Det där med avkastning
Mitt sparande i fonder syftar ju, naturligtvis, till att jag efterhand ska bygga en penningmaskin som ger god avkastning per insatt krona. Syftet är inte att jag ska kunna leva på den avkastningen, utan att genom kapitaluppbyggnaden tillsammans med avkastningen skapa mig en grund för ett relativt oberoende av den dagliga grottekvarn jag befinner mig i. Trygghet, helt enkelt.
Den placeringsfilosofi jag har valt har flera komponenter. En är att jag har valt att placera i fonder istället för i enskilda aktier. Skälet till det heter riskspridning, där jag velat skapa en portfölj där olika delar balanserar varandra, men tillsammans ger god avkastning.
De risker jag velat diversifiera bort är företagsrisk, branschrisk och landrisk. Den första åker all världens väg just genom val av fonder framför enskilda aktier, eftersom det är på det viset en fond är byggd. Den andra skyfflas bort genom val av flera fonder, som då balanserar varandra. Den tredje kommer man till rätta med genom att inte bara välja fonder som investerar i Sverige, utan gör det över större geografiska regioner.
När det gäller landrisken har jag för övrigt mycket svårt att förstå de råd som återfinns i svenska privatekonomiblaskor och som ofta också framförs av bankernas privatekonomer om att "en Sverigefond" är en bra grund för sparandet. Skälet till min tveksamhet till det rådet är att Sveriges andel av världsekonomin är ungefär 0,7 % med en tillväxttakt om x % per år, medan den övriga världens andel av världsekonomin är 99,3 procent med en tillväxttakt om y % per år och där jag antar att y > x, särskilt över längre tid framöver. Slutsatsen av det antagandet blir ganska självklar. Det gäller att koppla upp sitt sparande mot utvecklingen av världsekonomin. Sverige är för litet. Och de stora rörelserna kommer att äga rum annanstans än här.
Så ett bättre råd än Sverigefonder (eller enskilda svenska aktier) är globalfonder. Själv har jag dock inte valt att spara i sådana, utan istället valt att bygga min egen, efter egna principer. Skälet till det är att jag själv vill kunna justera var i hela världen slantarna hamnar. Så långt som möjligt väljer jag numera också att placera pengarna i indexfonder, där sådana finns, för att hålla ner avgifterna. Men för att komma åt mer obskyra marknader, som Afrika, har jag också en del aktivt förvaltade.
Under 2014, 2015 och hittills under 2016 har avkastningen (värdeändring exklusive nysparande) på mitt fondinnehav sett ut så här:
2014: +18,6 %
2015: +0,3 %
2016: + 15,0 %
Är det bra eller dåligt? Hade jag kunnat få en högre utväxling om jag gjort på något annat sätt?
Förmodligen. Exempelvis skulle avkastningen säkert varit mångdubbelt större om jag lyckats träffa de aktier som under dessa år gått allra bäst på t.ex. Stockholmsbörsen. Det kan man nog räkna fram rätt enkelt. Problemet är bara att det (för mig) vid köptillfället hade varit nära nog omöjligt att gissa mig fram till vilka aktier som då skulle komma att bli sådana framtida kursraketer.
Så istället alltså denna litet tråkigare strategi.
Och så illa har det inte gått. Här nedan redovisas utvecklingen i procent för tre index under samma perioder som ovanstående avkastningsredovisning gäller.
Dow Jones World Index/OMX30/OMX Stockholm PI
2014: 2,1/9,9/11,9
2015: - 3,6/-1,2/6,2
2016: 5,1/-0,5/2,5
Som synes har jag lyckats rätt väl jämfört med index under 2014 och 2016. Och även under 2015 låg värdeutvecklingen för mitt fondinnehav något högre än två av de tre index jag här jämför utvecklingen mot.
Mot bakgrund av dessa siffror, ser jag ingen större anledning att ändra min placeringsfilosofi i någon större utsträckning. Planen är snarare att utveckla den och göra den mer konsekvent genomförd. (Jag har under de tre år som här redovisas sökt mig fram till nuvarande inställning.)
Samtidigt är det nog så att det redovisade utfallet har en hel del med tur att göra. Det måste man nog vara rätt klar över.
Men - som någon stor idrottsstjärna har sagt - så är det märkligt: Ju mer man tränar, desto mer tur har man. Kanske.
Den placeringsfilosofi jag har valt har flera komponenter. En är att jag har valt att placera i fonder istället för i enskilda aktier. Skälet till det heter riskspridning, där jag velat skapa en portfölj där olika delar balanserar varandra, men tillsammans ger god avkastning.
De risker jag velat diversifiera bort är företagsrisk, branschrisk och landrisk. Den första åker all världens väg just genom val av fonder framför enskilda aktier, eftersom det är på det viset en fond är byggd. Den andra skyfflas bort genom val av flera fonder, som då balanserar varandra. Den tredje kommer man till rätta med genom att inte bara välja fonder som investerar i Sverige, utan gör det över större geografiska regioner.
När det gäller landrisken har jag för övrigt mycket svårt att förstå de råd som återfinns i svenska privatekonomiblaskor och som ofta också framförs av bankernas privatekonomer om att "en Sverigefond" är en bra grund för sparandet. Skälet till min tveksamhet till det rådet är att Sveriges andel av världsekonomin är ungefär 0,7 % med en tillväxttakt om x % per år, medan den övriga världens andel av världsekonomin är 99,3 procent med en tillväxttakt om y % per år och där jag antar att y > x, särskilt över längre tid framöver. Slutsatsen av det antagandet blir ganska självklar. Det gäller att koppla upp sitt sparande mot utvecklingen av världsekonomin. Sverige är för litet. Och de stora rörelserna kommer att äga rum annanstans än här.
Så ett bättre råd än Sverigefonder (eller enskilda svenska aktier) är globalfonder. Själv har jag dock inte valt att spara i sådana, utan istället valt att bygga min egen, efter egna principer. Skälet till det är att jag själv vill kunna justera var i hela världen slantarna hamnar. Så långt som möjligt väljer jag numera också att placera pengarna i indexfonder, där sådana finns, för att hålla ner avgifterna. Men för att komma åt mer obskyra marknader, som Afrika, har jag också en del aktivt förvaltade.
Under 2014, 2015 och hittills under 2016 har avkastningen (värdeändring exklusive nysparande) på mitt fondinnehav sett ut så här:
2014: +18,6 %
2015: +0,3 %
2016: + 15,0 %
Är det bra eller dåligt? Hade jag kunnat få en högre utväxling om jag gjort på något annat sätt?
Förmodligen. Exempelvis skulle avkastningen säkert varit mångdubbelt större om jag lyckats träffa de aktier som under dessa år gått allra bäst på t.ex. Stockholmsbörsen. Det kan man nog räkna fram rätt enkelt. Problemet är bara att det (för mig) vid köptillfället hade varit nära nog omöjligt att gissa mig fram till vilka aktier som då skulle komma att bli sådana framtida kursraketer.
Så istället alltså denna litet tråkigare strategi.
Och så illa har det inte gått. Här nedan redovisas utvecklingen i procent för tre index under samma perioder som ovanstående avkastningsredovisning gäller.
Dow Jones World Index/OMX30/OMX Stockholm PI
2014: 2,1/9,9/11,9
2015: - 3,6/-1,2/6,2
2016: 5,1/-0,5/2,5
Som synes har jag lyckats rätt väl jämfört med index under 2014 och 2016. Och även under 2015 låg värdeutvecklingen för mitt fondinnehav något högre än två av de tre index jag här jämför utvecklingen mot.
Mot bakgrund av dessa siffror, ser jag ingen större anledning att ändra min placeringsfilosofi i någon större utsträckning. Planen är snarare att utveckla den och göra den mer konsekvent genomförd. (Jag har under de tre år som här redovisas sökt mig fram till nuvarande inställning.)
Samtidigt är det nog så att det redovisade utfallet har en hel del med tur att göra. Det måste man nog vara rätt klar över.
Men - som någon stor idrottsstjärna har sagt - så är det märkligt: Ju mer man tränar, desto mer tur har man. Kanske.
Kommentarer
Skicka en kommentar