Funderingar om privatekonomi

Så har BRÅ gjort det igen, en undersökning där man jämför sannolikheten för att olika grupper ska komma att misstänkas för brott (av olika slag).  Reaktionerna på rapporten är lika trista, som förutsägbara: vänstermänniskor skyller på klasskillnader och samhällsklyftor, populistnationalisterna på invandringen och forskarna - den sedvanliga skaran - klagar över att BRÅ inte varit mer tydliga i att förklara att gruppskillnaderna kan bero på en massa saker. DN verkar tycka att det är synd att undersökningen överhuvudtaget har gjorts. BRÅ säger fakta, av kartläggningskaraktär. Mest uppmärksamhet i debatten ges skillnaderna mellan fyra grupper:  - inrikesfödda med inrikesfödda föräldrar (A) - inrikesfödda med en utrikesfödd förälder (B) - inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar (C) - utrikesfödda (D) Sannolikheten att en person ska misstänkas för brott är i dessa grupper ordnade från högst till lägst på så vis att C > D > B > A. Det är 3,2 gånger så vanligt att misstänkas för b

Bloggen har under en tid fått tyna, mest för att jag inte haft något särskilt att säga. Här på slutet har jag dock med stigande häpnad följt de spekulationer och synpunkter som i media levererats med anledning av Hr Statsministerns besked om sin stundande avgång. I min värld ter sig många teser som förts fram förvirrade, vilsna och verklighetsfrånvända. S är nämligen ett parti som i den långa trenden befinner sig, om inte i fritt fall, så i alla fall i en besvärande utförsbacke. Förklaringarna till det det finns att söka i den traditionella väljarbasens eroderande antal i populationen. Utgår man från SCB:s partisympatiundersökning framträder följande mönster: - stödet bland män har havererat och befinner sig enligt senaste mätningen på ca 26 %. Det kanske låter OK, men man har sedan 2006 tappat mer än en tredjedel av stödet i gruppen - stödet bland de som enbart har gymnasial utbildning har också havererat och uppgår nu till knappt 30 %. Minskningen från 2006 är ett tapp om drygt en tr

Sitter och försöker samla mig till arbete efter årets semester, som blev litet konstig eftersom återhämtningen efter Coronasmällen i våras inte verkar helt avslutad. Formen är sänkt jämfört med tidigare normalläge. Innehållsligt blev semestern dock bra, med uppfylld ambition att få se sidor och delar av landet man tidigare inte har sett. En eller annan utsikt av rang har det också blivit. Månaden juli blev dock dyr, med en sparkvot om minus 26 %. Totalt sett under året landar den dock hittills på plus 26 %, vilket är något litet mer än planerat. Genom det och årets avkastning växer tillgångarna.  Aktuell prognos ger vid handen att de till årets slut kommer att ha ökat med drygt 22 %, där det egna sparandet under året kommer att stå för fyra tiondelar av ökningen. Allt under förutsättning att utvecklingen framåt uppfyller mina antaganden om "normal avkastning". Bloggandet om privatekonomin ter sig dock inte lika angeläget nu som tidigare. Förr fyllde det en funktion som motiva