Mitt liv som tillbakalutad prepper
Den som till äventyrs har läst texten under om-fliken har kanske noterat att jag säger mig vara inspirerad av de hållningar som präglar den s.k. prepper-rörelsen, dvs. att det är lämpligt att förbereda sig och planera för div. elände som kan inträffa.
Jag gillar beredskapsattityden, men är en aning skeptisk till den hamstringsmentalitet som tar sig uttryck i kilometerlånga listor av sånt man måste ha för att överleva (oherrans mängder vatten, torrskaffning, tändstickor, vattenreningspiller, potatislager, radioapparater med vev, sytråd, överlevnadsaskar, yxor, sågar, knivar, kontanter, guld, fiskegrejor, snören, väskor, fordon och undangömda ödegårdar att fly till).
Visst. Myndigheterna menar att man ska se till att man klarar sig på egen hand i 72 timmar och där är nog min gissning att de allra flesta klarar det med hjälp av sånt de redan har i skafferi, kylskåp och frys. Möjligen med undantag av vatten då, som det faktiskt kan vara bra att ha litet extra av.
För egen del håller jag mitt intresse för förberedelser av slaget på lagom nivå när det gäller utrustningsdetaljer. Min s.k. EDC-utrustning består t.ex. helt enkelt av nycklarna, plånboken, snusdosan, mobiltelefonen och en Leatherman Micra som klarar en del mindre, ev. uppkommande besvär. Det jag behöver i vardagen, med andra ord. (Utöver det har jag en del friluftsutrustning, som normalt sett nyttjas just till friluftsliv, men naturligtvis kan vara bra att i ett läge när saker och ting skiter sig. Sen har jag ju normala hushållsgrunkor också och dessa kan nog också användas om det blir kris.)
Utrustning och grejer är nog bra, förutsatt att man vet hur man ska använda den. För hur mycket vatten, mat och utrustning man än har lagrat upp, är den rätt meningslös utan kunskap om en massa saker, omdöme nog att fatta kloka beslut och val samt vilja och förmåga nog att rent praktiskt genomföra det man behöver göra utifrån gällande läge.
För egen del har jag inskränkt mina förberedelser inför ev. kriser till
- att bygga upp en privatekonomi som gör mig tålig inför konjunkturnedgångar och ev. arbetslöshet
- att skaffa en liten uppsättning användbara grejor, som tillåter en att under en period leva under mer primitiva förhållanden, hemma eller ute i skogen (samt tillverka en del annat man kan tänkas behöva)
- se till att det finns käk och vätska för några dagar där hemma i lägenheten
- hålla mig uppdaterad kring vad som händer i närmiljön samt kring hur man på olika sätt kan röra sig i och ur den samma (det gäller även när jag befinner mig på annan ort)
Men sen gör jag numera en grej till och det är en grej jag sällan ser såna där riktiga preppers skriva om på sina sidor: jag har börjat att se över och utveckla min fysiska förmåga, dvs. min kondition, min styrka och min uthållighet.
Ett av skälen till att jag har börjat träna är att bli i så god fysisk form att jag kan ta vara på mig i en mängd varierande situationer, där en del skulle kunna vara av mer kritisk natur. Visserligen är vardagsförmågan i huvudfokus för mina ambitioner, men det skadar ju inte att kunna springa en bit om man fort måste ta sig ur ett besvärlig läge. Det skadar inte heller att kunna transportera sig med muskelkraft (till fots, på cykel, i kanot eller roddbåt, simmande, på skidor, etc.) litet längre sträckor, om man nu skulle behöva det. Och har man nu mycket utrustning, kan man därtill behöva vara någorlunda stark för att få med sig den utan att slita ut sig helt och hållet.
Jag läser alltså en hel del preppers-sidor (och böcker). Litet fascinerande är det med den här blinda fläcken. Stort fokus på olika typer av krissituationer samt på utrustning och lager av diverse. Och på kunskap av typen om hur man gör upp eld, bygger vindskydd eller odlar sina egna morötter. Men nästan inget fokus alls på den egna fysiska förmågan.
Som kan vara nog så avgörande. Om det nu skiter sig.
Jag gillar beredskapsattityden, men är en aning skeptisk till den hamstringsmentalitet som tar sig uttryck i kilometerlånga listor av sånt man måste ha för att överleva (oherrans mängder vatten, torrskaffning, tändstickor, vattenreningspiller, potatislager, radioapparater med vev, sytråd, överlevnadsaskar, yxor, sågar, knivar, kontanter, guld, fiskegrejor, snören, väskor, fordon och undangömda ödegårdar att fly till).
Visst. Myndigheterna menar att man ska se till att man klarar sig på egen hand i 72 timmar och där är nog min gissning att de allra flesta klarar det med hjälp av sånt de redan har i skafferi, kylskåp och frys. Möjligen med undantag av vatten då, som det faktiskt kan vara bra att ha litet extra av.
För egen del håller jag mitt intresse för förberedelser av slaget på lagom nivå när det gäller utrustningsdetaljer. Min s.k. EDC-utrustning består t.ex. helt enkelt av nycklarna, plånboken, snusdosan, mobiltelefonen och en Leatherman Micra som klarar en del mindre, ev. uppkommande besvär. Det jag behöver i vardagen, med andra ord. (Utöver det har jag en del friluftsutrustning, som normalt sett nyttjas just till friluftsliv, men naturligtvis kan vara bra att i ett läge när saker och ting skiter sig. Sen har jag ju normala hushållsgrunkor också och dessa kan nog också användas om det blir kris.)
Utrustning och grejer är nog bra, förutsatt att man vet hur man ska använda den. För hur mycket vatten, mat och utrustning man än har lagrat upp, är den rätt meningslös utan kunskap om en massa saker, omdöme nog att fatta kloka beslut och val samt vilja och förmåga nog att rent praktiskt genomföra det man behöver göra utifrån gällande läge.
För egen del har jag inskränkt mina förberedelser inför ev. kriser till
- att bygga upp en privatekonomi som gör mig tålig inför konjunkturnedgångar och ev. arbetslöshet
- att skaffa en liten uppsättning användbara grejor, som tillåter en att under en period leva under mer primitiva förhållanden, hemma eller ute i skogen (samt tillverka en del annat man kan tänkas behöva)
- se till att det finns käk och vätska för några dagar där hemma i lägenheten
- hålla mig uppdaterad kring vad som händer i närmiljön samt kring hur man på olika sätt kan röra sig i och ur den samma (det gäller även när jag befinner mig på annan ort)
Men sen gör jag numera en grej till och det är en grej jag sällan ser såna där riktiga preppers skriva om på sina sidor: jag har börjat att se över och utveckla min fysiska förmåga, dvs. min kondition, min styrka och min uthållighet.
Ett av skälen till att jag har börjat träna är att bli i så god fysisk form att jag kan ta vara på mig i en mängd varierande situationer, där en del skulle kunna vara av mer kritisk natur. Visserligen är vardagsförmågan i huvudfokus för mina ambitioner, men det skadar ju inte att kunna springa en bit om man fort måste ta sig ur ett besvärlig läge. Det skadar inte heller att kunna transportera sig med muskelkraft (till fots, på cykel, i kanot eller roddbåt, simmande, på skidor, etc.) litet längre sträckor, om man nu skulle behöva det. Och har man nu mycket utrustning, kan man därtill behöva vara någorlunda stark för att få med sig den utan att slita ut sig helt och hållet.
Jag läser alltså en hel del preppers-sidor (och böcker). Litet fascinerande är det med den här blinda fläcken. Stort fokus på olika typer av krissituationer samt på utrustning och lager av diverse. Och på kunskap av typen om hur man gör upp eld, bygger vindskydd eller odlar sina egna morötter. Men nästan inget fokus alls på den egna fysiska förmågan.
Som kan vara nog så avgörande. Om det nu skiter sig.
Kommentarer
Skicka en kommentar