Behovet av beredskap

I förra inlägget funderade jag litet över prepping och behovet av det. Och kom väl i grunden fram till, även om jag inte skrev det, att nära nog alla ägnar sig åtminstone åt någon form av sådan förberedelseaktivitet. Mer eller mindre.

Men frågan är väl egentligen hur mycket uppmärksamhet, tid, energi och pengar man bör ägna sådant. Och det torde nog behöva vara en slags nyttokalkyl man lägger i botten för en sådan bedömning. Ungefär som den man som sparare gör kring avvägningen mellan konsumtion och sparande. Ju mer av det senare, desto mindre av det förra. Och tvärtom.

Slutsats: Lagom är bäst.

När jag läser prepping-folkets budskap slås jag av en egenhet i hur riskbegreppet uppfattas. Fokus ligger väldigt ofta på ett antal riskkategorier som, givet vissa betingelser, kan inträffa. Och om de inträffar kan konsekvenserna bli betydande, om man inte förberett sig då. De resonemang som förs har formen av om(inträffad händelse)-så(konsekvenser), där de inträffade händelserna listas i den form som gjordes i förra inlägget: extremväder, storm, stopp i vattenförsörjningen, elavbrott, etc, etc...

Budskapet om samhällets sårbarhet om saker skiter sig hamras in följt alltså av uppmaningen: Du måste förbereda dig på att ...!

Sällan förs däremot några fördjupade resonemang om osäkerheterna kring om. Det är synd, för behovet av förberedelser (och deras omfattning) torde också påverkas av sannolikheterna för just om.

Som vanligt: Sans och balans. Och mer uppmärksamhet borde ägnas begreppet motiverad beredskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det ekonomiska kretsloppet - värt att ha i åtanke

Förmögenhetssammanställning med extra allt

Andra slags spekulationer