Tankereda

Nya fondmodellen (se fliken Fondportfölj) känns tilltalande. Som att komma hem.

Noteras kan att den är byggd som en slags amatörmässig motsvarighet till s.k. alfa- och beta-separerad förvaltning.

A-delen, som ska stå för 60 % av portföljen, syftar till beta. Den består till övervägande del av indexfonder knutna till för mig primära geografiska regioner. Tanken är helt enkelt att dessa ska följa genomsnittsmarknaden i världen.

B- och C-delarna, som ska stå för 20 % av portföljen syftar till alfa. Har jag tur ska de spetsa upp och ge chans till extra avkastning. Här handlar det om mer riskfyllda regioner och branscher. Råvarorna och läkemedlen är där i balanssyfte.

D- och E-delarna är drivankare och försäkringar. Här hittas guld, silver och likvida medel. De ska tillsammans stå för 20 % av portföljen, men kan komma att fladdra litet. De likvida medlen syftar också till flexibilitet och kommer att nyttjas när köplägen uppstår. Så satt vikt om 10 % av portföljen är inte låst. Den kan komma att ligga mellan 5 och 15 %, beroende på. Andelen guld och silver ska dock långsiktigt ligga på 10 %. Är tanken.

Det som är tilltalande med det här är överblicken. Fem paket ska jag kunna hålla ordning på i tankeapparaten. Flexibelt är det också. Och tydligt. Dessutom byggs viss automatik in i handeln, då den genom att modellen följs kommer att riktas in på sånt som blivit relativt sett "billigare", medan sånt som går bra får löpa på för sig. I huvudsak. Självklart kommer man att behöva utvärdera och omvärdera emellanåt. Saker händer, anpassning krävs.

Men på det stora hela vet man rätt väl att även en enkel modell för beslutsfattandet vanligtvis slår det egna och ostyriga vimset.

Surrad vid masten och med vax i öronen seglar man nu vidare bland marknadssirenerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det ekonomiska kretsloppet - värt att ha i åtanke

Vinster i välfärden

Mina innehav: USA-fonden