Årets fattigaste helg?

Så sägs det vara, på grund av lång lönemånad, jul, nyår och så.

För egen del är det nu inte så. På lönekontot vilar ännu 2500 kr, på räkningskontot vilar 3000 kr och behållningen på buffertsparkontot är i skrivande stund 7500 kr. 

Så var det inte ifjol.

Varför är det så i år?

I grunden handlar det om att jag nu följer några enkla principer:

1. Räkningsbudgeten. - Jag har ett excel-ark i vilket jag lagt ut alla räkningar och större förutsägbara kostnader per månad under året. Det gör att ekonomin är mycket enkelt planeringsbar över året. Här är principen den att det som är över efter räkningar och planerat sparande hålls relativt konstant över årets månader. Jag vet alltså tämligen exakt hur mycket jag har att röra mig med i vardagen. Och det är lika mycket varje månad.

2. Sparandet. - När lönen kommer betalas räkningarna och månadens sparsumma förs över till buffertsparkontot. Det som går in där kommer inte tillbaka till transaktionskontona. Det är den regel jag satt. Miniminivån på behållningen på buffertkontot har jag satt till 10000 vid vart månadsskifte. Har jag mer, går det in på fonderna, enligt den plan jag lagt upp för det. Resultatet är att jag alltid har en trygghetsbuffert som ligger på en nivå som passar mig.

3. Kreditkortet. - Utöver sparbufferten har jag en kredit på 30000 kr. Sedan i höstas får den inte nyttjas, annat än i "krisläge". Istället använder jag kortet som klädkonto, vilket innebär att jag sätter in 500 kr på kortet var månad. I år blir det ett slags tjyvsparande, eftersom jag belagt mig själv med köpförbud just när det gäller kläder. Jag har tillräckligt. Behållningen nu vid månadsskiftet kommer att vara 1500 kr, utöver kreditbeloppet.

4. Konsumtionsbudgeten. - Den är ny sedan september ifjol. Den fyller främst funktionen att jag inför varje inköp tänker till en extra gång, efter som varje köp skrivs in knutet till respektive budgetpost. Här är jag inte så noga med att posterna strikt måste hållas exakt. Jag köper det jag vill ha, men bara det att man hejdar sig en stund har gjort att många onödiga köp inte blir av. Annars är det nog det att jag satt ett överskottsmål per månad om minst 2 % som gjort att jag har kunnat bygga på reserverna under hösten så pass att julklappsinköpen inte sänkte mig i år. Jag har budgeterat för ett överskott om ca 6 % per månad, men den marginalen är det alltså tillåtet att nalla på. En slags fri reserv för spontana infall alltså.

Nå, sammantaget innebär ovan sagda att läget är stabilt och under kontroll. Och jag kan, om jag vill, ta en brakmiddag på restaurang nu i helgen. För så fattig är den inte. Inte här.