Funderingar om privatekonomi

Ibland händer det att jag spelar. På rena turspel, som Lotto, Triss eller Eurojackpott. Oftast dock på sportspel, som Oddset, Stryktipset eller på Bomben. I allmänhet är det där att lura sig själv och inkomna vinster höjer sig sällan över tid över gjorda insatser. Totalt sett är det en förlustaffär sånt. Så varför göra det? Det enklaste svaret har väl med nöje och litet spänning i tillvaron att göra. Blotta möjlighet att på Eurojackpott landa 10-90 miljoner EUR är fascinerande. Och för mig är den möjligheten värd de 25 kr i veckan jag avdelar dit. Visst, jag vet att jag skulle kunna använda de 1300 kr det innebär per år bättre, t.ex. i sätta dem i fonder med förväntad avkastning om 10 % årligen och på så sett tjäna på det, men på vald spelnivå är det för mig värt att spela spelet för att ha en 100-miljondels chans till fantasisummorna. Bombenspelandet fyller annat syfte. Här handlar det om att förgylla tittandet på en eller annan match, som nu under damernas fotbolls-VM...

Nittonde juni. En bit in i sommaren. Så pass att det snart är midsommar. En titt på läget i Min Egen Fond leder till behov av eftertanke. Det senaste året har svängt en del och man kan väl misstänka att så även kommer att ske nu kommande två månader. Bland mina kalkylblad finns en månadsvis sammanställning där nysparande och avkastning ställs i relation till ingående värde för de finansiella nettotillgångarna. Utvecklingen månad för månad under 2019 ser så ut så här, i procent, presenterat i ordningen nysparande, avkastning och total förändring av de finansiella nettotillgångarna: Januari: 1,00/3,79/4,78 Februari: 0,49/1,67/2,16 Mars: 1,02/1,48/2,51 April: 1,59/2,43/4,01 Maj: 1,30/ -2,48 / -1,18 Juni: 0,80/2,44/3,24 (prognos) Enligt mina sparambitioner och normalavkastningsantaganden skiljer det där sig kraftigt från hur en prognosticerad normalmånad under året är tänkt att se ut: Normalmånad: 0,93/0,48/1,41 Det sista har ett långsiktigt perspektiv och används mest som...

Trump. Kina. Draghi. Ingves. Brexit. Iran. Hongkong. För att bara nämna något.

Det har blivit en del uteätande och det kostar ibland mer än det smakar. Åtminstone här stan. Bra kockar lär vara en bristvara, vilket för ofta visar sig i halvdana matupplevelsen även på de litet finare (= dyrare) krogarna här. Sånt irriterar. Men igår var det bra. Trehundrakronor spenderades på burgare plus ett lämpligt glas rött. Burgaren var i sig helt OK, men i kombination med vinet förhöjdes upplevelsen. Så det var värt det. Annars våndas jag över bilutgifterna. Så pass, faktiskt, att jag börjat räkna på ett liv utan bil, vilket innebär en transportkombination som inkluderar taxi och hyrbil vid behov. Det är inte helt säkert att det blir dyrare. Krångligare, men inte dyrare. Funderar vidare på det där. Kanske är det värt ansträngningen att räkna seriöst på det hela.

Och jag har nyss noterat att MEF skuttat uppåt igen. I nyhetsflödet förekommer artiklar om börsyra blandat med experter som menar att man bör sälja nu. Undrar om de själva gör det eller om det bara är tomprat. De har ju betalt för att säga saker de där, men deras egna agerande är som alltid höljt i dunkel. Själv fortsätter jag som vanlig. Just nu gör jag ingenting, utan avvaktar nästa lön. Förutom då att jag ledsnat på min Afrikafond och byter den mot annan Afrikafond. Utbudet av rena såna är begränsat, men den jag äger har mest bara varit dyr och dålig. Provar alltså den andra istället. Fick f.ö. tilldelning av aktier i SolTech Energy, men bara en tiondel av vad jag ville ha. Litet trist, men hittills ser det i alla fall ut som att jag köpt en krona för fyrtio öre, typ. Och det är ju bra, för alla kronor räknas. Annars ägnas dagen åt slöande. Kanske ute i solen. Det är varmt.

Slappt och slött. MEF är åter över 500 tkr. Nöjd.

Förutom de avbräck marknadsutvecklingen nu medför tyngs privatekonomin nu av ett antal kostnadsposter av litet större karaktär. Bilskrället åkte på en smäll på en parkering för en tid sedan, vilket medförde rejäl reparation. Det mesta av kostnaden gick på försäkringen, men självrisken blev man ju tvungen att stå för, vilket idag vid hämtning innebar att man tvingades ut med 4,5 tkr. Samtidigt är det tid för den årliga servicen, något som denna gång innebär byte av samtliga filter plus litet till. Det är alltså fråga om en Stor Service. Och sådana är inte gratis. Nästa vecka ska man alltså ut med ytterligare 4,5 tkr. Så juni månad belastas alltså av bilkostnader om minst 9 tkr. Med tanke på övriga åtaganden innebär det att sparkvoten torde komma att hamna på noll den här månaden. Hoppet står nu till att marknaderna vänder, även om det just nu ser ut som att det inte kommer att hända.

Det regnar utav bara fanders utanför fönstret. Och det gör inte mycket till för att höja humöret. Marknaderna är inte heller helt nådiga. De samlade aktieinnehaven är hittills under dagen ner en halv procent. Visserligen är det en aning blandat, där ett av (de mindre) innehaven skuttat upp ca 10 %, men det hjälps inte när en del av de tyngre tynger. Träningen ligger på is, med tilltagande missnöje som effekt. Tröskeln tycks högre och högre för var dag att ta tag i det. Möjligen må jag skruva ner ambitionerna rejält så att jag åtminstone kommer igång med någonting. Världsläget är mest deprimerande. Åtminstone med ledning av de nyheter som når en. Som vanligt är det mest Twitterdåren som gör att jag tvivlar på att positiv utveckling kommer att ske de närmaste åren. Glada nyheter kommer dock från nästa generation. Den yngre har nu säkrat eftertraktat arbete av slag som innebär att synnerligen trevlig plattform finns för kommande år. Annars ägnar man sig åt inläsning inför morgon...