten är lika eller högre och kvalitetsvariationen är lika eller lägre bland privata utförare jämfört med offentliga, är vinst och utdelning i välfärdsföretagen oproblematiskt. I fallen med högre genomsnittskvalitet och lika eller lägre kvalitetsvariation bör det dessutom kunna vara eftersträvansvärt.
3. Om genomsnittskvaliteten är lika och kvalitetsvariationen är högre bland privata än bland offentliga är vinstuttag och utdelning problematiskt. Skälet är att vi då får fler skandalboenden och toppboenden där kostnaden i termer av onödigt lidande kan antas vara större än vinsten i form av extra välfärd på toppboenden är.
4. Om genomsnittskvaliteten är högre och kvalitetsvariationen större bland privata utförare än bland offentliga uppstår en avvägningssituation, beroende på hur mycket genomsnittskvaliteten skiljer sig åt mellan driftarna och vad den skillnaden beror på samt beroende på hur variationen slår för förekomsten av extremt dåliga och extremt bra boenden.
Det tråkiga i den hållning jag hamnar i grundas på att det mest svårvärderade fallet under punkt 4 är det som i det stora hela förefaller mig mest sannolikt.
Och det leder sedan till den menlösa åsikten och försiktiga svaret på frågan om vinster i välfärden bör tolereras: Det beror på!
Kommentarer
Skicka en kommentar