Min Egen Fond under fem år
Och egentligen har den födelsedag, fonden, ungefär nu, eftersom det nu är ganska precis fem år sedan jag bestämde mig för att systematiskt börja spara i fonder igen.
Utvecklingen, som består dels av egna insättningar och dels av värdeökning, visas i diagrammet längst ner. Den mörkare linjen visar Min Egen Fond (MEF) och den ljusare linjen visar densamma med tillägg av slantarna på lönekonto och andra kortare konton.
Som synes startade jag inte riktigt från noll, eftersom jag under åren innan nystarten ändå hade satt av en del på sparkonto. Det jag gjorde där i mars 2012 var att jag växlade, dvs. plockade ut en del slantar från konto och köpte på mig fonder. De fonder jag köpte då, har jag kvar och de ligger nu på ett vanligt fond- och aktiekonto på Avanza. Senare har jag växlat igen och börjat stoppa in slantarna på ISK.
Utvecklingen av MEF har varit ganska stadig, med undantag av en period under sommaren år 2015 då det skakade litet och där jag istället prioriterade att göra mig skuldfri genom att betala bort billånet. De finns säkert folk som tycker att jag i det varit korkad, med tanke på det låga ränteläget, men för mig är det numera hyfsat viktigt att inte vara satt i skuld. Och om nu något har bidragit till min känsla av välbefinnande och av frihet de senaste åren är det just att veta att det som är mitt verkligen är mitt och att jag inte är satt i skuld i någon betydande omfattning.
I början av 2016 blev jag i princip skuldfri och sedan dess har MEF vuxit snabbare. I takt med det har också frihetskänslan förstärkts, även om jag nu inte har några som helst planer på att kunna dra mig tillbaka och leva på avkastningen.
Läget nu är dock, som nämnts i några tidigare inlägg, att jag börjar bromsa in. Inte helt, men till delar. Inte för alltid, men just nu. Kanske beror det helt enkelt på att jag behöver en andhämtningspaus. Kanske beror det på det jag skrivit tidigare om att min riskaversion börjat stiga på grund av rädsla för nedgångar och förluster. Jag vet ärligt talat egentligen inte vad som i grunden driver den försiktighet som vuxit sig starkare de senaste månaderna. Kanske har jag blivit skrämd av Taleb och hans resonemang om risker, Svarta Svanar och storskaliga slumphändelsers betydelse i livet.
Nå, hittills har det i alla fall gått bra och jag är nöjd så långt. Just nu befinner jag mig alltså i en slags brytningstid. Det är tider jag vanligtvis gillar, fyllda som de brukar vara av omprövningar och möjligheter till lärande.
Och det är för mig vad som gör tillvaron intressant.
Utvecklingen, som består dels av egna insättningar och dels av värdeökning, visas i diagrammet längst ner. Den mörkare linjen visar Min Egen Fond (MEF) och den ljusare linjen visar densamma med tillägg av slantarna på lönekonto och andra kortare konton.
Som synes startade jag inte riktigt från noll, eftersom jag under åren innan nystarten ändå hade satt av en del på sparkonto. Det jag gjorde där i mars 2012 var att jag växlade, dvs. plockade ut en del slantar från konto och köpte på mig fonder. De fonder jag köpte då, har jag kvar och de ligger nu på ett vanligt fond- och aktiekonto på Avanza. Senare har jag växlat igen och börjat stoppa in slantarna på ISK.
Utvecklingen av MEF har varit ganska stadig, med undantag av en period under sommaren år 2015 då det skakade litet och där jag istället prioriterade att göra mig skuldfri genom att betala bort billånet. De finns säkert folk som tycker att jag i det varit korkad, med tanke på det låga ränteläget, men för mig är det numera hyfsat viktigt att inte vara satt i skuld. Och om nu något har bidragit till min känsla av välbefinnande och av frihet de senaste åren är det just att veta att det som är mitt verkligen är mitt och att jag inte är satt i skuld i någon betydande omfattning.
I början av 2016 blev jag i princip skuldfri och sedan dess har MEF vuxit snabbare. I takt med det har också frihetskänslan förstärkts, även om jag nu inte har några som helst planer på att kunna dra mig tillbaka och leva på avkastningen.
Läget nu är dock, som nämnts i några tidigare inlägg, att jag börjar bromsa in. Inte helt, men till delar. Inte för alltid, men just nu. Kanske beror det helt enkelt på att jag behöver en andhämtningspaus. Kanske beror det på det jag skrivit tidigare om att min riskaversion börjat stiga på grund av rädsla för nedgångar och förluster. Jag vet ärligt talat egentligen inte vad som i grunden driver den försiktighet som vuxit sig starkare de senaste månaderna. Kanske har jag blivit skrämd av Taleb och hans resonemang om risker, Svarta Svanar och storskaliga slumphändelsers betydelse i livet.
Nå, hittills har det i alla fall gått bra och jag är nöjd så långt. Just nu befinner jag mig alltså i en slags brytningstid. Det är tider jag vanligtvis gillar, fyllda som de brukar vara av omprövningar och möjligheter till lärande.
Och det är för mig vad som gör tillvaron intressant.
Kommentarer
Skicka en kommentar