Egentligen är jag litet sur

I föregående inlägg finns en tabell. Tabellen visar hur mycket olika åldersgrupper i genomsnitt har i sparkapital hos Avanza, som nu också råkar vara min "sparbank". Åldersaspekten kommenterades i föregående inlägg, men tabellen innehåller även en uppdelning av genomsnittligt sparkapital per åldersgrupp uppdelat efter kön.

Och där kan man se: Kvinnor har mindre än män, i alla åldersgrupper, utom den yngsta.

Ska man nu följa någon slags svensk medielogik och (till delar) politisk logik, kan man skrika. Bli upprörd. Kalla det för orättvist. Det har jag personligen svårt att tycka att det är.

Trots det, kan jag ändå tycka att det är bekymmersamt, för kvinnorna. Det finns en obalans och den obalansen är nog inte bra. (Bortser här från hur äktenskapsmarknaden fungerar. Tar man hänsyn till den, blir försanthållna teser i det offentliga s.k. samtalet litet mer problematiska.)

Men, men. Om man nu tycker att det är ett bekymmer att kvinnor har mindre än män, vad bör man då göra? Politiskt eller privat. Bör man omfördela, från män till kvinnor? Genom extraskatter på mäns sparande och kapital? Eller på något annat sätt? Hur bör man göra privat? Föra över pensionsrätter från den ena till den andra?

Man hamnar i moralfrågor.

Själv har jag en sambo. Hon har mindre än jag. Om hon har 1, har jag 3. Är det orättvist? Borde jag föra över en del av mitt till hennes?

Frågan är inte helt enkel att besvara. Jag är ca 10 år äldre än hon är. Vi har inte levt ihop hela livet. Och där, kanske, en del av svaret finns.

Jag är av envis uppfattning att var och en är ansvarig för sitt eget liv, så gott man kan. Mina besparingar är därmed mina. Jag har slitit för dem, jag har uppoffrat en del för att komma dit jag är. Jag tänker inte dela med mig. Mitt är mitt.

Är jag en hemsk människa då? Som inte köper att jag ska straffbeskattas (politisk åtgärd) för att omfördela till min mindre rika sambo. Och inte heller köper att jag ska omfördela själv (privat åtgärd) till förmån för henne?

Tack och lov finns det alternativ. Jag tycker att det är bekymmersamt att hon har mindre, men åtgärden handlar om kunskap och eget ansvarstagande. Alltså försökte jag för något år sedan eller så förklara för henne, att hennes sparande inte riktigt fungerar. Till slut gick det in.

Det hon gjort tidigare var att lyssna på sin banks s.k. rådgivare (= försäljare), så hon satt med för låg risknivå och för höga avgifter till banken. Dumt, men vanligt.

Efter att ha tjatat ett tag, gjorde vi om litet grann i hennes sparande. Litet försiktigt, men ändå. Det blev bättre. Det senaste året har hennes avkastning varit 23 %, på det som motsvarar mitt Avanzasparande (hon har inte velat röra en del annat). 

Min egen avkastning i år ligger på knappt 17 %.

Glad är hon. Nöjd med ändringen är jag. Hon kommer när hon kommer upp i min ålder att ha mer än jag har nu.

Men varför är jag litet sur?

Jo, jag har försökt intressera henne för principerna, men gått bet. Min tro är att kunskap, om man använder den, är makt. Jag har försökt att intressera henne för den kunskapen. Svaret har blivit: Jag litar på dig och gör som du har föreslagit. (Besluten har dock alltid varit hennes.)

Men. Därför är jag sur. Och litet obekväm. För ansvaret om det skiter sig, blir därmed litet granna mitt.

Bättre hade varit om hon hade velat bilda sig själv. Och den tesen kan generaliseras.

Om det nu finns en obalans mellan kvinnor och män i förmögenhet, bör i alla fall en viktig åtgärd bli att höja kvinnorna genom att stärka deras kunskaper och deras insikt i att de val de gör får konsekvenser. 

I det lilla har jag praktiserat min åsikt. Min sambo kommer, under hyfsat normala antaganden, att vara rikare när hon kommer i min ålder än jag är nu. Det är jag tämligen övertygad om.

Det jag önskar är att samma hållning kunde för genomslag i det offentliga. Om vi har en skillnad mellan grupp A och grupp B, till A:s förmån, är nu den vanliga hållningen i det offentliga (politiska) samtalet, att grupp A måste hindras. Alternativet, att hitta sätt att (t.ex. genom kunskap) hjälpa grupp B att höja sig själv, diskuteras sällan.

Det tycker jag är konstigt.

Och därför är jag också litet sur.