Det där med påståenden i media (och bland kreti och pleti) om hushållens ekonomi, inkomstklyftorna, fattigdomen, skatterna, övervinsterna (om nu någon minns den debatten) och annat, har jag sedan länge sett med stor skepsis på. Tack och lov finns folk som granskar vad som sägs och som försöker balansera med att plocka fram fakta av mer stabilt slag. Sen kan jag irritera mig litet på påståenden av det slag som fälldes i debatten om utdelningar i bolag som tagit emot statligt stöd eller i debatten om vinster i välfärden, att pengarna inte ska hamna "i de rikas fickor". Idag är det väldigt få pengar som hamnar i fickor överhuvudtaget. (Kritik mot båda nämnda företeelserna av mer seriös sort finns naturligtvis, men jag reagerar surt på slarviga formuleringar som används i överförenklat demagogsyfte.) Såna gånger minns jag faktiskt min skoltid och att vi vid något tillfälle fick möjlighet att grotta ner oss i det (samhälls-)ekonomiska kretsloppet . Kan tycka att det perspektivet m
Försöker bestämma mig för vad jag egentligen tycker i den frågan, men eftersom jag inte skrivit om det, vet jag inte riktigt. Så jag skriver väl och ser hur det blir. Hur partierna tycker framgår här . Först tycker jag då att skola och utbildning är en sak, vård och omsorg en annan. Och att det bara är de senare som handlar om välfärdstjänster i egentlig mening. Så jag inskränker mig till vård och omsorg och tänker då främst på äldreboenden. Sen förmodar jag att det finns X antal sådana som drivs i offentlig regi och Y antal sådana som drivs av privata bolag. Antar gör jag också att båda sorterna finansieras via skattsedeln och (för enkelhetens skull) att kostnaden per brukare i offentlig regi är lika med intäkten per brukare för privata bolagsboenden. (Struntar alltså i att en del av verksamheten finansieras via avgifter.) Kostnaden för offentliga boenden tänker jag mig bestå av 70 % arbetskraftskostnader (A), 10 % verksamhetskostnader (V) och 20 % kapitalkostnader (K). För at
Läser VD-orden i Investors bokslutsrapport och noterar särskilt varningen om att pengagödslandet som ägt rum kan komma att slå tillbaka i form av hastig inflation och stigande räntor. Noterar också ordet ”tillgångsinflation”. Frågan har legat och gnagt i mitt huvud också ett tag, men hittills har jag hängt med på TINA- och FOMO-tåget. Visserligen har jag stärkt min exponering mot det jag tror blir decenniets starkaste trend, omställningen från fossilberoende till en massa annat, men även den resan kan naturligtvis väntas bli guppig. Dock tror jag nu att jag börjar bygga reservkassa igen. Säljer inte av det jag har, men låter defensiva innehaven krypa upp från mitt genomsnittsmål om 15 %. Blir det en (större) sättning under 2021 vill jag kunna nyttja den till långsiktigt starka köp. Parallellt med detta ska jag bilda mig. Läsa. Massor. Främst om ny energi, energilagring och energieffektivisering. Vätgas kontra batterier. Andra tekniska lösningar. Utformningen av stödprogrammen i EU oc
Kommentarer
Skicka en kommentar