Om att snubbla på mållinjen

Hittills i år har ju Min Egen Fond gått ganska bra, med en samlad uppgång om knappa 15 %. Den senaste veckan har som väl alla märkt varit litet annorlunda på grund av den där Twitterförhandlaren.

Konsekvensen av det hela gör att det ser ut som att jag snubblar på mållinjen när det gäller att nå den där "magiska" gränsen om en miljon kronor.

För närvarande ser prognosen ut så här:

- 1 mkr i totala tillgångar: juni
- 1 mkr i nettoförmögenhet: september

- 1 mkr i finansiella bruttotillgångar: juni nästa år
- 1 mkr i finansiella nettotillgångar: september nästa år

Skakar det nu till ännu mer under resten av maj torde dock angivna tidpunkter förskjutas. Litet surt är det, eftersom jag den 30 april bara befann mig 0,3 % under den första gränsen.

Annars fortsätter jag på den nu inslagna vägen och avvaktar utvecklingen. Medel hålls i beredskap. Nysparandet styrs in på sparkonto.

Överhuvudtaget verkar jag inte ensam om den hållningen. Enligt statistik om fondsparande verkar det som att folk flyttar från Sverigefonder till globala dito och till räntefonder. För min del är det där litet lurigt. Enligt Avanzas fondportfölj analys ligger bara 4,2 % av det jag har i fonder i Sverige, resten befinner sig utomlands. Lägger jag till aktier och likvida medel ligger 21 % av vad jag har i Min Egen Fond i Sverige.

Egentligen tycker jag att den andelen är alldeles, alldeles för stor, men nu ser det ut så.

Andelen "riskbegränsande" inslag (guld, räntefonder, likvida medel) i Min Egen Fond är f.n. 20 % och ökande. Som mest tänker jag mig att den andelen får stiga till 25 % och som lägst minska till kanske 10 %.

Frestad var jag i går kväll att lägga köporder på fonder, men jag avstod. Utifrån dagens signaler från världen där ute kanske det var klokt. Vi får se.

Det mesta känns osäkert just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det ekonomiska kretsloppet - värt att ha i åtanke

Ett partiprogram

Plan och verklighet