Fredag eftermiddag - en stunds tidsreflektioner
Och man har under dagen varit djupt försjunken i två frågor: (a) hur man tar befälet över sin tid på arbetet och (b) hur verksamheten utvecklats under årets första, dryga, halva.
Den senare frågan går jag helt förbi, ty det hör inte här hemma. Den förra frågan, däremot, hör hemma här då det definitivt handlar om privatekonomi. Min tid är en begränsad tillgång och den bör användas väl.
Här kanske någon hajar till, då frågan uppenbarligen handlar om hur min arbetstid används. Och då kan man väl inte hävda det vara privatekonomi. Ekonomi, visst, men det är väl ändå den s.k. arbetsgivaren som äger min tid på jobbet, kan man tycka.
Njae. Njo. Och jo. Visst. Så är det väl, på sätt och vis. Men det är också så att beroende på hur tiden nyttjas och vem det är som kontrollerar tidsanvändningen, så får det effekter på den belastning man utsätts för, mentalt och fysiskt. Och på så vis blir det hela personligt relevant ur privat perspektiv. För det är inte bara tiden i sig som spelar roll, utan utväxlingen man få per "ansträngningsenhet" och ju mindre kontroll man själv har på tidsanvändningen, desto lägre utväxling blir det.
I min värld på jobbet finns ett antal faktorer som stökar: väntetider, onödiga möten, överinformation, underinformation, onödigt letande, omarbetningar och ändringar. Det senare för att det inte gjorts rätt från början. I massor av avseenden beror bekymren inte på egna tillkortakommanden, även om sådana också förekommer, utan på andras. Den främsta skuld man själv har till det hela, är att man inte tagit tag i situationen och själv styrt upp sin tidsanvändning, utan i för hög grad låtit den styras av andra.
Det duger inte. Särskilt inte nu. Tidigare har det trots allt fungerat nöjaktigt. Men under kommande år krävs något annat. Vissa uppgifter måste tidsmässigt bantas, utan tapp av kvalitet, så att andra uppgifter (viktigare) får den plats de förtjänar.
Teknik?
Samma som när man söker få ordning på sin ekonomi: (a) skaffa koll på nuläget (tidstillgångarna och tidsskulderna), (b) skaffa koll på hur flödena ser ut över någon lämplig period och (c) gör en tidsbudget samt sjösätt den. Följ upp. Värdera. Och åtgärda långsiktigt det som inte är som det ska vara.
De första stegen har tagits den här veckan. Och jag räknar med att jag framöver kommer kan kunna styra upp 70-80 % av min tid på eget sätt. Resterande handlar om möten jag måste delta i, men där jag inte annat än delvis har kontroll över tidsplaneringen.
Och precis som med sparande: Genom att ta den här kontrollen kommer jag att kunna skapa luckor. Reservtid (buffert). Tid för reflektion och egen kompetensutveckling, dvs. tidsinvesteringar som stärker den egna kapaciteten, vilket på sikt innebär mer utväxling för mindre ansträngning.
I omgivningen finns det, tyvärr, gott om människor som klagar och känner sig överbelastade, just på grund av att de själva inte har tagit kontrollen. Många tycks vänta på att någon annan - ofta uttryckt som arbetsgivaren - ska ordna det åt dem. Själv tänker jag inte hamna i den fällan.
Det är dags nu.
I övrigt:
- Marknaderna verkar uppföra sig till min fördel idag. Det är bra.
- Det är vilodag. Ingen träning, utan återhämtning.
Den senare frågan går jag helt förbi, ty det hör inte här hemma. Den förra frågan, däremot, hör hemma här då det definitivt handlar om privatekonomi. Min tid är en begränsad tillgång och den bör användas väl.
Här kanske någon hajar till, då frågan uppenbarligen handlar om hur min arbetstid används. Och då kan man väl inte hävda det vara privatekonomi. Ekonomi, visst, men det är väl ändå den s.k. arbetsgivaren som äger min tid på jobbet, kan man tycka.
Njae. Njo. Och jo. Visst. Så är det väl, på sätt och vis. Men det är också så att beroende på hur tiden nyttjas och vem det är som kontrollerar tidsanvändningen, så får det effekter på den belastning man utsätts för, mentalt och fysiskt. Och på så vis blir det hela personligt relevant ur privat perspektiv. För det är inte bara tiden i sig som spelar roll, utan utväxlingen man få per "ansträngningsenhet" och ju mindre kontroll man själv har på tidsanvändningen, desto lägre utväxling blir det.
I min värld på jobbet finns ett antal faktorer som stökar: väntetider, onödiga möten, överinformation, underinformation, onödigt letande, omarbetningar och ändringar. Det senare för att det inte gjorts rätt från början. I massor av avseenden beror bekymren inte på egna tillkortakommanden, även om sådana också förekommer, utan på andras. Den främsta skuld man själv har till det hela, är att man inte tagit tag i situationen och själv styrt upp sin tidsanvändning, utan i för hög grad låtit den styras av andra.
Det duger inte. Särskilt inte nu. Tidigare har det trots allt fungerat nöjaktigt. Men under kommande år krävs något annat. Vissa uppgifter måste tidsmässigt bantas, utan tapp av kvalitet, så att andra uppgifter (viktigare) får den plats de förtjänar.
Teknik?
Samma som när man söker få ordning på sin ekonomi: (a) skaffa koll på nuläget (tidstillgångarna och tidsskulderna), (b) skaffa koll på hur flödena ser ut över någon lämplig period och (c) gör en tidsbudget samt sjösätt den. Följ upp. Värdera. Och åtgärda långsiktigt det som inte är som det ska vara.
De första stegen har tagits den här veckan. Och jag räknar med att jag framöver kommer kan kunna styra upp 70-80 % av min tid på eget sätt. Resterande handlar om möten jag måste delta i, men där jag inte annat än delvis har kontroll över tidsplaneringen.
Och precis som med sparande: Genom att ta den här kontrollen kommer jag att kunna skapa luckor. Reservtid (buffert). Tid för reflektion och egen kompetensutveckling, dvs. tidsinvesteringar som stärker den egna kapaciteten, vilket på sikt innebär mer utväxling för mindre ansträngning.
I omgivningen finns det, tyvärr, gott om människor som klagar och känner sig överbelastade, just på grund av att de själva inte har tagit kontrollen. Många tycks vänta på att någon annan - ofta uttryckt som arbetsgivaren - ska ordna det åt dem. Själv tänker jag inte hamna i den fällan.
Det är dags nu.
I övrigt:
- Marknaderna verkar uppföra sig till min fördel idag. Det är bra.
- Det är vilodag. Ingen träning, utan återhämtning.
Kommentarer
Skicka en kommentar