På normbildningspiedistalen

Så har det då hänt. Dylan har hört av sig och det ser ut som att pristagaren kommer att på plats ta emot priset. Vilket då leder till ett moraliserande utbrott i Expressen, från en av de kvinnliga krönikörer som tycks ha utnämnt sig själv till någon slags moralisk överhöghet och expert på vett och etikett.

Visst, man kan fråga sig varför Dylan varit tyst tills nu, men att ge sig till att leverera förklaringar till beteenden av det slaget bör man nog avstå från, eftersom man inte har någon som helst koll på vilken livsresa den personen egentligen gör. Hur livet ser ut på insidan, liksom. Att moralisera över det ter sig än mindre lyckat, eftersom man då ger sig till att också värdera något man inte vet något om.

Det som intresserar mig i den här affären är hur provocerade dessa kvinnliga krönikörer verkar ha blivit av att Dylan fått priset och hur besatta de är av att förminska de (män) som verkligen gillar Dylan (eller Lundell) samt hur villiga de är att i offentligheten uttala förkastelsedomar.

Någonting driver det beteende. Själv förstår jag inte riktigt vad det är.

Men någonting är det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det ekonomiska kretsloppet - värt att ha i åtanke

Plan och verklighet

Fördelning inom Min Egen Fond