Borg

Kan inte låta bli att kort kommentera, trots att det egentligen är onödigt. Det torde vara en självklarhet att beteende av uppvisat slag är olämpligt. Minst sagt. Och det torde nog också vara så att vissa av de begångna handlingarna är kriminella. Så levererad ursäkt och löften om bot och bättring på egen hand är ev. ej tillräckligt. Möjligen bör någon slags påföljd utmätas av de instanser i samhället som är till för sådant. Kanske kommer dessa att bedöma att det inte är värt mödan. Huruvida det krävs anmälan från någon drabbad eller om instanserna kan agera på eget initiativ är jag osäker på. 

Det lär visa sig hur det bli med det.

Något svårare har jag för debatten, där ett inslag har varit synpunkter på ursäktens utformning. Någon har till och med formulerat alternativ sådan, som den borde ha sett ut, enligt den människans preferenser. De skämtlynniga har naturligtvis glada dagar. Det känns rätt slaskigt här och var, även om jag förstår att frestelsen är stor att håna stor som faller.

Men livet är nu inte alltid lätt och själv sällar jag mig inte till dreven. Trist och tråkigt, ja. Oacceptabelt också. Men när det gäller vad som ligger bakom och varför det hände, är det nog så att inte många har någon inblick i de krafter som river i andra människor. Så kan kan finnas anledning att ta det litet lugnt med tolkningar och fördömanden. När det gäller det.

Visst, offentliga personer må nog vara beredda på att sånt här inte passerar obemärkt. Är man känd, är man mediaintressant och media kommer att skriva både på nyhetsplats, krönikeplats och andra opinionsplatser. Ibland nyttjas historien för att stärka egna agendor. Ibland slaskas det bara. Det spelar här dock ingen roll att man är ex-minister. Man är inte privat ändå. Har man därtill maktposition i näringslivet, finns tillräckligt med motiv att rapportera och kommentera ur allmänintresseperspektiv.

Man tillåter sig dock hoppas att proportionerna inte tappas helt. Och att historien ifråga får den plats den förtjänar.

Men inte mer.