Så börjar de skymta
Stormvarningarna.
Den här gången uppmärksammar man en prognos från Handelsbanken.
Teserna är i korthet: (a) avtagande tillväxt 2018 och recession 2019 i USA, (b) Europabekymmer med struktur och politik, och (c) avstannande tillväxt i Sverige.
Men prognoser har nu en tendens att vara tämligen hoppiga och de revideras stup i kvarten. Därtill ter sig branschen lida av svårartade problem när det gäller att skatta och öppet redovisa osäkerheterna i bedömningarna.
Det där är ju inte ett okänt problem, men ett som det ofta blundas för. Och då är det tur att det finns små visdomsord att ta del av:
"När man minns hur tokigt man tänkt
och hur fel man fått
och hur annorlunda det i regel har gått
och hur världen har drabbats av sällsamma
metamorfoser,
får man årligen mindre och mindre respekt
för prognoser"
Alf Henriksson
Prognosmakaryrket måste vara tämligen märkligt, präglat av mer eller mindre självsäkra spådomar om framtiden, som vanligtvis är rätt så fel, och med förväntningar om att hela tiden göra nya trovärdiga prognoser, vilket gör att man tenderar att glömma att de gamla prognoserna missade, och låtsas som att det problemet inte finns och att man egentligen hade rätt, även om något oväntat inträffade som gjorde att det blev fel, fast man skulle ha haft rätt om inte det där oväntade hade inträffat.
Men det är ändå intressant att uppgångskören börjar blandas upp.
Den här gången uppmärksammar man en prognos från Handelsbanken.
Teserna är i korthet: (a) avtagande tillväxt 2018 och recession 2019 i USA, (b) Europabekymmer med struktur och politik, och (c) avstannande tillväxt i Sverige.
Men prognoser har nu en tendens att vara tämligen hoppiga och de revideras stup i kvarten. Därtill ter sig branschen lida av svårartade problem när det gäller att skatta och öppet redovisa osäkerheterna i bedömningarna.
Det där är ju inte ett okänt problem, men ett som det ofta blundas för. Och då är det tur att det finns små visdomsord att ta del av:
"När man minns hur tokigt man tänkt
och hur fel man fått
och hur annorlunda det i regel har gått
och hur världen har drabbats av sällsamma
metamorfoser,
får man årligen mindre och mindre respekt
för prognoser"
Alf Henriksson
Prognosmakaryrket måste vara tämligen märkligt, präglat av mer eller mindre självsäkra spådomar om framtiden, som vanligtvis är rätt så fel, och med förväntningar om att hela tiden göra nya trovärdiga prognoser, vilket gör att man tenderar att glömma att de gamla prognoserna missade, och låtsas som att det problemet inte finns och att man egentligen hade rätt, även om något oväntat inträffade som gjorde att det blev fel, fast man skulle ha haft rätt om inte det där oväntade hade inträffat.
Men det är ändå intressant att uppgångskören börjar blandas upp.
Kommentarer
Skicka en kommentar